Text och foto: Ida Röök

I det senaste numret av tidningen Hippson får vi ta del av Amanda Ericssons tankar kring träning av hopphästen och hur du bygger upp en bra grundgalopp genom bomövningar. Hon är en av Sveriges bästa och flitigaste unghästutbildare, som just nu jobbar stenhårt för att göra sin verksamhet ännu bättre.
Amanda började rida på Varbergs ridskola som sexåring, hennes föräldrar hade inte möjlighet att köpa ”färdiga” hästar till henne, utan i stället blev det så att hon red andras hästar och tävlade dem.
– Många gånger handlade det om att ägarna till hästarna jag red inte själva vågade hoppa dem. Jag red bland annat en travare/fullblods-korsning och tävlade den i fälttävlan, plus att jag hade en fjording som jag tävlade upp till LA med. Ibland hörde jag kommentarer om att det var ”synd” om mig som hade en travare och en fjording att tävla på. Men redan då lärde jag mig att lyssna in hästen och att rida utifrån individen, säger Amanda och fortsätter:
– Travaren utbildade jag själv och vi vann distriktsmästerskap för juniorer i fälttävlan. Det var riktigt roligt!

Amanda driver eget och hästägarna ser till att hon firas efter seger. 

Hon började aldrig på gymnasiet utan fick i stället praktikplats hos Mari Nilsson i Varberg, när hon bara var 15 år gammal.
– Även där red jag många olika hästar direkt. Mari lärde mig allt kring det här med unghästar och deras utbildning. Där fick jag en väldigt bra grund att stå på.
På en tävling samlade Amanda mod till sig och gick fram till Sven Ingvarsson för att fråga om hon inte kunde få jobba hos honom.
– Jag minns att han svarade att jag kunde få testa, men någon tävlingsridning skulle det inte bli eftersom han egentligen ville ha en manlig ryttare med lastbilskörkort, haha. Det tog ett par veckor och sedan hade Sven anmält mig till en tävling med sex hästar.

Tog SM-guld som senior
Hos Sven stannade Amanda i ungefär fem år, där lades en ännu mer stabil grund till hennes system.
– Sven var alltid med när jag hoppade hästarna och hans tips och råd var verkligen superbra för mig och min ridning.
Efter en tid hos Sven startade Amanda eget på Hoppcentrum i Falkenberg, och sedan fick hon jobb på Stuteri Arch.
– Där fick jag möjlighet att träna för bland andra Elisabet Lundholm, Henk Nooren och Sylve Söderstrand, vilket var oerhört utvecklande. Dessutom kunde jag ta SM-guld med Crimson, en erfarenhet jag är glad över, säger hon.
Efter ett par år på Stuteri Arch återgick Amanda till sitt egna företag. Nu har hon sin bas på vackra Åsums gård utanför Sjöbo, som drivs av familjen Lagerfelt. Där jobbar hon nu stenhårt för att utveckla sitt företag.
– Jag har ett 20-tal hästar i träning för tillfället och tävlar just nu upp till 1,50. Målet är att så småningom minska ner på antalet hästar och bli etablerad på en ännu högre nivå. Jag vill gärna ut och tävla internationellt men jag vet att vägen dit är lång.

Att ha ett 20-tal hästar i träning kräver planering och hårt jobb. 

För Amanda är det alltså de stora arenorna som lockar.
– För mig är det en sporre att tävla högre klasser, att få rida världscupen till exempel är något jag verkligen strävar efter. Visst tycker jag att det är väldigt roligt att tävla unghästar i lägre klasser också – men det är just kicken och utmaningen att rida högre klasser jag behöver. Det är även viktigt att rida större klasser för att kunna utbilda hästen rätt från början till dem.

Lyssnar på hästen
Genom åren har Amanda ridit mängder med olika hästar, något som gjort att hennes känsla för individen har utvecklats enormt.
– Jag har fått ett väldigt bra öga för hur jag ska rida olika typer av hästar. Det tror jag är något av mitt signum, jag har en känsla för vad hästen behöver och kan snabbt anpassa mig efter det.
Amanda håller också en hel del träningar för elever på olika nivåer. En sak som hon ofta vill förmedla är att alla hästar faktiskt kanske inte vill hoppa på den nivån som ryttaren kräver.
– Det tänket är något som har kommit till mig genom åren. Att faktiskt lyssna på vad hästen vill. Alla hästar är inte gjorda för att hoppa, och alla hästar har kanske inte förmågan att utföra de uppgifter de ställs inför. Det är viktigt att känna att man har en häst som passar ens egna mål med ridningen, att den vill göra jobbet och att den vill tävla. Ibland ställer vi får höga krav på hästarna och då måste man öppna ögonen och se vad det är för häst man har och vilka signaler den ger dig som ryttare.

Arkiv: Bildspel från Stall Lagerfelt
Arkiv: Titanic vdl fostrar ännu en elitryttare

En härlig uppmaning lättar upp på anslagstavlan.