Text: Sara Bref
Foto: Adobe Stock

Ända från att vi är nybörjare får vi lära oss att hästen är ett flyktdjur. Det gäller att förutse vad den kan bli skrämd av, förebygga att det sker och samtidigt vara beredd om det trots allt händer ändå. Detta till trots så verkar det som om vi allt för ofta missar signaler av rädsla hos våra hästar, särskilt om de är subtila. Förutom att det blir en välfärdsfråga för hästarna så är det en säkerhetsrisk för oss människor, då många olyckor där hästar är inblandade handlar om att hästen blivit rädd eller orolig.
Trots detta menar forskare att en av de viktigaste faktorerna som påverkar hästarnas välfärd negativt är att personer som hanterar hästarna inte känner igen tecken på rädsla hos dem. Tidigare studier har visat att hästägare är dåliga på att uppmärksamma beteenden som tyder på smärta eller obehag i samband med rykt, sadling och tränsning, som till exempel om hästen gnisslar tänder eller vänder bort huvudet.

Bettlöst tolkas förmildrande 
Ett brittiskt forskarlag har i år kommit ut med intressanta, om än inte så smickrande, resultat om hästägare och hästarnas rädsla. Redan för några år sedan började de att undersöka hur väl hästmänniskor ser om en häst är rädd eller orolig, då genom att använda sig av sociala medier. De lät personer i hästgrupper på Facebook titta på och kommentera sex filmer, som hade valts ut för att de representerade beteenden som tyder på att hästarna kände exempelvis rädsla eller smärta. Även etologer med inriktning mot häst fick titta på samma filmer.
Vissa av de beteenden som visades tolkades på ett riktigt sätt, medan det visade sig att i filmer där man använde sig av så kallat ”natural horsemanship” och ridning med bettlöst träns tolkade man ofta felaktigt upplevelsen som positiv för hästen. Vissa som faktiskt såg de negativa tecknen uppgav ändå att de skulle ha varit nöjda om det hade varit deras häst som hade tränats så.
Det fanns ingen tydlig skillnad i svaren beroende på ålder eller erfarenhet hos de som svarade, personer som uppgivit att de var intresserade av klickerträning hade däremot mer likartade svar som etologerna jämfört med övriga svarande.

Ifrågasätter ”Happy athlete”
Forskarna skriver apropå FEI:s mål om ”the happy athlete/den glada atleten” att ”uppfattningen om ”happy athlete” är meningslös om människor misslyckas med att känna igen frånvaron av glädje, missta negativa välfärdssituationer som positiva och ibland skulle fortsätta med träning även om de faktiskt uppmärksammar att den har en negativ inverkan på hästen”.
I sin senaste studie intervjuade de brittiska forskarna nio personer som arbetade praktiskt med hästens beteende, rådgivning och träning av ägare och hästar. Eftersom det är en bransch med många gråzoner valde forskarna att enbart kontakta personer registrerade i Animal Behaviour and Training Council, vilket bland annat säkerställer att de har läst till exempel etologi och använder sig av vetenskapligt belagda metoder.
I studien pratade de bland annat i vilken utsträckning hästägarna kunde tolka signaler som tydde på rädsla eller oro hos hästen, hur de reagerade om rädsla gavs som förslag på orsaken till hästens beteende och vilka förklaringar hästägarna framförde under diskussionerna. Beteenden och uttryck som kan associeras med rädsla är till exempel ryckningar och rynkor kring ögonen, blinkningar, uppspärrade ögon med triangelform, muskelanspänning, undvikande eller en piskande svans.

”Extremt dåliga”
I svaret på frågan ”Hur väl känner folk igen rädsla och/eller oro hos hästar?” utkristalliserades tre teman i intervjusvaren:  

• De är extremt dåliga på att känna igen rädsla och oro hos hästar 
• Vissa känner igen signaler som tyder på rädsla och/eller oro men bara de stora signalerna, som stegrande eller flykt, inte subtila signaler som spänning i ansiktet eller undvikandebeteenden genom exempelvis tvekan i steget 
• Rädsla och/eller oro misstolkas eller benämns ofta fel.  

Samma teman kom igen i även i de efterföljande frågeställningarna och forskarna skriver att de blev genomgående för hela studien.

Två av hundra ser oro
De intervjuade menar att det är vanligt att alla har missat hästen subtila signaler och det är inte förrän den har pushats över en gräns, och tecknen blir betydligt kraftfullare, som man märker att den är rädd. ”Jag kan komma på kanske två ägare av hundratals som har uppmärksammat oro på lägre nivå, i form av kroppsspråk, ansiktsuttryck, ljud och liknande. Det är icke-existerande för det lärs inte ut” säger en av de intervjuade.
Undvikande beteenden tolkas ofta som att hästen är olydig eller busig, oro kan tolkas som att hästen har mycket energi. ”Jag skulle säga att nästan alla av de fall jag har haft där jag har åkt ut till ett ”aggressionsfall” har visat sig inte handla om det alls”, beskriver en annan intervjuperson. Många gånger sätts personlighetsetiketter på hästen, och man nöjer sig med att ”det är bara sån han är”.

Svårt acceptera
Många har svårt att acceptera att deras häst skulle vara rädd, när de får höra förklaringen till det oönskade beteendet. De kan till exempel inte föreställa sig att den buffliga och stökiga hästen skulle vara rädd – borde den inte springa i väg bara då? Ett annat hinder är när hästens rädslor inte passar in i det som man hade tänkt använda hästen till. En häst som är rädd och orolig för transportering skulle ju exempelvis må bättre om den slapp åka så mycket, men har ägaren stora tävlingsambitioner kan man helt enkelt bortse från det. Man vill visserligen lösa problemet, men att ta bort det som orsakar problemet ses inte som ett alternativ, skriver forskarna. Det kan vara nog så svårt att acceptera att hästen är rädd för en specifik sak eller situation. Men intervjuerna visar att det som blir allra svårast att ta in är om det som hästen är rädd för visar sig vara dig. 

 Referenser:
Rogers, Suzanne, & Catherine Bell. 2022. "Perceptions of Fear and Anxiety in Horses as Reported in Interviews with Equine Behaviourists" Animals 12, no. 21: 2904. https://doi.org/10.3390/ani12212904 
Bell, Catherine, Suzanne Rogers, Julie Taylor, & Debbie Busby. 2019. "Improving the Recognition of Equine Affective States" Animals 9, no. 12: 1124. https://doi.org/10.3390/ani9121124  

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronomen och journalisten Sara Bref (tidigare Slottner) om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Tipsa!
Finns det något du skulle vilja veta mer om? Lämna gärna förslag till Sara, även om hon inte kan lova att alla era "önskeämnen" tas upp: sarabref79@gmail.com