Text och foto: Natalie Lindholm
  
Joanna Nieznajs och Anne Dirksens träningsmetod går ut på att vara lyhörd för hästens uttryck, att upptäcka vad som motiverar den och att faktiskt acceptera när hästen ”säger nej”.
– Det är en helt ny värld som har öppnat sig för mig, utbrister Anne, när vi ses hemma i Joannas kök utanför Söderköping.
Själv hade hon för ett par år sedan helt tappat gnistan i träningen. Visst var hennes hästar lydiga, men hon hade börjat ifrågasätta om de faktiskt var lyckliga.
– I dag vet jag att mina hästar tycker att träningen är kul, i och med det har också jag hittat tillbaka till glädjen med att träna, förklarar hon.
   
Använder positiv förstärkning
Den relationsbaserade träningen går ut på att läsa av hästen och på att aldrig tvinga fram det resultat man önskar. I stället jobbar Joanna och Anne huvudsakligen med positiv förstärkning som motiverar hästen till att få något den vill ha. Det kan vara godis, gräs, kli eller något annat den vill anstränga sig för.
Metoden är egentligen inte ny, men är mer ovanlig i träning av hästar. Inom hundträning och i träningen av vilda djur i djurparker har den använts med framgång i många, många år.
Anne förklarar att det traditionella sättet att träna, med tryck och eftergift, har en nackdel. Nämligen att vi kan missa viktiga signaler från hästen.
– Om målet alltid är att hästen ska lyda, då riskerar vi att gå miste om värdefull feedback från den i form av dess känslor och åsikter. En häst som har lärt sig att vara lydig kanske inte vågar säga vad den tycker, förklarar hon.
  

 
”Svåra” hästar visade vägen
Det Anne menar är att hästen ställs inför att välja mellan att uttrycka vad den känner, men inte bli av med trycket, eller att vara lydig och få en eftergift. Många hästar väljer då i första hand att vara lydiga, trots att de kan känna sig osäkra eller rädda. 

– När du väl har upplevt känslan av att hästen verkligen vill göra saker med dig, kanske till och med saker som den tidigare har tyckt var obehagliga, då finns det ingen återvändo, säger hon och Joanna håller med.
För Joanna började resan med ett par svåra hästar, där hennes vanliga träningssätt inte fungerade. Antingen upplevde hon att hon inte kunde hitta ett tryck som hästen svarade på, eller så blev hästen rent av farlig att hantera.
– Det fick mig att fundera på hur jag skulle kunna träna helt på hästens villkor, på ett sätt den faktiskt vill bli tränad på. Och så småningom hittade jag en väg som fungerar. Jag insåg att om detta kunde göra de allra svåraste hästarna glada och villiga i träningen så måste det gå även på “vanliga” hästar, säger hon.
 
Tränar hellre än går i hagen
Att Joanna dessutom upplevde att träningen gick snabbare framåt än vad hon hade väntat sig gjorde inte saken sämre.
– Jag vet ju hur jag kan få mina hästar att göra vad jag vill även om de säger nej. Men glädjen i att träna en häst som inte vill är borta, konstaterar Joanna och Anne nickar snabbt.
– Ja, och så tycker jag inte längre att det är så himla viktigt att hästen gör precis allt direkt när jag ber om det, så länge det inte handlar om liv och död så klart. Det går nämligen inte att tvinga fram glädje.
Både Joanna och Anne är övertygade om att träning som genomförs när hästen verkligen är med på noterna inte bara ger en glad och följsam häst. Det skapar också färre spänningar.
– I dag är mitt “problem” oftast att få tillbaka hästarna i hagen, skrattar Joanna och fortsätter:
– Folk tror att jag skämtar när jag säger det, men det är helt sant. När hästarna inser att träningen håller på att ta slut, det är då de blir motstridiga igen. Men detta löser vi så klart enkelt genom att fortsätta göra vägen till hagen och själva hagen värdefull. Vi gillar att berika hästarnas hagar på olika sätt, för att även alla timmar när de inte är med oss ska bidra till hästens välbefinnande.
  

  
Inte vana vid att ta initiativ
I mycket av den traditionella hästträningen vill man att hästen är lydig, står still och väntar på signal innan den gör något. Joanna och Anne tänker annorlunda. De vill ha aktiva hästar som själva bjuder in till arbete, men aktiva hästar kräver också att hästägaren har tänkt efter före.
– Det finns en norm i dag som säger att hästen inte får röra sig utan att vi har bett om det, för om den gör det kan det bli farligt, säger Anne.
– Hästar är så vana vid att inte ta initiativ att det faktiskt kan ta tid för dem att förstå att de får göra det, fyller Joanna i.
Hon förklarar att när vi påstår att en häst är lat, då handlar det många gånger om en häst som helt enkelt inte vågar göra fel.
  
Ta hästens känslor på allvar
De flesta hästägare i dag vet att hästar har ett känsloliv, att de kan bli rädda och känna obehag precis som vi. Det faktum att vi vet detta gör att vi kan välja att vara mer empatiska mot våra hästar, tycker Anne.
Hon menar att vi många gånger bagatelliserar bort hästens känslor.
– Det är väldigt vanligt att vi säger att hästarna är fjantiga när de står och skriker efter hagkompisen som har tagits in i stallet, i stället för att inse att det är en otroligt smärtsam situation för hästen. Och hur ofta tröttnar vi inte på våra hästar när de ”ser spöken” ute, i stället för att inse att de faktiskt är rädda på riktigt? frågar hon retoriskt.
Enligt Anne gör insikten om att obehaget är på riktigt för hästen att det blir lättare för oss att träna den.
– Tänk på att hästen alltid kommer att vilja undvika de obehagliga känslorna, och göra det som får den att känna trevliga känslor. Det blir tydligt när känslorna sedan visas – exempelvis när den ska in från hagen, sadlas, ridas ut, stå stilla vid pallen eller vara engagerad i övningarna ni tränar på.
  
Frustrerande i början
När Joanna och Anne tränar får hästen inte bara belöningar, den har också rätten att säga nej. För många låter detta omöjligt och otänkbart, “om min häst fick säga nej skulle den ALDRIG göra någonting alls”, men Joanna håller inte med.
– När hästen har lärt sig att den får säga nej blir det väldigt tydligt för oss huruvida vi tränar på ett sätt som passar vår häst eller inte. Vill vi att hästen ska vilja träna med oss, frivilligt, då måste vi se till att träningen är rolig för den. Annars går det ju inte.
Hon erkänner med ett skratt att det blir många nej precis i början, men ganska snart börjar faktiskt alla hästar att säga ja.
– Det är väldigt lätt att bli frustrerad till en början. Men det gäller att ta sig över den tröskeln för att komma vidare, säger Joanna.
Även om hon och Anne tränar på det här sättet i allt de gör med hästarna så är det långtifrån ett måste. De rekommenderar ofta att nya elever börjar med några enklare övningar, skilda från vad de annars tränar till vardags.
– Alla vill vi våra hästar väl och vi är många som har velat träna på ett mjukare sätt. Men vi har kanske inte haft verktygen, eller modet, innan.

Hur funkar det – konkret?
I Hippson nummer 5 2018, som finns i butik från tisdagen den 9/10, berättar Joanna och Anne mer om hur träningen går till – och visar hur de använder en ”target” som start- och stopp-knapp för hästen. Alltså där den kan ”säga” sitt ja eller nej.
Vill du läsa mer på nätet hittar du bland annat gratis e-böcker på tränarnas hemsida: www.relationstraning.se

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se