Text: Annelie Lundkvist
Foto: Emma Strömblad Lindh
  
Vi får kontakt med Emma som berättar att ridtravaren Orienten med sina 18 år är en lugn herre, han är ofta den som tar saker och ting med ro. Tidigare under uteritten mötte de några crossmotorcyklar, men hästarna fick chans att gå ut på en åker medan förarna väntade.
– Jag och Erica blev så glada då, och sade att det var en underbar dag med förare som respekterade oss och stängde av motorerna tills vi kommit en bit i väg. Vi vinkade glatt och tacksamt för deras sätt att hantera situationen.
  
Hästen gick ner på knä
När ridturen nästan var färdig, och ryttarna var på grusvägen endast 100 meter från infarten till gården, fick de sällskap av några EPA-traktorer. Orientens reaktion på fordonen tog Emma med överraskning, då han fick panik och började skynda därifrån.
– När de inte stannade bilarna var det som att han kände sig jagad, han började bocka och stegra innan han satte av i snabb trav, berättar Emma.
Hon kämpade för att lugna ner hästen, men eftersom bilarna fortsatte efter var det en lönlös insats uppe på hästryggen. Då snubblar Orienten på ett hål i marken och går ner på knä i gruset.
– Han gled nog en meter innan han fick balansen igen och kom upp på alla fyra benen. Jag hoppade av direkt och ledde ut honom på åkern medan fordonen körde förbi.
  
Vårdas på hästklinik
Det är väl ute på åkern som Emma ser att knäna är helt uppskrapade och att blodet rinner.
– Jag fick panik när jag såg det, jag ville kräkas och gråta på samma gång, men insåg att det gällde att hålla mig lugn för hästens skull och tillkalla veterinär.
Med hjälp av sina och kompisens ridstrumpor knutna runt frambenen kunde de kontrollera blödningen, medan de ledde upp hästen till stallet.
Distriktsveterinären insåg snabbt allvaret och skickade Orienten till hästkliniken där han nu vårdas i hopp om att man ska kunna rädda hans liv.
– Vi lever just nu i ovisshet och ska till kliniken i eftermiddag, för att prata om en eventuell operation. Troligtvis har det kommit smuts in i lederna, något de ska försöka skölja i dag. Prognosen för en sköljning var dock inte så positiv, så det är nog operation som krävs.
   
Framtiden är oviss
För tjejerna är det hästens välmående som kommer i första rummet. Om en operation kan göra honom smärtfri, även om han aldrig mer kan ridas, är det något de överväger.
– Bara han kan få komma hem igen och njuta av livet i hagen så är det vad vi väljer. Vi hoppas att han går att rädda, säger Emma med tung röst.
Just att han ska få vara smärtfri är något hon nämner flera gånger under samtalet. Olyckan grämer henne, till stor del för att hästen inte gjorde något fel och inte valde att bli skrämd.
– Förare får hata mig som ryttare, de får skrika åt mig och tycka att jag är i vägen, men de måste respektera djuret. Han har inte gått dit självmant, det är jag som har bett honom att vara där.
  
Ångerfulla förare
Emmas inlägg har fått stor spridning på Facebook och en av förarnas föräldrar kontaktade Orientens ägare, för att be om ursäkt.
– De är väldigt ledsna och ångerfulla. För Erica berättade föräldern att de inte uppfattade att de borde ha stannat eftersom jag inte gav dem något tecken… Men jag hade fullt upp med att försöka hålla mig kvar och lugna hästen.
Hon vill dock tona ner förarnas skuld och vill inte att de ska bli uthängda. De är unga människor som inte har kännedom om hur flyktdjur reagerar. Och de har bett om ursäkt, för Emma räcker det, även om hon är förkrossad.
– Jag skrev på Facebook för att visa att olyckor händer och att förare måste vara aktsamma. Vi har fått stort stöd, jag är chockad över att så många bryr sig, till och med icke hästmänniskor hör av sig och frågar om de kan hjälpa till. Man blir helt varm i hjärtat av det.

Annelie Eriksson

redaktion@hippson.se