Text: Åsa Pernes
  
Vi som umgås med hästar eller andra djur vet självklart att de kan bli rädda, arga, glada och känna smärta. Men att det bland hästarna finns optimister och pessimister – precis som bland oss – och att deras sinnesstämning påverkas starkt av deras miljö, det är kanske inget vi tänker på dagligdags.
  
Hej Per! I din bok skriver du att likheterna mellan oss och djuren är större än skillnaderna. Kan du förklara hur du menar?
– Ja, när det gäller djurens känsloliv och tankevärld är jag absolut säker på att det är så. Men det är rätt märkligt att det ska vara kontroversiellt att påstå. För om vi går igenom kroppens organ ett efter ett – från skelettet via njurarna, till levern, magsäcken och hjärtat – och sedan gör en jämförande studie mellan oss och andra däggdjur, då är alla biologer i världen fullständigt överens om att det är en gradvis utveckling som har gjort att det finns små nyansskillnader mellan våra och djurens organ. Om vi till exempel jämför hur min lever fungerar med grisens lever, då handlar det enbart om små nyansskillnader. Samma sak ser vi om vi jämför mina njurar med hur hästens njurar fungerar, det är väldigt små olikheter vi pratar om.
– Här är biologerna helt överens. Men när vi kommer till hjärnan, då plötsligt vill vi tänka att människans hjärna är helt annorlunda, att den är unik. Det här har många filosofer försökt bevisa genom tiderna, en del har varit smått besatta av det.
 
Hästen har ett rikt språk
Per stannar upp en stund, sedan tar han två exempel på argument som har lyfts fram som bevis för att vår hjärna skulle vara så annorlunda.
– Att vi har stor hjärna har varit ett argument, men då glömmer man bort att elefanten har dubbelt så stor hjärna. Ett annat argument har varit att vi har många nervceller, men det finns många andra djur som har fler nervceller än oss. Så här kan man hålla på och räkna upp olika saker, men vad man än hittar på så finns det ändå något annat djur som slår oss på fingrarna. 
Allt vi känner, tänker och upplever bygger på att vi djur har utvecklats från våra gemensamma förfäder.
– Tänker man så, då inser man att det inte kan vara så stora skillnader mellan vårt och exempelvis hästarnas känsloliv. Den största skillnaden mellan oss och djuren är vårt språk, vi har ett mer utarbetat språk än dem, säger Per och fortsätter:
– Fast hästarna har ett mer utvecklat och rikare språk än vad många tror. Och om man tänker på grundläggande känslor som rädsla, ilska och hunger till exempel – då är det ingen större skillnad mellan oss och våra hästar.
 
Djur kan känna empati skriver du i din bok, det gäller alltså även hästar?
– Ja, det är jag helt övertygad om, svarar Per snabbt och bestämt.
Han berättar att det är många forskare som arbetar med just de här frågorna, empati är enligt dem en av de mest grundläggande känslorna hos sociala djur.
– Det är kanske rentav en av de mest grundläggande egenskaperna vi däggdjur måste ha. För hur skulle vi annars kunna ta hand om våra avkommor, om vi inte kände empati? Empati är inget som har kommit med oss människor utan det har däggdjuren haft i miljontals år.
Per tar hundar som exempel på djur som har stark empati. Han nämner också att det finns gott om beskrivningar av hur hästar känner av när deras skötare är ledsna.
– Så varför skulle inte hästar kunna känna empati?
   
Forskare har bevisat att grisar, kor och höns – precis som vi – bli nedstämda och deprimerade om de är i en miljö som är händelsefattig eller tråkig. Hur är det med hästarna?
– Hästar och kor är betande djur, man kan säga att de har nyfikenhet som bygger på att de hela tiden aktivt måste leta efter mat. Deras hjärna är programmerad för att leta efter nya saker, alltså den där maten.
– Hästarna är dessutom, precis som alla våra tamdjur, väldigt sociala varelser. De behöver få social stimulans, främst från andra hästar, för att må bra. Det här vet vi, men likväl finns det hästar som står i små fållor med eller utan vänner. Om det har funnits gräs i fållorna så tar det snabbt slut och då har de inget att göra, då kan de absolut bli deprimerade.
 
Mat och sällskap är grundläggande
Inom hundsporten har man, enligt många forskare, kommit längre både när det gäller berikning av hundarnas miljö och med träning genom positiv förstärkning. Berikning av miljön kan kortfattat beskrivas som att djuret får möjlighet att utföra vissa specifika beteenden som är naturliga för det. När det gäller hundar kan det exempelvis vara att leta godis eller efter en leksak. På så sätt stimuleras både luktsinnet och deras vilja att söka efter saker.
Går det att berika hästarnas miljö? Per tänker en stund och säger sedan att det nog handlar om mat och bete, eftersom hästarna ”är födda att leta efter mat”.
– Stora hagar med bra bete och sällskap till hästarna. Då har man kommit långt med berikningen, konstaterar han.
Ett tips när det gäller berikning för hästar är att man kan lägga ut högar i hagen med olika sorters foder. Det kan vara olika typer av grovfoder, men man kan även lägga ut lite morötter på ett ställe – eller äpplen.
– Berikning är en konst, det gäller att vara påhittig, menar Per.
 
Vissa individer är mer pessimistiska
Är krubban halvtom eller halvfull? Det har gjorts intressanta experiment på flera olika djurslag där djur har getts två olika valmöjligheter. Den ena möjligheten har exempelvis varit ett tryck på en ljusorange prick, som innebär att man får godis. Medan den andra har varit tryck på en mörkorange prick som orsakar något djuret inte tycker om. Till exempel en hög ljudsignal eller en luftpuff i ansiktet. Genom detta lär sig djuren vilken knapp/signal som ger godiset.
Sedan har forskare lagt till ytterligare en orange färg, i en nyans mittemellan de andra två. Vissa individer är då väldigt positiva och verkar tänka att det är klart att det är godis vid den pricken också, inget ont kan hända och de går fram och trycker till på pricken. Andra djur går inte ens fram till färgen som är mittemellan.
Därefter har man utvecklat försöket genom att djuren får göra samma sak i en miljö de inte trivs i, i ett kallt rum till exempel. Och då, när djuren inte trivs, finns det en större andel pessimister i gänget.
Här är det nog inte någon större skillnad mellan oss och andra djurslag, menar Per. Det finns både optimister och pessimister – och en individ som inte trivs, för att kompisen är borta eller för att den har ont, kommer troligtvis att bli lite mer pessimistisk än vad den annars brukar vara.