Text & foto: Sara Slottner
  
Ann Lindberg driver företaget Hästpedagogen och hon är certifierad Monty Roberts-instruktör. Hippson fick en pratstund med henne under förberedelserna inför Monty Roberts senaste Sverige-clinic, som hölls på Flyinge i början av april.
Ann berättar att hon hade letat länge efter något alternativ när hon kom i kontakt med Monty Roberts. Hon hade jobbat med hästar runt om i världen och var trött på tränare som sade till henne att använda våld och tvång.
- Det gjorde ont i mig, säger hon och gör en gest mot hjärtat.
Nu har Ann gått hela vägen och är certifierad instruktör sedan 2006. Hon har assisterat Monty på demonstrationer i hela Skandinavien men även ute i Europa.
  
Det verkar som att ni fokuserar mycket på arbete från marken - varför?
- Om all träning är 0-10 så är 0-1 viktigast, förklarar hon enkelt.
  
Går det att gå vidare med metoden i ridningen, till en avancerad nivå?
Ann Lindberg pekar på flera av sina studenter, och räknar upp tävlingsmeriter och annat i både hoppning och dressyr.
- Alla vi är ju traditionellt skolade på svenska ridskolor.
Mitt i en mening avbryter hon sig för att springa iväg och skälla på Monty för att han precis har suttit upp på en häst.
- Jag lovade hans fru att han INTE skulle rida, säger hon, men kan inte låta bli att le.
  
Vill diskutera med SLU
Vi fortsätter att prata om hur stor träningsmetoden är i Sverige och Ann berättar att de jobbar för att få utbildningen validerad.
- Det finns ju inget ord för oss i Sverige. Det är en utbildning om hur man handhar hästen och dess naturliga reaktionsmönster, men vi heter ingenting, säger hon.
Tanken man arbetar mot är att utbildningen ska ge ett antal högskolepoäng och därmed bli mer tagen på allvar. Hur det går återstår att se, bland annat ska diskussioner om detta inledas med Sveriges Lantbruksuniversitet.
  
Om jag har problem med min häst och kontaktar dig för att få hjälp, vad händer då?
- För det första tar jag aldrig emot enbart hästar. Jag jobbar med häst och hästägare ihop. Det första jag gör är att jag låter hästägaren prata av sig, säger hon.
Ann berättar att det första samtalet kan lösa upp en del knutar.
- Ofta känner hästägaren att den inte räcker till för hästen, han eller hon får ingen kontakt.
Det är mycket ridproblem som folk kommer till henne med, men även problem med lastning är vanligt. Ann berättar att det i vissa fall blir så att personen får komma hem till henne och träna på hennes hästar. Man är så känslomässigt bunden till sin egen häst, så det kan vara effektivare att träna på en helt okänd. Hon återkommer till att grunden är det viktigaste.
- Vi måste börja på ruta ett. När hästen inte vill så förstår vi att den behöver mer information, förklarar hon.
  
Finns det några hopplösa fall?
- Jag kan ibland känna att jag inte räcker till för ägaren, säger hon efter ett tag.
Ann menar att det inte finns helt hopplösa fall, bara svåra. Hon berättar om en nykastrerad valack som fötts upp med nappflaska och som är rent livsfarlig för sin omgivning. Där råder helt andra spelregler än med en häst som vuxit upp med andra hästar, och man måste agera annorlunda.
Ett tips hon har för den som vill förbättra kontakten med sin häst är att våga sätta upp en filmkamera i stallet eller i hagen och filma sitt umgänge med hästen. Det avslöjar mycket.
- Alla gör Join-Up redan, säger hon.
Ann tar exemplet med hästen som inte vill komma i hagen, du svär lite åt den och försöker ett tag. När du sedan ger upp och börjar gå tillbaka mot stallet har du en välbekant mule i ryggen.
  
Vad har du för boktips att ge till den som är nyfiken?
- Vår bibel är ju "Från mina händer till dina" men den är inget man läser från början till slut. Då är det bättre att börja med Shy boy. I boken "Shy Boy: The horse that came in from the wild" får man en inblick i vilken resa Monty har gjort, berättar hon.
  
Det finns de som kritiserar Monty Roberts och hans metoder, vad brukar du säga till dem?
- Jag brukar inte gå i clinch med dem, säger Ann. Mina studenter gör det, men för dem är detta mer nytt.
Hon berättar att hon som människa självklart blir ledsen och tar åt sig när någon talar illa om Monty eller om metoden. Men när hon får lite distans till det brukar det kännas bättre.
- Det finns alltid en naturlig förklaring till varför de tycker något. Om de kan komma till mig och säga varför de tycker så och vad de tycker är fel så kan vi få en vettig diskussion. Då kanske vi tillsammans kan föra hela hästträningen framåt, säger hon med eftertryck.
Ann Lindberg berättar om studien som gjorts med radiostyrda bilar i en rundpaddock, och skrattar när hon försöker förklara hur den förbryllade hästen försökte få kontakt med forskaren - för att klura ut vad den där konstiga manicken var för något.
- Men hon (forskaren) var så fokuserad på att köra den radiostyrda bilen!
- Våra händer är till för pressure och release, säger Ann och gestikulerar. Var du på Kyras clinic tidigare i år?
Nej, medger jag och tänker att jag missade något.
- Ååh, då missade du något! Hon pratade precis om det här! utbrister Ann Lindberg.
  
Jobbar du alltid när du är med hästar? Eller är du ledig med häst någon gång?
- Jag älskar att leva med mina hästar. Det är tack vare mina egna hästar som jag är så bra som jag är i dag.
Ann berättar att hon skaffat en liten mustang och att hon har gett upp hoppningen efter ett diskbråck. Nu är det nya målet att vinna SM i TREC.
  
Finns det SM?
- Ja inte vet jag. Annars får jag väl vinna VM då. Jag har gett mig fasen på det!, säger hon med ett gapskratt.
  
Är du någon gång helt ledig från hästar?
- Nej. Eller jag ska faktiskt på solsemester till Teneriffa om två veckor. Det är första gången på 17 år.
Men helt hästfri blir resan visst inte. Det var nåt om en tjej med en häst, och kanske skulle det gå att sälja in en kurs...

Ida Röök

redaktion@hippson.se