Text: Sara Bref
Foto: Adobe Stock
  
Området runt Australiens huvudstad Canberra härjas ofta av skogsbränder, precis som flera andra delar av landet. En av de allvarligaste bränderna i huvudstadsområdet var 2003 då 164 000 hektar brann. Vilket motsvarar ett område större än Öland, omkring 500 hem förstördes. 50 hästar dog i branden eller i sviterna av den, som en följd av de allvarliga konsekvenserna bestämde man sig för att undersöka och ytterligare förbättra beredskapen. Man ville även förbättra rekommendationerna till hästägare i händelse av skogsbrand.
I en undersökning svarade visserligen majoriteten av de som drev stall att det var viktigt att ha en beredskapsplan för skogs- och gräsbränder. Men det var stora variationer i hur genomarbetade och detaljerade dessa planer i praktiken var. Man såg också att det fanns brister i de officiella policydokumenten ”Stanna och försvara eller lämna tidigt”, som inte täckte in hästbranschen på ett tillräckligt bra sätt.
  
Låg beredskap hos hästägare
Lantbrukare har av tradition en hög beredskap för brand i Australien, men många av dagens hästägare har ingen koppling till lantbruket. De är därför illa rustade när det kommer till hur man bäst ska agera före och under en skogsbrand, detta enligt undersökningen. Efter upprepade bränder 2014 intervjuades hästägare om vad de hade gjort inför och under branden – och varför. Man såg då att det fanns stora skillnader när det gällde planeringen för brand, men det var heller inte alls säkert att eventuella planeringar som fanns följdes i skarpt läge.
Det man kan konstatera från storbranden 2003 var att många av de hästägare som bodde inne i Canberra, och hade sina hästar inackorderade på landsbygden runt staden, skyndade ut mot brandområdena för att försöka sätta sina hästar i säkerhet. Självklart kan tyckas, men inte något som man hade med i planeringen.
Hästägares agerande under den här typen av händelser blir ett samhällsproblem, eftersom omsorgen om djuren gör att människor i högre utsträckning stannar kvar på platsen trots rekommendationer om att evakuera. Och/eller återvänder tidigare än vad som är säkert – och därmed utsätter sig själva för stora risker.
  
Riskerar livet för hästarna
En del av hästägarna 2003 lyckades flytta sina hästar i tid, men det fanns även hästägare som blev omringade av eld innan de hann lämna stallet. På sex gårdar brann all mark och vid ett stall med inackorderingar skadades fyra personer allvarligt när de försökte rädda sina hästar.
Flera av de hästägare som var med vid branden 2003 har intervjuats eller har fått skriva ner sina berättelser. Det är hårresande att tänka sig att vara i den situationen med sin häst.
"Vi var omringade. Röken tätnade men Miranda visade inga tecken på obehag eller oro. Hon stod lugnt när jag gick fram och hängde en blöt handduk över hennes nos. Jag visste att det inte skulle vara möjligt att övertala Miranda att komma in under tak, jag spenderade den mesta tiden med henne ute på gården i röken och blåsten, med en hand höll jag handduken över hennes näsborrar och med den andra höll jag min handduk kvar över huvudet och ansiktet. Det var omöjligt att se någonting – luften var full av virvlande skräp. Med ögonen slutna och en handduk virad runt mitt huvud och mina ögon var det allt jag kunde göra för att rädda mig själv; jag kunde inte göra mer än så för Miranda.”
  
Flera hästar men bara en transport
Det är vanligt att det inte finns tillräckligt med plats i transporter för att kunna evakuera alla hästar på gården, men även att man inte lyckas lasta hästarna i den stressade situation som ofta råder. En del hästägare berättar om hur de har försökt evakuera hästar till fots.
”Det var bara tur att den där mannen i förorten såg mig och sa till mig att ta skydd i en gångtunnel – och elden gick över oss medan jag stod i tunneln med de två hästarna. Hästarna skötte sig perfekt, de rörde sig inte. Jag var panikslagen men de klarade sig bra.”
På en del gårdar satsade man på att ställa in alla hästar i samma byggnad och sedan göra allt för att försvara den mot lågorna. I de fall man lyckades hålla elden stången klarade sig de hästarna så klart bra.
  
Allvarliga brännskador
En sak man lärde sig från bränderna 2003, och som även har visat sig på andra ställen, var att hästar som fick vara kvar i sin flock eller i sin vanliga miljö sällan greps av panik. De som gick i stora hagar flyttade sig till mark där jorden låg bar, som runt grindar och vattenkar, eller flyttade sig till platser där det redan hade brunnit.
De hästar som ändå inte hann undan elden sågs ställa sig tätt ihop med bakdelen mot lågorna. De allvarligaste skadorna som dokumenterades var på bakben, hovar, rumpa och ansikte. Flera hästar fick avlivas på grund av allvarliga brännskador på mule, ögon och hovar. Brända hovar kunde utlösa fång eller orsaka att hovkapseln till och med lossnade och ramlade av. Många hästar fick också allvarliga skador från smält syntetmaterial i täcken och grimmor.

Referenser:
Thompson, K.R., Haigh, L. & Smith, B.P. 2018. Planned and ultimate actions of horse owners facing a bushfire threat: Implications for natural disaster preparedness and survivability, International Journal of Disaster Risk Reduction, vol. 27, s. 490-498.
 
Main, N. Hightailing into the fires: Bushfire planning on ACT horse agistment centres. ACT Rural Fire Service.

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronomen och journalisten Sara Bref (tidigare Slottner) om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Tipsa!
Finns det något du skulle vilja veta mer om? Lämna gärna förslag till Sara, även om hon inte kan lova att alla era "önskeämnen" tas upp: post@equinfo.se

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se