Läs deras brev nedan:

"Hästnäringen är en växande bransch i den tätortsnära landsbygden, här finns cirka 74 % av alla Sveriges omkring 365 000 hästar. Branschen består i huvudsak av kvinnor som företagare på landsbygden. En prioriterad grupp i många sammanhang som i dag ändå inte har samma förutsättningar som ideella föreningar. Det är hög tid att hästnäringens aktörer får samma och rättvisa förutsättningar. Dagens situation är otidsenlig.

I ett flertal kommuner finns nu fler privata ridskolor än föreningsdrivna.

I dag är det inte möjligt för hästföretagare att driva ridskola, ordna tävlingar eller ens ordna kompetensutveckling i samverkan med Ridsportförbundet. Ridsportförbundets system är endast öppet för ideella föreningar. De av Ridsportförbundet utsedda banbyggarna och domarna vågar oftast inte samarbeta med företag, för att de är rädda att det kan bli problem. På vilket sätt gynnar det näringen? På vilket sätt leder det till fler arbetstillfällen inom hästnäringen?

I Sverige 2016 är inte längre driftsformen avgörande för vem som kan vara huvudman för skolor och sjukhus. Det är få människor som reflekterar över vem som är juridisk huvudman när man går in på ett apotek för att hämta ut sin medicin, när man går in i en skola eller på ett sjukhus.

Om hästnäringen ska kunna fortsätta utvecklas som en näring borde Ridsportförbundet genomföra en friskolereform och öppna för fler driftsformer för ridskolor och tävlingar än ideella föreningar. Det är dags att se fler aktörer inom ridsporten som incitament för bättre kvalitet, utveckling och förnyelse. Det är beklagligt att det fortfarande 2016 inte råder samma förutsättningar för företag som föreningar.

Inom ramen för LRF:s satsning på att utveckla näringen, "LRF Häst", har näringsfrågan runt ridskolor och tävlingar fallit bort. För oss företagare inom hästnäringen undrar vi fortfarande vad som hände med näringen när LRF valde Ridsportförbundet som huvudsamarbetspartner? Under 2015 åkte Ridsportförbundet runt i Sverige tillsammans med LRF och talade med politiker om hästnäringens utvecklingsmöjligheter, dock inte när det gäller ridskolor och tävlingar. I Västra Götaland var inte ens branschföreningen inbjuden.

Det är dags att hästnäringen (oavsett huvudmannaskap) för stall, ridskolor och tävlingar utvecklar en gemensam branschstandard med etiska- och djurhållningsregler, lagkrav, kvalitetskrav, utbildningar, fortbildningar med mera som rör branschens alla grenar.

I likhet med friskolereformen som genomfördes i Sverige 1992, borde exempelvis öppna jämförelser kunna vara ett utmärkt verktyg för konsumenter inom ridsporten. Det ligger i allas intresse att till exempel etiska regler, kvalitetskrav och lagkrav ska vara styrande för såväl aktiviteter som anläggningar inom hästnäringen.

Maria Kjellberg, Tjuvkil Mellangård
Maggan Hammarberg, Hammarbergs Gård
Jessica Nordin, Vena Dressyrcenter"

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se