Text: Jennie Börs
Foto: Privat

När Lotta Strömbeck insåg att hon inte hade tid att tävla sitt sto Vally (född 2009, e. Valentino DD – Lauriston) på grund av jobbet beslutade hon sig för att betäcka. Förra sommaren föddes stofölet Hazel Grace (e. Eldorado van de Zeshoek).
– Då lämnade jag in henne på stuteri och allt gick bra, i år tänkte jag därför att jag kunde klara av fölningen själv. Hon fick tydliga tecken på att det var dags och alla sa att det var nära, så då satte jag in bevakning på henne dygnet runt.
Det blev fyra långa dagar av väntan innan Vally äntligen fölade, den 23 maj kom ett litet hingstföl (e. Million Dollar) till världen.
– Allt gick bra, men när efterbörden kom ut följde även en bit av ändtarmen med. Vi ringde ut distriktsveterinären, som berättade att detta var väldigt ovanligt. Men hon hjälpte till att få tillbaka tarmen.

Tröttheten tog över
Dagen därpå var veterinären tillbaka. Vally var feberfri och åt som hon skulle, men hade ingen träckavgång. Hon fick därför behandling, men när stoet på natten fortfarande inte visade någon förbättring blev Lotta ombedd att köra ner till specialisthästsjukhuset i Helsingborg.
– Då var jag så trött, jag hade ju knappt sovit på sju dygn eftersom jag först hade fölvakat och sedan hållit koll efteråt. Min man erbjöd sig därför att köra, så kunde jag åka med.
Under natten fick Lottas man dessvärre en allergisk reaktion från den halmade boxen i stallet medan han höll fölet, som hade földiarré. Det slutade med att Lotta fick lasta och köra ner själv trots allt.
– Jag var jättetrött, men när jag åkte kändes det ändå helt okej. Vid Hallandsåsen tog dock tröttheten över, jag lyckades trots allt ta mig hela vägen. Men det var verkligen med de absolut sista krafterna jag tog mig fram.
Väl på plats undersöktes Vally på nytt och konstaterades vara fortsatt pigg, men utan träckavgång. Fölet behandlades samtidigt med medicin mot sin földiarré.
– Under tiden gick jag och la mig i lastbilen för att sova, innan jag åkte hemåt igen.

OBS, slå på ljudet och lyssna på det söta gnägget!

Kunde inte rädda stoet
Efter ett par dagar fick Lotta ett samtal från Helsingborg. De hade fortfarande inte hittat något fel på Vally, men samtidigt var hon heller inte bättre. Det föreslogs därför att man skulle gå in i och göra en operation i buken.
– Jag sa att de skulle göra allt de kunde om det fanns en god chans för henne att överleva och det menade veterinärerna att det fanns. Tyvärr upptäckte de under operationen att grovtarmen var helt trasig, så det fanns inget mer att göra än att låta henne somna in, säger Lotta och fortsätter:
– Det kändes väldigt tråkigt och jag blev mycket ledsen, men veterinärerna gjorde verkligen vad de kunde för Vally.
Lotta åkte ner till Helsingborg, hämtade hem sin moderlösa fölunge och började leta efter en amma. Hon fick många tips om ett sto i Lilla Edet, men väl på plats fungerade det inte mellan sto och föl.
– Då tänkte jag, ska vi åka land och rike runt med det här lilla fölet? Nej, det kände jag inte för. Jag tänkte att vi åker hem, mellanlandar med flaskmatning och avvaktar lite tills vi hittar något som fungerar.  

Flaskmatning – ett heltidsjobb
Fölet drabbades dock av kolik två dagar därpå. Distriktsveterinären kom ut och han kördes sedan tillbaka till Helsingborg för vidare behandling.
– Det var så skönt! Vi fick två dagar av lugn och kunde ladda batterierna lite, att flaskmata ett föl tar något otroligt på krafterna. I Helsingborg var de även snälla och löste en amma till oss, något jag är väldigt tacksam för. Jag var alldeles för trött för att orka lösa det själv.
Travarstoet Speedy, som hade ett föl förra året, hormonbehandlades och tog därefter sig an uppgiften att bli fölets amma.
– Tyvärr har hon inte så mycket mjölk så vi behöver fortfarande flaskmata honom varannan timme, dag som natt. Det är ett heltidsjobb och tröttheten finns alltid där, men han är jättesöt, pigg och glad så förhoppningsvis ska allt gå bra nu.

Spikey med sin amma Speedy.

Stoet var en speciell individ
Fölet kallas i dagsläget för ”Spikey”, tack vare att han har ett vitt streck i pannan. Även om glädjen är stor över att han i dag mår bra, känner Lotta fortfarande en stor sorg och saknad efter sin älskade Vally.
– Hon hade en väldigt stor personlighet och för mig var hon verkligen speciell, jag hade bestämt att hon skulle få bli gammal hos mig. Alla säger att jag har ju i alla fall fölet, men hade jag fått bestämma hade jag mycket hellre haft kvar Vally, säger Lotta och berättar att tanken är att ”Spikey” blir kvar hos henne.