Text: Sara Bref
Foto: Adobe Stock
I Danmark undersökte man drygt 3 000 hästar direkt efter att de hade startat i hoppning, dressyr, fälttävlan eller distansritt. Det man tittade på var vilken typ av bett och nosgrimma som användes, liksom eventuella sporrar och spö. Forskarna mätte hur tight nosgrimman var spänd, om det fanns päls eller blod på sporrarna eller märken efter dem på hästens sidor, om det fanns skador på läpparna eller märken på bogar eller bakdel.
77 procent av ryttarna i undersökningen hade sporrar på tävling. Hos drygt tre procent av ryttarna satt det fast päls på sporren och knappt en halv procent hade blod på den. Det fanns ett tydligt samband mellan päls och blod, på alla sporrar som hade blod på sig hade det även fastnat päls.
Långa sporrar och lätta klasser var oftare associerat med päls på sporrarna och kala fläckar på hästens sidor. För varje nivå upp i klasserna minskade sannolikhet