Text: Emma Rost
Foto: FEI
 

Hippson har pratat med Eva Borg, landslagsledare för young rider-landslaget i distansritt och tillika b-tränare, som träffsäkert har slagit hål på de flesta fördomar om distansritt som frodats på redaktionen. Som det här med att distanshästar aldrig rids i form.
- Skolridning är jätteviktigt framför allt i uppbyggnadsfasen. Även distanshästen måste ridas i form och lära sig att bära sig rätt. Däremot rider vi den inte i dressyrform under tävling eftersom den lättare får luft i en öppnare form. Men den ska fortfarande bära sig med ryggen, säger Eva.

Träningen beror på utgångsläget
Hur distanshästen tränas beror förstås på utgångsläget. En äldre, färdig häst behöver inte så mycket mängdträning eftersom det sliter onödigt mycket på den. En ung häst eller en äldre häst som ska grundtränas behöver däremot en hel del mängdträning till att börja med.
- Det ska vara mycket mängdträning och träning med kvalitet. Mycket skritt och lugna travpass som man ökar längden på successivt. Man ska inte rida så fort utan rida länge till att börja med, säger Eva.
Hon säger att de hästar som kanske har bäst förutsättningar för att prova på distans är ridskolehästar, om de inte är slitna. De är vana vid att jobba flera timmar om dagen och flera pass om dagen, och de har bra grundkondition. Det ridskolehästen behöver är skogsträning, att ta sig fram överallt. Araber och hästar av lätt typ är de bästa om man vill satsa på distans.
Passen ska ligga på mellan 1,5 och 2 timmar, plus uppvärmning och nedvarvning, och det är viktigt att rida på alla typer av underlag. Ryttaren måste också lära sig i vilket tempo hon eller han rider. Det är stor skillnad på 10 km/timme och 13 km/timme.

Skriv en träningsdagbok
Att träna en häst för distansritt handlar mycket om sunt förnuft och horsemanship, menar Eva. Man kan inte bara ösa på utan måste lära känna hästen och vara lyhörd för vad den klarar av. Samtidigt som man inte kan fega ur ett mängdträningspass bara för att det regnar eller underlaget är dåligt.
- Det finns inget dåligt väder och inga dåliga underlag. Det handlar om att anpassa farten efter underlaget. Distanshästen ska kunna gå fram överallt och det är jättenyttig mental träning för hästen att rida genom alla miljöer.
Hon rekommenderar alla att föra en noggrann träningsdagbok och att alltid visitera sin häst, inte bara före ridpasset och precis efter utan också två till fyra timmar efter, för att snabbt kunna upptäcka skador eller överansträngning. Det är också oerhört viktigt att hästen får tid för vila, eftersom det är då kroppen återhämtar sig och bygger upp sig.
Distanshästar är självklart inte befriade från skador, men Eva tycker att det är förvånansvärt lite skador med tanke på hur många tävlingsminuter som avverkas varje år.
- Vi har hårda veterinärkontroller på alla tävlingar. Minsta lilla tveksamhet så åker ekipaget ut. Det gör att skador upptäcks tidigt, behandlas tidigt och hästarna är snart tillbaka i tävling igen. Dessutom lär man känna sin häst när man rider timme efter timme, säger hon.

Pulsklocka
Många distansryttare tränar med pulsklocka och Eva tycker att den är ett bra redskap, om man vet hur man ska använda den.
- Man kan rida med den vissa pass bara, för att jämföra pulsen och följa utvecklingen. Många använder sig av GPS, då vet de exakt hur långt och hur snabbt de har ridit och det är lätt att lära sig känna hur snabbt hästen till exempel travar.
Att ha koll på hästens puls är hur som helst viktigt. De flesta distansryttare tar pulsen och tempar sin häst varje dag, före träningspasset. Efter träningspasset och ett par timmar efter igen, kan man gärna också ta pulsen. Då ser man hur fort de återhämtar sig.
- Om hästen har förhöjd vilopuls ser vi direkt att den kanske kan ha en infektion på gång. Man får stenkoll på sin häst, till skillnad mot många hopp- och dressyrryttare som kanske inte ens vet vad hästen har i vilopuls, säger Eva.

Bra hovslagare viktigt
Precis som för ryttare inom andra grenar är det inte bara träningen som spelar roll för distanshästens prestationsförmåga.
Den måste självklart ha en väl tillpassad utrustning som den kan gå med utan problem i flera timmar. Distanshästar måste också fodras med ordentliga mängder grovfoder och det ska vara mycket och bra grovfoder i förhållande till kraftfoder.
- Det är för att när de ska tävlas så håller grovfodret mera vätska i tarmen och hästarna blir inte lika lätt uttorkade, förklarar Eva.
En riktigt bra hovslagare är också A och O. En distansbana går över många olika underlag, från stenhård asfalt till stigar med rötter eller leriga skogsvägar.
- En sko som sugs av i leran är inte lätt att fixa i skogen, säger Eva.
Hon påpekar också att en ritt på över 160 kilometer betyder ungefär tio timmars ridning och då måste hästen vara bra skodd och hundra procent fräsch.

Lära av varandra
Eva tycker att de olika grenarna skulle kunna lära sig en del av varandra. Distansryttare skulle kunna ta till sig en del av markarbete och dressyr och hopp- och dressyrryttare skulle kunna lära sig en del om konditionsträning av distansryttarna.
- Om hopp- och dressyrryttare konditionstränade sina hästar på ett planlagt sätt under vintern skulle de kunna rida en clearround på våren. Då får de hästen veterinärbesiktad före, under och efter arbete och får en ordentlig koll på hästens status. Har du en häst som klarat en clearround i ett vettigt tempo så har du en häst som orkar flera dagars clinicar eller träningsläger, säger hon.
Hon tycker också att man i stället för att överutfodra sina tävlingshästar med kraftfoder för att de ska få utstrålning och elektricitet på banan, borde man sätta dem i bra kondition, vilket kan ge samma uttryck.