Text: Anki Yngve
Foto: Privat
  
Berätta om din bakgrund.
– Jag har alltid varit hästtokig, när jag var sex år började jag på ridskola och därmed är jag upplärd enligt den engelska skolan. Sedan var jag hoppryttare under ponnyåren. Dressyren kom jag in på när jag började rida stor häst, jag fick prova en väldigt lyhörd dressyrhäst och blev fast. Det var en helt fantastisk känsla och stor skillnad mot ridskolehästarna, som jag var van vid att behöva driva i varje steg.   
  
Hur fick du upp ögonen för natural horsemanship?
– Det var när min lillasyster fick en ponny som hon bland annat hade lastningsproblem med. Vi tog ut Jonas Bark som rider western och som har NH-tänk. Han gav oss lektioner i ledarskap och lärde oss att bygga förtroende hos hästen. Ponnyn var väldigt rädd för transporten, men bara efter en liten stund med övningar gick hon på. Vi var helt chockade, det var vår första kontakt med horsemanship. Därefter började jag gå kurser och på den vägen är det.
  
Och så flyttade du till Spanien…
– Ja, jag bodde där i två år och gick som lärling hos tre olika auktoriteter inom den spanska hästvärlden. De har en lite annan inställning där än här i Sverige, det är en strängare skola. Jag lärde mig mycket om hur man får fram vissa rörelser, men jag gillade aldrig metoderna jag såg användas. När jag flyttade hem tänkte jag att jag ville få fram samma resultat, men med horsemanship-tänk. Så att hästen får behålla glädjen i arbetet, det ska vara ett samarbete.
– Tvång hämmar. Visst går det att tvinga en häst till mycket, men den ger oss bara sin fulla utstrålning när den är positivt motiverad.
  
Vad är horsemanship för dig?
– Det är träning som bygger på samspel, kroppsspråk och motivation. Jag har läst mycket om psykologi och rörelsemönster på egen hand, vi behöver lära oss att bete oss som en i hästflocken. När jag började praktisera NH märkte hästarna att vi talade samma språk och de gav mig total uppmärksamhet. Det var en häftig känsla!
– Många förknippar NH med cowboys och visst kommer det därifrån. Men man kan kombinera olika läror på sitt eget vis, du behöver inte köpa ett helt paket. För hästarnas skull vore det bra att få in det här tänket även i övriga grenar och på ridskolorna. Då skulle det inte behövas några gramantyglar eller andra så kallade hjälpmedel.
– Horsemanship handlar om att släppa all prestige och ångest över att prestera, du ska vara koncentrerad här och nu. Målet är att rida i harmoni och i balans, med perfekt samspel och kommunikation mellan häst och ryttare. Det finns en sådan väg, men den är kanske längre än den jag såg i Spanien.
  
Du tävlar dressyr också?
– Ja, jag tävlar ”vanlig” dressyr upp till medelsvår nivå, fast med NH-tänket bakom. Det handlar om lätta hjälper, att vara här och nu och om att rida med vikten. Jag har inte haft de lättaste hästarna utan har tagit på mig många ”problemindivider”. En häst jag rider var till exempel folkilsken och utdömd på grund av skador. Den blev räddad från slaktbänken och ska nu debutera medelsvår. Han hade ont; och högg, sparkade och kastade av som försvar. Vi har fått börja om helt med honom.
– Min PRE kan stå och piaffera vid insläppet när jag kommer, så mycket arbetsvilja har han. Då kan jag nästan bli tårögd. Det handlar om positiv träning, du ska inte behöva sitta och klämma med benen hela tiden eller ge andra onödigt stora hjälper.
  
Trickträning, hur funkar det?
– Du kan egentligen lära hästen vad som helst, det är bara din egen fantasi som sätter stopp. Det första jag lärde min häst var till exempel yoga-övningen. Då står man vid ena bakbenet och petar på insidan av det andra låret. Hästen ska lyfta upp det benet och vrida in huvudet under. Förutom att det är ett trick är det jättebra som stretchning – så man ska göra övningen åt båda hållen. Lite godis i handen som positiv förstärkning motiverar.
– Bugning är ett annat vanligt trick. Man petar helt enkelt på hästens knä och bjuder med sitt eget kroppsspråk in den till att buga. Trickträning bygger mycket på ”följa John”-principen, att du själv visar hästen vad du vill att den ska göra. Den allra första träningen handlar därför om att få hästens fulla uppmärksamhet och sedan få den att följa ditt kroppsspråk. Hemligheten är tryck och eftergift, precis som i ridningen, ett språk hästarna redan använder själva. Titta på dem i hagen så får du se. Det gäller att ge eftergiften i exakt rätt sekund, då kopplar hästarna ganska snart. Samspelet mellan tryck, eftergift och godis är det man använder sig av.
– Introduktionen till trickträningen har jag fått genom att gå kurser, men är man lite fantasirik är det inga problem att komma på utvecklingsmöjligheter själv. Bland annat har jag lärt mina hästar att gå sidepass över bommar, med mig på marken. Många ser det som en westernövning, men det förbättrar verkligen skänkelvikningarna.
  
Så det är mest en skojig grej att göra tillsammans med sin häst? 
– Det är en form av rolig och varierande kommunikationsträning. Men man kan faktiskt också lära in ett trick för att få hästen att sluta med ett oönskat beteende. Ett exempel är en häst som står och skrapar i gången. Då kan du lära den att göra det på kommando, vilket gör att hästen slutar att skrapa när den inte får kommandot. Du kan också vända ”olaten” till något positivt genom att se att detta är något hästen har talang för, det har jag lärt mig när jag har tränat för Ellen Ofstad. En häst som skrapar är till exempel ofta lätt att lära spansk skritt.
  
Hur gör du i den dagliga träningen för att kombinera dina olika ”grenar”?
– Det är lite olika. Givetvis rider jag mycket, men jag försöker ofta att ha en dag i veckan med repgrimma och ledrep på hästen, då jag bara tränar horsemanship eller trick från marken. Sedan kan jag även avsluta ett lättare pass, till exempel om jag har ridit ut, med ett par övningar.
– Just nu håller jag på att lära min PRE att ligga på kommando. Men han blir ibland lite överambitiös och lägger sig även om jag ”bara” ber om en bugning. Då skrattar mina dressyrkompisar. De tragglar med skolor och byten, min häst lägger sig ner…
  
Intresset för horsemanship – verkar det ha ökat?
– Det tror jag faktiskt, folk upptäcker det mer och mer, och ju mer man lär sig desto mer fascinerad blir man. Jag ser att synen på NH har förändrats ganska mycket under de senaste tio åren. Det sågs som något slags hokuspokus förut, men nu möts jag mer av nyfikenhet.
– Alla hästar skulle må bra av att lära sig att gå fot och att lugnt gå förbi barnvagnar, cyklar och så vidare. Så jobbar man mycket mer inom hundvärlden. Varför kan inte vi ha samma disciplin på våra hästar? Jag var på en utbildning om säkerhetstänk hos Ridsportförbundet, det handlade mycket om handskar och stålhättor och kedjor under hakan. Kan man inte uppfostra hästen i stället, tänkte jag. 
 

På väg att lägga sig ner. 
 

Vintriga bilder på stegring och på spansk skritt.