VI VARNAR FÖR OTÄCKA BILDER LÄNGST NER I ARTIKELN!
  
Text: Annelie Eriksson
Foto: Privat
 
– Det är ingen som anklagar någon, men det är något fruktansvärt som har hänt och kanske kan vi alla lära oss något av det. Fölet ska inte ha fötts utan att få lite upprättelse, säger Annika Pilblad när Hippson ringer upp.
  
Ingen har kunnat förutspå detta
Varken hingsthållaren eller ägaren hade någon aning om att fölet skulle födas med den ärftliga sjukdomen Warmblood Fragile Foal Syndrome (WFFS). Men när fölet föddes såg Annika ganska omgående att något inte var som det skulle.
– Fölet kom en månad för tidigt och när jag tog sönder fosterhinnan såg jag att det lilla stoet hade en böld bakom örat, som hade spruckit och nu var ett öppet sår. Hon hade också som en krage med läderhud runt huvudet, berättar hon.
De kunde även se flera småsår runt huvudet och när fölet skulle lyftas fram till stoet såg man att hon hade ett stort sår på bakbenet. Då var veterinären redan på väg.
– Han hade aldrig sett något liknande, inte heller hans son som var med och som även han är utbildad veterinär.
  
Fölet skrek av smärta
Den lilla fölungen hade bra sugreflexer och fick i sig den första råmjölken, genom att man mjölkade ur och använde en nappflaska. De stora såren syddes ihop och man beslutade sig för att låta fölet vila och för att stoet skulle få lite egentid med sitt föl. När stoet efter drygt två och en halv timma skulle resa sig upp stötte hon dock till fölet, och mardrömmen blev ett faktum.
– Huden bara sprack och fölet skrek av smärta. Jag önskar aldrig att någon ska få uppleva något liknande, det är bland det värsta jag har varit med om, säger Annika.
Veterinären Per Michanek kom tillbaka i ilfart och hade datorn i handen när han kom in i stallet. Under tiden han var borta beslutade han sig nämligen för att ta reda på varför fölet föddes med sår – och var nu fullständigt säker på att avlivning var det enda rätta beslutet.
  
Stoet tas ur avel direkt
När Hippson pratar med uppfödaren och stoets ägare Marie är hon fast besluten, stoet kommer inte att få fler föl.
– Hon kommer inte att gå i avel något mer. Det är ingen tvekan om saken, säger hon bestämt.
Upplevelsen med fölet var något hon aldrig kommer att glömma, en dräktighet och förlossning utan tecken på att något var fel men där fölets tillstånd var en mardröm.
– Jag har fött upp stoet och köpte hennes mamma från Holland som fyraåring. Troligtvis var även hon bärare av genen, något som gör att den har förts fram hela tiden. Det gör mig orolig, när jag tänker på vad som i det långa loppet kan hända, säger Marie.

Hingstägaren har agerat rätt
Hon tycker att både sto- och hingstägare har ett ansvar i frågan och är tacksam över att Tobias och Krister på Blädde gård har tagit sitt ansvar.
– Jag tycker synd om dem, det här var inget någon förväntade sig skulle hända, påpekar Marie.
Hon har varit i kontakt med SWB och tycker att de tillsammans med Jordbruksverket ska se över hur man bör agera för att förhindra vidare spridning av genen.
– Hur ser det ut om 20 år om vi har hingstar i avel som inte är testade? Här måste vi stoägare vara starka och få hingstägarna till att testa sina hingstar.


Bakom örat hade huden spruckit redan vid födseln.

På bakbenet lossnade huden när stoet stötte till sitt föl.

Tidigare på Hippson.se:
Harvy 1327 bärare av anlag för ärftlig sjukdom: ”Jättetråkigt”

Annelie Eriksson

redaktion@hippson.se