Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat

Det var i söndags vid klockan 14.00 som Nikki Lund, 17 år, var på väg hem från en tävling tillsammans med sin mamma. Bak i hästtransporten fanns hennes ponny, Håkan.
– Vi hade varit på tävling i Gagnef och var på väg hem när vi kom fram till en korsning vid Fagersta. Precis när vi kör förbi så ser vi en personbil som kör ut från höger mitt i vägen framför oss och vi fick tvärbromsa på huvudleden. Det gick från 70 kilometer i timmen till tvärbroms, säger Nikki.
Nikki och hennes mamma blev skärrade och arga och tutade på föraren i personbilen som körde därifrån.
– Sedan tittade jag bak i backspegeln och såg att ponnyns bakdel hängde ut genom skötardörren.

Fick inte loss bommen
De parkerade intill vägen och vinkade efter hjälp. Håkan hade voltat runt i släpet, hamnat halvvägs ut genom skötardörren och fastnat under bommen.
– En kille stannade och hjälpte oss att försöka få loss panikspärrarna i släpet, så att bommen skulle släppa. Men spärrarna släppte inte, eftersom bommen hade blivit så pass böjd. Vi förstod inte riktigt hur han hade kunnat vända sig på det viset, han måste ha snurrat runt på något sätt. Vi fick inte loss panikhakarna så efter några minuter gick en av killarna in i transporten och ponnyn tryckte sig ut i panik genom skötardörren, säger Nikki.
Väl ute ur transporten var Håkan tagen och flåsig av händelsen, men höll sig förhållandevis lugn.
– Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, säger Nikki.
En hästlastbil kom och transporterade ponnyn till kliniken på Strömsholm.
– De röntgade och såg att tre av tornutskotten i ryggen är knäckta. Veterinären tror att han kan bli återställd, men han kan behöva opereras. Nu ska han bara vila sig i två veckor och sedan ska vi på återbesök så får vi se hur det ser ut då. Nu står han i en hage och är stel och ledsen.

Vill komma i kontakt med föraren
Nikki ställer sig frågande till den man som hon fick ögonkontakt med i personbilen framför dem när olyckan inträffade.
– Vi såg varandra i ögonen och sedan körde han bara vidare. Han kan omöjligt ha missat att vi var arga eller att något hade hänt. Man kan väl åtminstone stanna och fråga, kolla läget. Speciellt när man ser att någon har ett hästsläp så kan man misstänka att allt inte står rätt till där bak när man tvärbromsar i 70 kilometer i timmen, säger Nikki.
Hon önskar att föraren tar kontakt med familjen. 
– Men oavsett om min ponny går att rida eller inte så får han vara kvar hos oss. Men det känns väldigt tråkigt ändå alltihop. Jag köpte honom väldigt grön och har själv jobbat med honom upp till Lätt B i hoppning, så det är mycket jobb som försvinner nu.