Text: Jennie Börs
  
Saab och utvecklingscentrumet för ridsport, Ridsportens Innovationer, kommer under 2018 att utse Årets innovatör inom ridsporten. 
Juryn bestående av Saabs representant Stefan de Flon, projektledare för Ridsportens Innovationer (Madeleine Malmsten och Ricky Strandberg), Ridskolan Strömsholm (Karin Morgan), Hippson (Johan Sjögren) och dressyrryttaren Malin Rinné har alltså utsett Sandra Pantzare till den sista av fyra finalister (läs om den första här, den andra här och den tredje här).

Stallfunderingar ledde till ex-jobb

Hej Sandra! Grattis till finalplatsen – hur känns det?
– Tusen tack! Det känns fantastiskt roligt, bara att det anordnas en sådan här tävling är hur kul som helst. Vi är dessutom i final i en annan väldigt tekniktung tävling, Swedish Embedded Award, med samma projekt. Så det känns kul att kunna delta med samma innovation i två helt olika tävlingar. Det visar på att "horsetech" är på ingång!
  
Vem är du?
– Jag är 26 år gammal och uppväxt i Gnarp i Hälsingland. Ridit har jag gjort i princip lika länge som jag har kunnat gå och jag har även ägt häst själv, så hästarna har alltid varit en stor del av mitt liv. På gymnasiet läste jag naturprogrammet och tog sedan tre sabbatsår med arbete utomlands.
– Teknikintresset fick jag i samband med att jag började studera till civilingenjör inom elektroteknik vid Linköpings universitet i Norrköping för fem år sedan. I dagsläget har jag en anställning hos RISE Acreo, också i Norrköping, som jag fick genom mitt innovationsprojekt och där det nu drivs.
  
Hur kom du på din idé?
– I stallet där vi har haft våra hästar under alla år finns det flera travhästar, det var därifrån idén kom för ett och ett halvt år sedan. Många av travhästarna tränas och tävlas precis som elitidrottsmän, vid belastningar på den nivån drar många på sig förslitningsskador som inte upptäcks i tid. Det var genom hästintresset i kombination med min civilingenjörsutbildning och att mina föräldrar är sjukgymnaster som idén väcktes.
  
Berätta om din innovation.
– Tillsammans med min klasskompis Elin Wollert arbetade jag under vårterminen 2018 med att testa konceptet att trådlöst mäta krafter under en hästs hovar, detta som vårt examensarbete. Hälta är ett av hästsportens största problem och tanken är att med hjälp av tryckelektronik placera kraftsensorer under hovarna på hästen. På så sätt kan man se hur en häst belastar och fördelar vikten mellan hovarna, för att därigenom dra slutsatser och följa hästens rörelsemönster.
– Sulan, eller skon, sätts på hoven i samband med skoning och ska sitta permanent. På så vis kan vi till exempel ta reda på vilket rörelsemönster vi vill eftersträva i träningen, samtidigt som det går att se eventuella avvikelser. Det gör att man i ett tidigt skede kan hitta den primära skadan och sätta in behandling i god tid.
– Tanken är att systemet ska kunna användas i vardagen av vem som helst, i jämförelse med de många bra hjälpmedel som i dag endast finns att tillgå vid kliniker. Nu kan du i stället ta med tekniken hem till ditt eget stall, viktigt blir dock att ta hjälp av en kunnig veterinär eller hovslagare för att kunna tolka insamlade data på ett korrekt sätt.
  
Se Elin och Sandra berätta mer om sitt examensarbete:

Din idé är, som Hippson tidigare berättat, lite lik vårt aprilskämt från i år. Vad var din reaktion när du läste den artikeln?
– När vi hade kommit halvvägs in i examensarbetet skickade min dåvarande handledare och nuvarande projektledare artikeln till mig. Jag satte kaffet i halsen när jag läste den där på morgonen och tänkte att okej, då lägger vi vårt projekt på hyllan.
– Jag kände ju att vår idé var bra och man hade haft drömmen att potentiellt kunna livnära sig på det här. Samtidigt tyckte jag att det var kul att någon annan hade lyckats åstadkomma detta eftersom det, precis som vår innovation, skulle göra nytta för hästarna. Sedan läste jag till slut rubriken igen och förstod att det bara var ett aprilskämt och att det som beskrevs var ”lite för bra för att vara sant”. Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta!
  
Hur tycker du att ridsporten ligger till vad gäller innovationer?
– Hästsporten över lag, både rid- och travsport, ligger extremt långt efter i jämförelse med andra idrotter. Det finns jättemycket innovationer att realisera inom hästsporten och det är riktigt kul att det har dragit i gång nu, samt att jag själv faktiskt får vara med i de svängarna.
  
Om vi tänker framåt, vill du fortsätta jobba med detta?
– Det här är mitt första arbete efter min civilingenjörsexamen och det är mitt drömjobb. Det finns inget annat som skulle vara roligare än just det jag gör. Sedan är det kul att det smittar av sig, folk blir glada när man har idéer där man ger tekniken ett syfte.
– Hos RISE Acreo jobbar vi nu också med att avdramatisera det här med teknik. Just för att få tjejer, främst hästtjejer, som inte har ett teknikintresse att få upp ögonen för tekniken och se den som ett verktyg att lösa problem. Förhoppningen är att de ska få en ”aha-upplevelse”, samt kunna göra det själva. Vilket är en annan del av vad jag älskar med det här jobbet, då jag själv kan identifiera mig med dem vi vill nå ut till och förklara att här finns ditt drömjobb.

Ridsportens Innovationer
Ridsportens Innovationer har som övergripande mål att på ett konkret och praktiskt sätt samla, utvärdera och driva utveckling av innovativa produkter, metoder och tjänster som är till stor nytta för ridsportens många aktiva. Initiativtagare är Saab och Svenska Ridsportförbundet som driver Ridsportens Innovationer tillsammans med Riksanläggningarna Flyinge och Strömsholm.
För mer information – se Hästsmart.se