Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Emilia har alltid haft hästarna nära, hon satsade helhjärtat på att driva gården Stall Allatorp och hade målet inställt på att en dag rida de högsta klasserna. Men så i slutet på oktober förra året förändrades allt. Emilia var, tillsammans med flera vänner, på väg hem efter en kväll på stan. Bilen de färdades i fick troligen vattenplaning på E6 och olyckan blev mycket svår.
Emilia klämdes fast och hon fick omfattande skador. Efter fem dagar på sjukhus kom beskedet – att hon var tvungen att amputera sitt högra ben. 
  
Lång läkningsprocess
Med bilolyckan förändrades livet under loppet av några sekunder. Nu har det gått mer än sex månader sedan händelsen, och Emilia läker mer och mer för varje dag.
– Ganska direkt efter att jag kom hem från sjukhuset åkte jag på en inflammation i märgspiken i underbenet. Detta resulterade i nya operationer och många sjukhusbesök, det var som att vi bodde på sjukhuset igen. När de hade fått bukt med inflammationen konstaterades det att mitt lårben hade satts ihop snett, med ett rotationsfel. Lårbenet fick då sågas av helt på nytt och vridas rätt, det var inte lätt att rotera tillbaka benet då de inte hade mitt andra ben eller fot att jämföra med, samt att det har varit så pass trasigt. Men läkarna är väldigt nöjda med resultatet, berättar Emilia.
Flera andra åtgärder har vidtagits för att hon ska läka på bästa sätt. Bland annat har knäet öppnats upp.
– Jag kommer bara att kunna böja det 120 grader, men det räcker och kommer att fungera bra ändå. Framöver kommer de också att behöva se över min hälsena som förmodligen gick av i olyckan, plus att stumpen ska opereras igen. Vi kom dock överens med läkarna och kirurgen om att vänta med den operationen, eftersom alla vill ge mig en chans att känna på livet lite, förklarar Emilia.
  
Njuter verkligen i stallet
Hon bor i en lägenhet på gården Allatorp tillsammans med sin pojkvän Adam. Där har hon hästarna nära, men att ta sig till stallet i rullstol är svårt.
– Det är först nu jag kan vara i stallet lite oftare eftersom smärtan börjar bli mer överkomlig. Men det är svårt att ta sig ner dit. Någon måste bära mig upp och ner då jag inte har fått min hiss ännu, som vi väntar på. Det är även svårt att rulla i gruset till stallet. Men när jag väl är där så njuter jag av varje sekund.

Emilia kämpar varje dag för att bli starkare så att hon kan rida igen.
  
För ungefär en vecka sedan var Emilia och hennes pappa hos en ortopedtekniker, för att diskutera en framtida protes till det amputerade benet. 
– Jag sa till honom att jag ville ha en protes direkt, annars skulle jag bygga en egen av en träpinne. Han tittade på mig och sa ”så klart att du ska ha en protes”. Teknikern satte i gång direkt och fixade en startprotes som jag ska börja med. Jag fick även ta mina första steg med hjälp av ett gåbord efter att ha suttit ner i sex månader. Det var en otrolig känsla!
  
Tävlingsponnyn kom hem
Emilia börjar nu känna att allt går åt rätt håll. Hon har många engagerade vänner och en fin familj bakom sig som stöttar henne. Men även hästarna betyder så klart väldigt mycket. 
– De betyder allt, hästarna ger mig motivation till att nå mina nya mål. Jag tror faktiskt inte att jag hade klarat mig utan dem, det skulle bli otroligt tomt.
När det så hade gått sex månader efter olyckan var det enligt läkarnas ordination okej att sitta upp på en hästrygg igen. Efter olyckan – då Emilia var mitt uppe i en väldigt tung period – fick familjen möjlighet att ta tillbaka hennes gamla tävlingskompis och läromästare, ponnyn Buster.
– Vi sålde honom till Norge för sex år sedan efter att vi kommit fyra i GP-Ponnyn i Scandinavium. Hade vi inte haft Buster hade jag nog inte ridit ännu. Det kändes helt overkligt att sitta upp och jag sov på rosa moln den natten, säger Emilia.
  
"Ingenting är omöjligt"
Nu har hon fokus på att läka ännu mer och att sedan komma i gång med ridningen ordentligt.
– Jag ska försöka hitta balansen och ett nytt sätt att rida på, som passar mig och mitt nya jag. Jag har tillgång till en lugn och stabil läromästare hemma på mina föräldrars gård, som väntar på mig tills jag är redo. Så länge rider jag på Buster. Min övertygelse är att ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. Jag vänder det negativa till något positivt och tror att man kommer längst så.
Emilia har många följare på Instagram där hon delar med sig av sin väg tillbaka. 
– Jag är så tacksam för alla som stöttar mig och alla fina meddelanden jag får. De värmer enormt. Jag skulle verkligen vilja rikta ett stort tack till alla!
Följ Emilia på Instagram via @emiliadexhav. 
  
Missa inte den fina filmen om Emilias väg tillbaka, gjord av Esther Högdahl:

Tidigare på Hippson.se: 
Satsande hästtjejen Emilia förlorade benet i en trafikolycka

Ida Röök

redaktion@hippson.se