Text: Annika Grundberg
Foto: Privat
  
”Hur mår du” känns som en märklig fråga att ställa, men blir ändå det första som sägs. Christel vårdas för en hjärnblödning och en spricka i pannbenet efter en spark, men är tumörfri.
– Jag mår jättebra, säger hon från rehabkliniken som hon blir utskriven från i dagarna, även om ridförbud råder till framåt hösten.
– Jag blev sparkad i huvudet inne i boxen, men minns inget från den dagen. Min kompis fann mig och jag blev hämtad med ambulans. Jag låg nedsövd i åtta dagar och när de väckte mig frågade de om jag visste varför jag var där. ”Det är väl för cancern”, svarade jag.
Så fick hon reda på att cancertumören var borta ur kroppen.
– De svarade ”nej, nej den är borta”.
  
Slipper sista cellgiftsbehandlingen
När vi pratades vid sist skulle Christel ha ett uppehåll i cellgiftsbehandlingen för att i höst starta med den igen. Men nu slipper hon det. Hon är tumörfri, vilket inte innebär att hon är friskförklarad. Det tar flera år av kontroller innan man blir det.
Trodde du att du skulle bli bra?
– Jag önskade att jag skulle bli det, men var samtidigt förberedd på att börja om med cellgifterna till hösten igen. Nu är jag dock redo för mitt liv, säger hon och fortsätter:
– Man måste vara glad för livet, för det kan dras bort så fort.
Sjukdomsperioderna har gjort att hon har omvärderat mycket i livet.
– Jag vet vilka som är mina vänner, vilka som har orkat vara med genom det här. Jag är ärlig, öppen och säger vad jag tycker. Mina hästar är mitt liv och jag fokuserar på dem.
  
Sparken kullkastade planeringen
Trots cancern har Christel kunnat ha en tävlingsplanering och följa den. Men sparken i huvudet har förstört tävlingssäsongen.
– Planen pajade. Jag skulle tävlat på Åby för att kvala till Falsterbo och den här helgen skulle jag ha varit på Sundbyholm.
Men hon följer läkarnas råd. Sätter hon i gång för tidigt kan hon utveckla epilepsi och vem ska då köra hästarna till tävling?
– Här är jag på den bästa platsen i världen. De som är här jobbar bara med hjärnskador, säger Christel och fortsätter:
– Jag har inte varit i stallet sedan olyckan och har inte träffat hästarna, som är de som har hjälpt mig genom cancern. Men i slutet av september får jag sätta i gång att rida igen lite försiktigt.
Just nu står de två hästarna Ibrahimovic och Fredric hos uppfödarna Per och Johan Köling, varifrån hon även har köpt ett föl.
– Jag får ta det som det är. I höst ska jag fokusera på mig själv för att bli frisk. Jag får försöka kvala fyraåringen till Falsterbo nästa år, när han är fem.
    
Uppmanar oss att ta cellprover
Att inte ens ha fyllt 30 och drabbas av cancertumörer två gånger känns inte rättvist. Men det har även gett Christel erfarenheter för livet.
– Om några år tror jag att jag kommer att tacka för den här tiden i livet, säger hon och förklarar:
– Det är viktigt att sprida kunskap om cancer. Cancer betyder inte död och kämparglöd betyder allt.
Och så skickar hon ett råd till alla er som läser:
– Gå och ta cellprover, för det finns ingen som vill vara med om det jag har varit med om.
Nästa gång jag pratar med Christel hoppas jag att det är om den där felfria debuten med Ibrahimovic i 1,50. Eller om en finalplats bland femåringarna i Falsterbo med Fredric.

Arkiv: Cancern får inte stoppa livet