Text: Linnea Lindahl

Hur skulle du beskriva vistelsen på ön?
– Jag är en tävlingsmänniska och hade hoppats på att man skulle bli mer gynnad av sin prestation, snarare än ett socialt ful-spel. Det var otroligt hårt socialt. Jag är ingen mes, men det laget som jag var med i höll så otroligt låg nivå. Visst hade jag kunnat göra andra val än de jag gjorde, men då hade jag sjunkit till deras nivå och tappat mig själv och det jag står för.

Din personliga sak som du valde att ta med dig var ett balsnöre. Fick du användning för det?
– Ja, det använde vi bland annat för att bygga en koja. Det finns alltid behov av snöre och rep, så det var mycket uppskattat.

Fick du användning utav några andra ”stall-skills” på ön?
– När man tillbringar mycket tid i stallet blir man uthållig. Jag tror att om jag hade blivit placerad på en öde ö utan mat så hade jag klarat mig ganska länge. Man är tålig och har lärt sig att inte behöva så mycket sömn eller mat och spårar sällan ur känslomässigt. Jag är även stark, och lyckades plocka poäng i de tävlingar som jag var med i.

Om du jämför vistelsen i Robinson, med det verkliga livet hemma som tränare på Skyrup Country Club, kan du se några speciella skillnader eller likheter?
– När jag får hem en grupp ryttare till ett läger måste man ta hänsyn till allas olika personligheter, men vi har ändå en röd tråd; kärleken till sporten och hästarna. Spetsigheter går att trubbas till, om alla bara springer åt samma håll. I Robinson fanns ingen röd tråd och allt blev spretigt. Vi hade inte valt varandra i det vanliga livet.

Tar du med dig någon lärdom hem?
– Jag har fått ny förståelse för att allas olika bagage påverkar hur man är i en grupp. Det är inte alltid personligt, och därför gör människor omkring en konstiga val ibland. Jag känner stor tacksamhet att jag har chans att leva fritt. I mitt företagande och entreprenörskap har jag chansen att välja att omge mig med de människor som jag tycker om. Det valet har man inte alltid på en arbetsplats – eller i Robinson. Det är jag otroligt tacksam över.
– Jag hoppas att representanter från ridsporten söker till Robinson nästa år och tar revansch. Vi är så pass hårda så vi kan klara oss längre.