Text: Annika Grundberg
Foto: Caroline Andersson Renaud

Anna Bohlin träffade Jerry Jahn redan när hon var nybliven tonåring. Hon imponerades av den karismatiska och kunniga hästkarlen och drogs in i sfären runt honom. Då levde han med en annan kvinna men det hindrade honom inte från att inleda en relation med Anna. Efter några år skilde sig Jerry från kvinnan han levde med och han och Anna blev ett par officiellt. Därefter drev de ridskola och handelsstall tillsammans och fick fyra gemensamma barn. Men livet var allt annat än en dans på rosor; Anna beskriver Jerrys grepp om familjen som sektliknande. Han förgrep sig på Anna och flickor som red och jobbade på ridskolan. Deras gemensamma barn tvingades tidigt att arbeta och utsattes för såväl fysisk som psykisk misshandel. Han söp och på slutet vansköttes hästarna och gården. Även Anna hamnade i ett missbruk innan hon efter 30 år klarade av att bryta sig loss.

Hennes egna avslut
Med boken, som hon skrivit tillsammans med journalisten Ulrika Fåhraeus, vill Anna avsluta en period av sitt liv för gott. Och hon gör det genom att, tillsammans med barnen, dela med sig av hur det egentligen var och väljer att göra det i bokform.
– Jag hoppas att boken kan göra nytta men det känns lite läskigt för jag lämnar helt ut mig själv, säger hon till Hippson.
– I boken har jag inte kunnat ta med alla händelser. Polisen var hos oss många gånger. Vid ett tillfälle delade de på oss och säger till mig att vi kan ta med oss Jerry härifrån. Men jag vågade inte anmäla. Jerry var vid det tillfället dyngpackad. Min dotter anmälde honom och höll ut länge innan Jerry lyckades få henne att ta tillbaka anmälan. Rättsväsendet har varit alldeles för svaga. Socialtjänsten har fått in orosanmälningar och någonstans borde en varningslampa ha tänts. Jag hoppas att boken ska inge hopp och kunskap.

När en liten tävlingsdröm
När Anna blev ihop med Jerry Jahn drömde hon om en framgångsrik tävlingskarriär som hoppryttare. Men det blev aldrig något av den drömmen och ambitionen.
– Jag älskar fortfarande hästar och vi har tre hästar kvar i familjen. För tillfället har jag inget möjlighet av att vara med dem varje dag och att rida. Men jag följer ridsporten och saknar det livet men det är inte möjligt för mig just nu. Det är på paus men jag har en dröm om att få tävla igen.

"Varning galning"
Livet på Eneby vart hårt jobb för alla i familjen. Barnen tvingades jobba och straffades med stryk och tortyrliknande metoder av sin pappa när de inte dög i hans ögon. ”Varning galning” var deras varningsrop när pappa var i antågande med ilska i kroppsspråket. Anna kunde och vågade inte stoppa misshandeln.
– I dag har jag en fantastiskt fin relation till mina nu vuxna barn. De två äldsta har i perioder varit ledsna och besvikna på mig. Jag brast i min omsorg om dem och i att ge dem trygghet. Men när jag fick hjälp med min alkoholism och genomgick 12-stegsprogrammet kom jag till insikt om att jag inte kan ändra på det som varit men jag kan förändra mig. I dag är jag mamma för mina barn, jag är väldigt mån om den och de om mig. Jag är stolt över att mina barn är med i boken där de själva får berätta hur det var. Boken är familjens berättelse.