Text & foto: Ida Röök
  
Jenny Yngvesson, etolog vid Sveriges lantbruksuniversitet, berättar mer om det tvååriga projektet som precis har inletts.
  
Vad är det ni ska undersöka och varför?
– Det finns en mängd åsikter om olika inhysningssystem för hästar. Några av dem vi har stött på är att hästar i lösdrift sköts sämre än hästar som hålls i boxar. En annan är att det är farligt att hantera hästar som hålls i lösdrift. En tredje är att hästar som står mycket på box blir stallmodiga och svåra att rida. Det finns dock, såvitt vi vet, inga systematiska jämförelser av ridskolor som har lösdrift och ridskolor med mer traditionell inhysning.
  
Vad tror ni att ni ska komma fram till och vad vill ni att ”upptäckterna” leder till?
– Vi hoppas kunna antingen avliva eller bekräfta några av myterna eller åsikterna kring hur lösdrift och traditionell inhysning skiljer sig. Och det gäller hur systemen fungerar både för människor och hästar. Något som har studerats är att arbetstiden kan kortas väsentligt om man håller hästarna i lösdrift. Dock vet vi väldigt lite om arbetsbelastning och säkerhet i lösdriftssystem. Vår förhoppning är förstås att ökad kunskap ska leda till en ännu bättre hästhållning för både hästar och personal, men även att ridskolorna ska kunna erbjuda ännu bättre utbildning än i dag.
  
Polariserade åsikter
Petra Andersson, etiker och forskare i projektet, säger:
– Som det är nu verkar hästvärlden (häst-Sverige, kanske) vara ganska polariserad när det gäller hur hästhållning bör se ut. Personer som förespråkar lösdrift uttrycker sig ofta starkt kritiskt om individuell uppstallning – med uttryck som att hästarna står i burar, att hästarna får distinkta måltider enligt samma schema som människor med frukost, lunch och middag, vilket då sägs vara fullständigt förkastligt och ett förmänskligande av hästarna. Motsvarande omtalas lösdrifterna rätt ofta som bristfälliga, där hästar har tråkigt, att det skulle vara smutsigt, att hästarna blir feta alternativt frustrerade beroende på hur utfodringen fungerar (feta vid fri tillgång, frustrerade vid automatisk utfodring).
– Man hör ofta att lösdrift kan passa för vissa hästar och ryttare, ofta med en underton att det inte kan vara något för den presterande hästen. Detta trots att vi vet att det finns presterande hästar som hålls på olika sätt, det blir som en ömsesidig smutskastning eller misstro.
  
Söker ni studieobjekt? Hur ska dessa se ut och hur gör man för att delta?
– Ja! Vi söker ridskolor som har någon form av lösdrift för sina hästar. Vi vill ha ridskolor med hästar som är av andra raser än islandshästar, skälet till det är att islandshästarna i så stor utsträckning redan hålls i lösdrift. Vill man delta så ska man skicka ett mejl till yngvesson@slu.se, dit kan man även vända sig med frågor om projektet.
  
Forskare i projektet är Jenny Yngvesson vid SLU, Petra Andersson vid Göteborgs universitet, Stefan Pinzke, Maria Andersson och Christina Lunnér-Kolstrum vid SLU, samt Hanna Sassner och Astrid Borg på Flyinge.