Text: Cecilia Lönnell
Foto: Anki Yngve
  
Sue Dyson och expertpanelen framhöll vad som tidigare visats vid studier hos bland annat SLU i Uppsala. Nämligen att många väl presterande hästar har röntgenförändringar i ryggen, som överridande tornutskott, utan att ha problem av det.
Frågan om hennes inställning till besiktningsröntgen kom från den svenske landslagsveterinären i hoppning och dressyr, Jonas Tornell. Han fanns i publiken tillsammans med Flemming Winberg, chef för hästkliniken vid Universitetsdjursjukhuset på Ultuna.
- Man ska dock ha klart för sig att en häst som inte har några problem nu men som byter ryttare, underlag eller får andra krav i anridning mot hinder - som hur tidigt eller hur sent avsprånget blir - kan få problem med ryggen som den inte hade förut, tillägger Sue. 
  
Kräver kompetent ryttare
Hon säger att ett problem för ryggpatienter kan vara om de har en mindre kompetent ryttare och kommer tillbaka till denne efter behandling.
- Utan rätt rehab-träning är det ingen idé att behandla en häst med ryggproblem, kommenterar Sue Dysons kände sporthästkollega Philippe Benoit från Frankrike, som håller med om att mindre skickliga ryttare kan ha negativ effekt.
Det är viktigt att hästen, för att förebygga ryggproblem, har en väl utvecklad ryggmuskulatur. Att ryggen åter blir bättre musklad efter behandling är också ett viktigt tecken på att behandlingen har lyckats, säger Philippe Benoit - som satt i panelen på ryggseminariet tillsammans med de brittiska hästkirurgerna Richard Coomer och Richard Payne.
  
Operation kan fungera
Richard Coomer har utvecklat den nya typen av operation av rygghästar, Interspinous Ligament Desmotomy (ISLD), där det ligament som håller samman tornutskotten skärs av. Om han är osäker på en patient rekommenderar han först behandling med kortisoninjektioner och ett sjukgymnastprogram på tre veckor utan ridning - med fokus på att bygga upp hästens bålstyrka och muskulatur - innan han är beredd att operera.
Av de 61 hästar Richard har opererat på fyra år, och som har hunnit bli klara med sin konvalescens, har 84 procent kommit tillbaka till sin tidigare prestationsnivå. 13 procent kan användas på lägre nivå.
Ett huvudtema för paneldiskussionen var hur viktig rätt diagnos är vid misstänkta ryggfall. Två hästar med liknande röntgenbilder och liknande ridbarhetsproblem kan nämligen ha två helt olika diagnoser.
Sue Dyson visade videoklipp från ridprov med två patienter som hade misstänkta ryggproblem och som båda gjorde motstånd vid ridning. Hos den ena visade sig dock grundfelet, efter fyra dagars utredning, inte sitta i ryggen utan i bakbenen. Det kom fram när man bedövade gaffelbandsfästena bak.
Vid sina utredningar låter Sue både hästens egen ryttare och klinikens beridare sitta upp, både före och efter lokalbedövning av ryggen, för att bedöma rörelsemönstret och ridbarheten. I fallet ovan red hon också patienten själv för att få bättre förståelse för grundfelet.
  

Referens:
Standing resection of the interspinous ligament for the treatment of kissing spines. Richard Coomer. British Equine Veterinary Congress 2013 (Proceedings).