Text: Sara Ringmark
Arkivfoto: Nadine Haase/Dollar Photo Club
  
I avelsmålen för flera hästraser ingår ett önskvärt temperament. Under avelsvärderingen bedöms temperamentet sedan subjektivt, utan hänsyn till hästens tidigare träning och upplevelser. Man kan misstänka att temperamentsbetyget snarare speglar hästens talang än dess faktiska mentala egenskaper. Detta gör dagens temperamentsbeskrivning till ett väldigt grovt redskap, forskare försöker därför utveckla mer objektiva bedömningsverktyg för att mäta hästars rädsla i en testsituation.
  
Försök med islandshästar
För att undersöka effekten av tidigare hantering, när det gäller rädslereaktioner, använde man sig i en dansk studie av 24 treåriga islandshästar. Hälften av dem genomgick ett utbildningsprogram i hantering där de lärde sig att bli ledda, att stanna, svänga, backa, kliva i sidled och att bli longerade i skritt. Den andra gruppen fick bara genom minimal hantering lära sig att bli ledda (följa med en förare).
En och samma person, en kvinna, utförde alla hanteringsövningarna under träningsperioden. Efter att alla hästar klarat alla övningar testades de i tre olika situationer, där deras beteende och hjärtfrekvens registrerades.
I ett av testen var hästarna lösa och skulle gå fram till en behållare med foder bredvid ett paraply. I två andra tester leddes hästarna mellan två skrämmande föremål. Ena gången av samma kvinna som tränat dem, den andra gången av en man som de inte kände sedan tidigare. Mannen och kvinnan var instruerade att hantera hästarna likadant.
  
Ingen skillnad med okänd person
I alla tre testerna fick hästarna förhöjd puls och visade ett undvikande beteende. När de var lösa eller när de hanterades av den okända mannen fanns ingen skillnad, vare sig i puls eller i rädslereaktioner, mellan hästarna som genomgått hanteringsprogrammet och de som fått minimal hantering. Detta tyder på att hanteringsträning i sig inte minskar vare sig hästars rädsla eller reaktioner inför ett okänt föremål.
Däremot var det så att när hästarna hanterades av samma kvinna som genomfört hanteringsträningen, då minskade tiden för undvikande av det skrämmande föremålet hos de individer som genomgått hanteringsprogrammet. Detta i jämförelse med hästarna som hanterats minimalt. Alla hästars rädsla var dock lika stor, då det inte fanns någon skillnad i hjärtfrekvens.
  
Kände större motivation?
Forskarna spekulerar i att hästarna som hanteringstränats kanske hade en större motivation att svara på signalerna från föraren de kände, än för att undvika det skrämmande föremålet. Om man vill mäta hästars rädsla bör man därför använda sig av ett test där de är lösa eller där de hanteras av en okänd person, samt mäta deras hjärtfrekvens.
För daglig hantering av hästar kan det vara bra att känna till att rädslereaktioner kan variera beroende på vem hästen hanteras av. Man ska dock komma ihåg att hästarna i studien var unga och ovana vid att hanteras av flera människor. Det är möjligt att man inte hade fått samma resultat med hästar som sedan tidigare var vana vid att hanteras av olika personer.
  
Referens:
Marsbøll, A. F. and Christenssen, W. 2014. Effect of handling on fear reactions in young Icelandic horses. Equine Veterinary Journal. DOI: 10.111/ejv.12338

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronom Sara Slottner om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Fram till februari/mars 2015 är hon dock föräldraledig, under tiden vikarierar Sara Ringmark som redaktör för Forskningskollen. Hon är själv hästforskare och doktorerade med en avhandling om rena grovfoderstater till presterande hästar.

Anki Yngve

redaktion@hippson.se