Startskottet för Brösarpsprojektet gick i mitten av maj 2019 när fem unga hoppstammade varmblodsston släpptes ut på ett stort, kuperat bete tillsammans med en grupp islandsston. Där ingick hästarna i ett pilotprojekt som drevs av Hästen i Skåne, vars syfte var att mäta effekter av att hålla unghästar på stora och kuperade ytor. Redan efter några månader kunde man konstatera goda effekter av hästhållningen, i jämförelse med referensgruppen.
Följande två betessäsonger, under 2020 på Brösarps backar och 2021 i Kumlans naturreservat, har studierna fortsatt genom projektet Equine Monitoring. Under tre säsonger har cirka 34 000 hästtimmar registrerats via HoofSteps sensorer – och nu har resultatet presenterats i en slutrapport.
– Det viktigaste med projektet är att vi fått så mycket uppmärksamhet och att man börjat prata mer om det här. För hästens välbefinnande är det jätteviktigt att folk får upp ögonen, säger Pia Petersson, verksamhetsledare Hästen i Skåne, som menar att intresset nått utanför hästkretsar.

Mindre viktuppgång
Hästarna i projektet rörde sig cirka tolv kilometer om dygnet, vilket motsvarar en distans för hästar i det vilda. Referenshästarna som gick i en stor hage på Bollerup rörde sig knappt åtta kilometer per dygn.
– På Bollerup gick hästarna på en stor odlad vall, så man kan säga att de gick i princip mitt i smörgåsbordet. Det gör att de inte rörde sig lika mycket, men däremot har de ätit mycket mer. Höjdmässigt har hästarna växt ungefär lika dant, däremot kan vi se en stor skillnad vad gäller viktökning, säger Pia och fortsätter:
– En del av hästarna på Bollerup gick upp nästan 100 kilo under betessäsongen och då var de inte magra innan. Hästarna i projektet som rört sig mer och också gått upp mindre i vikt.
Hästarna i referensgruppen som stod i box och liten hage rörde sig knappt fyra kilometer om dygnet. För att dessa hästar ska komma upp i samma aktivitetsnivå som hästarna i projektet, krävs motion i alla gångarter i kuperad terräng i cirka 1,5 timme.

"En bra grund"
Vidare visar studien att hästarna fått god motion men också kroppskontroll genom att röra sig i de branta backarna. Inga skador eller andra hältor har heller kunnat påvisas under de tre åren.
– Vi har haft otroligt lite skador, endast en under dessa år. Det handlade inte om någon sparkskada, utan troligtvis hade hästen fått in en pinne i benet. Vår förhoppning är att våra resultat ska göra att fler vågar släppa ut sina hästar i framtiden och få upp ögonen för typen av hästhållning.
Anledningen till att man valt att använda unga hästar i projektet är för att de första åren i hästens liv, har stor betydelse för hästens framtid.
– Egentligen kan vi inte påstå att hästarna blir hållbarare, utan det vet vi ju inte förrän om några år. Där spelar också många andra faktorer in vad gäller hästens förutsättningar, som vidare utbildning, ryttarmatchning och andra yttre faktorer. Det är inget vi kan påverka, men vi kan fortfarande ge hästarna en så bra grund som möjligt på det här sättet.

Vill utveckla affärsidé
En förhoppning är att framledes kunna utveckla affärsidén om att skapa goda uppfödningsförhållanden för hästar. Där ses även möjligheter utanför Sveriges gränser.
– Våra grannländer söderut har det betydligt svårare med mark till just hästuppfödning. Då skulle man kunna skicka sina hästar till Sverige, alltså att vi föder upp dem här på våra marker som behöver betas.

Till slutrapporten