Text: Anki Yngve
Bild: Emma Rost & Anki Yngve
 
Våra tamhästar beter sig i stort sett som andra gräsätande bytesdjur. Det som skiljer sig är alltså tamheten, att de är lite mindre benägna att attackera oss eller fly.
- De förvildade tamhästarna, mustangerna, har gett oss mycket kunskap om hästens natur. Och det har även Przewalskis häst och zebrorna gjort, säger Margareta.
 
Gauguin de Lully blev haremshingst
För att illustrera hur lite som faktiskt förändrats hos djuret hästen sedan det blev ett tamdjur visar hon upp två bilder på den framgångsrika dressyrhästen Gauguin de Lully. Den ena bilden är från hans tävlingskarriär och på det andra fotot går han med vildvuxen man i en hage.
- Ägaren tyckte att han skulle få vara häst på äldre dar. Han fick gå i en stor gräshage med ett gäng ston och efter försiktig introduktion fungerade han som vilken haremshingst som helst, berättar hon.
Vad gäller hästdressyr så tycker många att det ser väldigt onaturligt och konstlat ut. Men så är inte riktigt fallet, förklarar Margareta.
- Grunden till alla rörelser fanns redan hos vildhästen. Sedan har vi med hjälp av avel och träning förstärkt olika rörelser hos olika raser, till exempel passagen hos halvblodet och tölten hos islandshästen.
 
Passagen ska imponera
Ett embryo till "allt" finns alltså kvar hos samtliga hästar, även till exempelvis tölt hos halvblodet. Men förmågan har inte förstärkts genom avel och urval.
- Dressyrrörelser är delar av ett naturligt rörelsemönster. Passagen är till exempel ett imponeringsbeteende och piruetten ett sätt att få undan huvudet i ett slagsmål, förklarar Margareta.
Det som styr hästens beteende är att den i grunden är ett stäpplevande och gräsätande bytesdjur.
- Det är helt otroligt att hästarna faktiskt går med på att bära omkring ett rovdjur på ryggen. Vi människor är dessutom det farligaste rovdjur den någonsin mött och har i stort sett utrotat hästen i vilt tillstånd, säger Margareta.
 
Flyr först och tittar sedan
Hästdjur (Equus) har funnits i cirka två miljoner år. Men vi har bara haft hästen som husdjur i ungefär 6000 år. På de åren har vi inte till närmelsevis hunnit ändra på det faktum att hästen är ett bytesdjur, något som ställer till förtret för oss i ridningen ibland. Eftersom hästen är ett bytesdjur är den till exempel väldigt uppmärksam, den ser alla förändringar som en potentiell fara.
- Vid plötslig fara flyr hästen först och tittar sedan. Men den kan också försvara sig om den känner sig trängd, säger Margareta.
Hon menar att hästen har tämligen bra vapen i form av hovar och tänder.
- Den har förmågan att ta död på relativt stora rovdjur, fortsätter hon.
Margareta berättar att hästar, som en sista utväg när de blir riktigt trängda, kan "spela döda" för att lura rovdjuret.
- En typisk situation när en häst spelar död är när man ska köra in den och den känner sig "fångad" av skaklarna. En annan situation är när den har rullat fast i boxen. Skräm inte upp hästen ännu mer om den lägger sig i skaklarna utan låt den själv lugnt trassla sig ur det. När hästar rullar fast är denna reaktion en tillgång, eftersom de ligger stilla i stället för att råka i panik och sparka sönder sig. Däremot behöver de då hjälp att komma loss från väggen, säger hon.
 
Sociala djur
Ytterligare något som utmärker hästar är att de är flockdjur och därmed väldigt sociala. Att leva i flock är ett sätt att skydda sig från rovdjur, det minskar risken för att de enskilda individerna ska bli anfallna.
- En sak som skiljer hästar från många andra djur är att hingsten hör till flocken och att även hingstarna är väldigt sociala, säger Margareta.
Hästflockar är ganska små, men man kan ändå se väldigt många hästar gå tillsammans på en liten yta. Det beror på att hästar inte är revirhållande, så flera olika flockar kan beta sida vid sida. Hingsten vaktar inte en geografisk yta, bara sina ston.
Vad gäller tamhästar så bildar de flockar även utan hingst. Margareta poängterar att för en häst är två hästar en flock. När man säger att hästar måste ha sällskap räcker det alltså med en enda kompis.
- Vuxna hästar kan även bilda starka kompispar inom flocken. Ge akt på starka band mellan hästar och var uppmärksam på vad den ena hästen gör om den andra måste tas ut ur flocken, säger hon.
 
Undvikandeordning ska motverka bråk
Enligt Margareta så missuppfattar vi människor ibland det här med att hästar har en rangordning. Hon vill hellre kalla det för undvikandeordning, där syftet är att undvika aggressioner och bråk. Rangbeteendet kan dock förstärkas när man håller djur i fångenskap på en liten yta. Då kan inte den häst som har lägre rang gå undan, vilket uppfattas som en provokation av hästen med högre rang.
- Rangordningen handlar om att den häst som har högre rang har förtur till en begränsad resurs, till exempel till mathögarna i hagen. Det handlar inte om att den ranghöga hästen säger åt de andra vad de ska göra, förklarar Margareta.
Alla hästar i flocken har genom undvikandeordningen koll på vilka hästar de ska gå undan för och vilka hästar som ska gå undan för dem.
- Något mer betyder inte rangordningen. Ingen häst bestämmer över någon annan så länge inte den hästen inkräktar på dess intressen.
 
Hingsten behöver inte vara högst i rang
Margareta påpekar också att det inte blir något "hål" i rangordningen när man plockar bort en häst. Alla vet ju redan sin plats i relation till de andra. Däremot kan det bli lite turbulent när det kommer in nya hästar i hagen.
- Men hästar är väldigt bra på att bedöma sina chanser. De behöver sällan bråka för att göra upp en ny rangordning.
Föreställningen att hingsten alltid är högst i rang är ytterligare en "sanning" som inte riktigt stämmer.
- Hingsten kan vara lite hursomhelst i förhållande till stona, beroende på hur gammal han är. Det är inte ovanligt att en yngre haremshingst går undan för flera av stona i flocken.
Som hästägare bör man ha koll på hur viktigt det är att hästarna kan gå undan och på så sätt undvika bråk.
- Det är viktigt att det inte är spetsiga hörn i hagen, återvändsgränder eller smala passager. Där finns risken att ranglåga hästar inte kan gå undan och därför blir attackerade, säger Margareta.
 
Dricker fort för att undvika fara
Hästar är som sagt bytesdjur. Det är till exempel därför de dricker sällan och fort, vattenhål är farliga platser på stäppen! Hästar sover bara korta stunder i taget och fölar oftast på natten för att rovdjuren ska ha svårare att se dem.
Vad gäller sömn så är det viktigt att veta att även om hästar kan stå och sova så har de även behov av drömsömn, och då ligger de ner med stöd för huvudet.
- Det finns exempel på hästar som inte vågar lägga sig ner, till exempel på grund av att de är gamla och stela, och som till slut ramlar ihop för att få sin drömsömn, berättar Margareta.
 
Behöver mat som tar tid att äta
Hästar är gräsätare och de är både beteendemässigt och matsmältningsmässigt helt inställda på gräs. I det fria äter hästarna stora delar av dygnet, man har studerat hästar i Camargue och sett att de åt cirka 14 timmar per dygn, året om. Under sommaren då det finns mer mat var de bara mer selektiva.
- Hästar äter, om de själva får välja, under ungefär tio perioder per dygn. De flesta uppehållen är kortare än två timmar. Hästar på stall får samma ätmönster om de ges fri tillgång till grovfoder, säger Margareta.
Av detta kan man lära sig att hästar måste få foder som tar tillräckligt med tid att äta. Det är själva ättiden som i första hand reglerar mättnaden hos hästen, snarare än det faktiska näringsinnehållet i maten.
- Beteendestörningar förekommer aldrig hos frilevande hästar. De uppkommer när hästen inte får utföra beteenden som den vill utföra. Till exempel att äta och tugga, säger Margareta.
Hon avslutar med att förtydliga att tamhästar mår bäst om de får leva ett liv där de får utlopp för sina naturliga beteenden och behov.
- Det är vårt ansvar att låta hästarna vara hästar de stunder vi inte använder dem!