Gittan Gröndahl och SVA vill jämföra de virusstammar som förekommit i år med EHV-1-virus som diagnosticerats i Sverige vid andra fall av feber, kastning och/eller neurologisk sjukdom under tidigare år. De vill också jämföra dem med virusstammar som finns beskrivna internationellt.
– Då kan man se hur nära olika stammar är släkt med varandra, och analysera om vissa stammar är förknippade med mer allvarliga utbrott än andra. Det finns stammar med vissa kännetecken som har beskrivits som mer ”aggressiva” än andra, skriver Gittan i ett mejl till Hippson.

Rätt diagnos snabbt
I studien vill de kartlägga virusets DNA, så kallad sekvensering.
– SVA har stor erfarenhet och expertis på detta område för många olika smittämnen på olika djurslag, och vi har god kontakt med forskare i andra länder som arbetat just med hästens abortvirus, EHV-1.
De vill också dra nytta av lärdomar från årets utbrott när det gäller den bästa diagnostikmetoden i olika skeden av sjukdomen. 
– Det är alltid viktigt att få rätt diagnos snabbt, när man har en smitta. Tyvärr finns det inte några hundraprocentiga metoder i varje givet läge, men med hjälp av forskning tas de bästa alternativen fram.

Viruset förflyttar sig i hästens kropp
Viruset EHV-1 förflyttar sig genom kroppen i olika faser. I början hittas det i nosen, senare i blodet och i olika organ, och så småningom kan man inte påvisa själva viruset längre utan bara mäta de antikroppar som bildats i blodet av immunförsvaret.
– Först bildas en sorts antikroppar akut, sedan en annan sort i ett senare skede. Alla dessa olika stadier överlappar varandra till viss del, och tiden för varje stadium kan se olika ut i olika förlopp av sjukdomen. När man, som i detta fall, har haft mycket allvarliga förlopp är det viktigt att dra lärdomar kring hur länge viruset befinner sig i varje fas, och hur analysmetoderna kan optimeras för att vara snabba och säkra.

Leder ofta till "publik panik"
En tredje sak som Gittan gärna skulle vilja ha studerat är kommunikation.
– Vi vet från andra utbrott utomlands att neurologisk virusabort ofta leder till ”publik panik”, eftersom det uppfattas som nytt, dödligt och sprider sig. Det är väldigt intressant hur den här händelsen med neurologisk virusabort i tre isolerade stall i en liten del av landet kommunicerades av olika aktörer, vilka vägar kommunikationen tog, och vad som sedan hände över landet från januari till mars. Och hur det utbrott på en internationell tävling där viruset faktiskt hade stor risk att spridas på riktigt, och även gjorde det, hanterades utan samma uppståndelse.

Vill studera kommunikationen
Gittan hoppas att någon som studerar kommunikation, särskilt riskkommunikation och sociala media, vill arbeta med dem och analysera hur olika händelser längs vägen påverkade den känsla av oro och kris som många upplevde i det första fallet, och som påverkade deras attityder och förändrade deras beteende.
– Många sökte aktivt information, var sökte de informationen och hur uppfattades den? Hur agerade man på den informationen? Många kände också behov av att sprida sin egen bild av läget, hur och till vem spred de den?

Rykten och konspirationsteorier
Både traditionella rådgivare, organisationer och experter samt media, men även drabbade djurägare och allmänheten själva, har lagt ned mycket tid på att svara på frågor och ge information utåt, menar Gittan. Rykten, åsikter och till och med konspirationsteorier har också spridits, vilket har spätt på behovet från allmänheten att söka information för att kunna sålla fram fakta i flödet.
– Vilka drivkrafter finns för det engagemang som har skett? Min personliga tolkning är att det bottnar i en gemensam omsorg om våra hästars bästa. Men det är också intressant att studera den misstänksamhet och irritation som i ett antal fall riktats mot andra aktörer, sådana som man kanske inte upplever sig trygg, nöjd och tillitsfull med, och studera hur sådan kommunikation eventuellt påverkar allmänheten som försöker följa utvecklingen.