Text: Sara Ringmark
Foto: Ida Röök
  
Syftet med konditionsträning av hästar är att förbättra såväl prestation som kroppens förmåga att hålla för ökad belastning. Mjölksyratröskeln är sedan tidigare förknippad med prestationsförmågan hos hästar inom flera grenar såsom galopp, trav och fälttävlan.
En dansk forskargrupp har därför nyligen undersökt sambandet mellan träning, prestation och mjölksyratröskel hos 19 hopphästar – elva hos en professionell tränare och åtta amatörtränade. Hästarna tävlades regelbundet i hoppning (1,20- till 1,60-klasser) och två av dem tävlades i fälttävlan (en- och tvåstjärnig nivå). Åldern på hästarna i studien var 4 till 15 år.
Drygt hälften av hästarnas träningspass bestod av markarbete och cirka en tredjedel av passen bestod av hoppning. Amatörtränarnas hästar hoppades mindre och tränades mer varierat än hästarna hos den professionella tränaren.
  
Bättre kondition med bete
De hästar som hade högre mjölksyratröskel bedömdes av ryttarna vara i bättre kondition. Det fanns inget tydligt samband, men en tendens, till att hästar som tävlade i högre klasser också hade högre mjölksyratröskel. Man fann också att äldre hästar hade lägre mjölksyratröskel än yngre, vilket är tvärtemot tidigare observationer på travhästar.
Det intressanta i studien var att man inte kunde se någon förbättring av de professionellt tränade hästarnas mjölksyratröskel under hela utomhussäsongen då studien pågick (mars till september), utan resultatet blev till och med sämre med tiden. De amatörtränade hästarnas mjölksyratröskel blev högre då hästarna tränades lite längre pass och vistades mer på bete. Ju längre tid hästarna hölls på bete per dag, desto högre mjölksyratröskel. Resultaten visade också en tendens till högre mjölksyratröskel hos hästar som går fler träningspass med hoppning.
  
Studerade intervallträning
En populär träningsform vid konditionsträning är intervallträning, vilket har visat sig vara effektivt i flera tidigare studier av främst trav- och galopphästar. Träningen kan variera mycket i utformning och samma forskargupp som ovan har undersökt effekten av tre olika intervallträningsprogram för hopphästar.
20 danska, varmblodiga hopphästar ingick i studien och delades in i två så jämna grupper som möjligt. Alla hästarna tränades lika sex månader före studien, då de reds fem dagar/vecka varav två pass var hoppträning och tre pass markarbete. Under sex följande veckor byttes ett av markarbetspassen var femte dag ut mot ett intervallträningspass.
  
Galopp gav högst puls
Intervallträningspasset bestod – beroende på vilken grupp hästen var lottad till – antingen av galopp, fartträning eller hoppning. Alla intervall var 90 sekunder långa med lika lång skrittpaus emellan.
Galoppträningen bestod av fyra galoppintervall i den hastighet som motsvarade 4 mmol laktat/liter blod för varje individ vid ett test före studiens början. Fartträningen utfördes i ett 20x60-ridhus där galoppen ökades så mycket som möjligt på långsidorna och kortades på kortsidorna.
I intervallträningen som innehöll hoppning placerades sex hinder på varje långsida. Hindren var 50 centimeter höga för de yngsta, fyraåriga hästarna och sedan gradvis högre beroende på ålder – där de äldsta hästarna hoppade hinder som var 105 centimeter höga.
Högst hjärtfrekvens hade hästarna under galoppintervallen då den låg mellan 185 och 210 slag per minut, näst högst under sprintträningen (170-190 slag per minut) och lägst under hoppträningen (165-185 slag per minut). Under markarbetet översteg hjärtfrekvensen aldrig 130 slag per minut.
  
Kondition och hoppteknik testades
Före och efter varje sexveckorsperiod med intervallträning testades mjölksyrasvar och hjärtfrekvens vid två olika hoppövningar. Den ena av hoppövningarna var konstruerad som en vanlig banhoppning med elva hinder, och efter den ombads både ryttaren och en oberoende observatör poängsätta hästarnas hoppteknik. Samma ryttare red alla hästar.
Både galoppintervallen och hoppintervallen förbättrade hästarnas mjölksyratröskel. Typen av intervallträning påverkade däremot inte hur många hinder hästarna rev under det ena av hopptesterna, men all intervallträning resulterade i att ryttaren bedömde att hästarna blev mindre trötta.
Under det hopptest som efterliknade banhoppning bedömde ryttaren att de hästar som tränats med galopp- och hoppintervall hade bättre hoppteknik och efter denna träning fick hästarna också mindre mjölksyra vid banhoppningen än efter fartträningen. Den oberoende observatören bedömde att hopptekniken förbättrades efter galoppintervallerna och försämrades efter fartträningen.
Viktigt att ha med sig då man tolkar resultaten av den här studien är dock att en kontrollgrupp med hästar som bara tränades i vanligt markarbete saknades, men resultaten av studien antyder att vanligt markarbete har liten effekt på mjölksyratröskeln.
  
Enklare att mäta hjärtfrekvens
Inte i någon av de beskrivna studierna kunde man hitta något starkt samband mellan hjärtfrekvens och mjölksyratröskel. Det är synd, eftersom hjärtfrekvens är enklare att mäta och i så fall skulle kunna indikera hästens mjölksyrabelastning. I tidigare studier har man däremot hittat starkare samband mellan mjölksyratröskeln och hjärtfrekvens. Det skulle också behövas fler studier som undersöker ett eventuellt samband mellan hopphästars mjölksyratröskel och prestation.
  
Referenser:
Munk, R., Møller, S och Lindner A. Effects of training with different interval exercises on horses used for show jumping. Comparative Exercise Physiology, 2013, 9, s 33-41.
  
Hedegaard Sommer, L., Munk, R., Møller Nielsen, S. och Lindner, A. Training of horses used fpr show jumping and its effect on v4. Journal of Equine Veterinary Science, 2015, s 301-308.

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronom Sara Slottner om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Fram till och med sommaren 2015 är hon dock föräldraledig, under tiden vikarierar Sara Ringmark som redaktör för Forskningskollen. Hon är själv hästforskare och doktorerade med en avhandling om rena grovfoderstater till presterande hästar.

Ida Röök

redaktion@hippson.se