Text & foto: Sara Ringmark
  
Syftet med projektet är att ta reda på om den biologiska mångfalden gynnas av att hästarna betar. Samt att ta reda på om russen klarar av att leva ute året runt, utan tillskottsutfodring och utan att deras välfärd äventyras. Eftersom första vintern nu har passerat kan man få en första uppfattning om hur den här hästhållningen fungerar i ett året-runt-perspektiv.
  
Hull och tillväxt följs noga
Hingstarna, som kommer från olika delar av Sverige, kom till SLU i Uppsala förra våren då de fyllde ett år. Fyra hästar går i varje hägn som är cirka tio hektar stort. Största delen av hägnen består av skog, men cirka två till tre hektar i varje är vall. I varje hägn finns ett vindskydd, vatten och en mineralsten.
Varje vecka registreras hästarnas hull och hälsostatus. Tillväxten följs upp var fjortonde dag då hästarna vägs och mäts med måttband. Hur mycket gräs som finns i hägnen samt i uthägnader placerade inuti hägnen, där hästarna inte kommer åt att beta, registreras också.
  
Gotlandsrusset är hotat
Att man valt just gotlandsruss för projektet har flera orsaker. Gotlandsrusset är vår enda inhemska ponnyras och den är i dagsläget hotad och klassad som bevarandevärd. Russet är dessutom en härdig, lättfödd ras och som inte ger så stora trampskador på marken som tyngre hästar. Om russet kunde få en ny uppgift som landskapsvårdare skulle det kunna bidra till både rasens och öppna betesmarkers bevarande.
  
Klarade russen vintern?
Efter att russen nu har vistats i hägnen i ett år börjar man kunna summera hur de har klarat första vintern. För att inte äventyra hästarnas hälsa bestämdes på förhand att de individer som blev smalare än vad som, enligt den hullbedömningsskala som använts, definierats som ”slank” skulle tas ur projektet.
Under vintern var det totalt fyra hästar som vid något tillfälle inte klarade det kriteriet, dessa flyttades därför till en intilliggande hage som inte hade betats under sommaren. Där vistades de tills de hade lagt på sig igen och tills förutsättningarna att hålla hullet i hägnet bedömdes vara bättre. Det är viktigt att man inte tillskottsutfodrar hästarna så länge de vistas i hägnen eftersom tillskottsutfodringen kan påverka de växter och djur som finns där.
Under ett års tid har alltså åtta växande hingstar levt utomhus utan tillskottsfoder och lyckats bibehålla ett funktionellt kroppshull. Detta trots att det under en period under vintern bildades en isskorpa på marken utanför skogen, vilket gjorde det svårt för hästarna att komma åt mat.
  
Gräsproduktionen en viktig faktor
Anledningarna till att alla hästarna inte klarade att hålla hullet tillräckligt bra kan vara flera, men en orsak kan vara vilka förutsättningar de gavs. Trots att de tre hägnen på pappret ser väldigt lika ut skiljer det en del i hur mycket gräs de producerar.
Tre av de fyra hästarna som fick plockas ut kom från ett och samma hägn, det var det hägnet som visade sig producera minst gräs och inte heller hade så mycket gräs i skogen som ett av de andra. Trots att hästar kan äta en del sly är de ändå utpräglade gräsätare, varför tillgången på vall i hägnen troligtvis är en viktig faktor.
  
Många forskare engagerade i russen
I projektet arbetar en stor grupp med forskare och studenter från olika discipliner. Jag som skriver den här forskningskollen är en av de personer som har fått förmånen att vara med på ett hörn och studera hästarna. Jag kan rapportera att det är charmiga killar som när det är dags för vägning glatt följer med upp på vågen, helt lösa.
Hullet är i skrivande stund måttligt och jag tycker att det ska bli jättespännande att se hur mycket de kommer att växa i sommar. Utvärdering av tillväxten hos hästarna hoppas jag kunna återkomma med när de har blivit lite äldre.
Jag vill passa på att understryka att projektet är en vetenskaplig studie, där hästarnas hull och hälsostatus kontrolleras mycket noga. Eftersom projektet bara har pågått under ett år kan vi ännu inte komma med några praktiska råd för den här typen av hästhållning, eller dra några stora slutsatser om russens insats som naturvårdare. Trots att vi ser att de helt klart påverkar landskapet.
Russprojektets framtid är i dag osäker eftersom det saknas finansiering för att behålla hästarna efter årsskiftet.
  

  
Läs mer om Russprojektet och se bilder på ”Russbloggen”
  
Flera examensarbeten som är gjorda inom projektet kommer inom kort att publiceras i SLU:s öppna arkiv, där du kan söka efter dem själv. SLU:s öppna arkiv Epsilon når du här.

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronom Sara Slottner om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Fram till och med sommaren 2015 är hon dock föräldraledig, under tiden vikarierar Sara Ringmark som redaktör för Forskningskollen. Hon är själv hästforskare och doktorerade med en avhandling om rena grovfoderstater till presterande hästar.

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se