Text: Annika Grundberg
Foto: Adobe Stock

ECPAT är en barnrättsorganisation som arbetar mot sexuell exploatering av barn. Hippson vände sig till dem för att reda ut begreppet ”grooming”.
När vi tagit del av berättelser där vuxna inom ridsporten utnyttjar barns beroendeställning och där det i vissa fall sedan lett till att de begår övergrepp så dök termen upp. Isabella Kim är barnrättsjurist hos ECPAT och hon förklarar. 
– Det brott som åsyftas när man pratar om grooming är brottet kontakt med ett barn i sexuellt syfte (Brottsbalken 6 kap 10 §, reds anm). Det kan också beskrivas som en förberedelse till ett sexuellt övergrepp. Det är vanligt att förövaren tar kontakt med barnet via sociala medier och chattforum. Groomingprocessen kan i dag gå mycket snabbt genom att förövaren kontaktar barnet och direkt hotar eller utpressar barnet till att till exempel  Pressfoto: ECPAT
skicka en nakenbild på sig själv.   

Men termen grooming kan även användas i ett vidare perspektiv
– Det finns olika tillvägagångssätt för förövare att grooma ett barn. Det kan gå mycket snabbt, något som är vanligt på nätet i dag. Men en förövare kan också på ett långsammare sätt skapa en relation till barnet, och bygga ett förtroende hos barnet. Det kan hos ett barn upplevas som något positivt, att få bekräftelse och känna sig sedd. Detta gör att det kan vara svårt för barnet att förstå när relationen går över till något som inte är rätt och kanske till och med något olagligt. Att just kunna se vad som är fel och hur det är fel när den som begår felaktigheten är någon man har förtroende för är svårt.
– Samtidigt är det ju också svårt att anmäla om man inte vet att det man utsatts för är brottsligt, säger Isabella.

Kan vara vem som helst 
För att skydda barnen vill ofta vuxna ha hjälp med att se varningssignaler men det är inte helt lätt säger Isabella:
– Det går tyvärr inte att ge några varningssignaler till vem som är en förövare, det kan vara vem som helst och det är vanligare än vad vi tror.
I stället understryker hon vikten av det förebyggande arbetet.
– Alla verksamheter med barn måste öka kunskapen och medvetenheten kring detta. Alla verksamheter som involverar barn bör ha en policy kring hur man hanterar dessa frågor. Och det ska vara ett levande dokument som alla vet om att det finns, inte ett papper i en skrivbordslåda.
Det handlar om att de vuxna ska ta aktiv ställning emot övergrepp och i tidig ålder förmedla till barn och unga om deras rättigheter och vad som är okej och inte. Vi vuxna omkring barn har också ett ansvar underlätta för dem att berätta om något har hänt.
– Vi brukar säga att tystnaden är förövarens bästa vän, så vi måste se till att det aldrig blir tyst kring sexuella övergrepp mot barn.

Årliga registerutdrag
Vidare råder ECPAT ideella organisationer att ta registerutdrag på alla som är involverade i barn- och ungdomsverksamhet och att göra det årligen.
– Det är vårt vuxenansvar att tala öppet om ämnet så att barnen vågar berätta. Vi behöver jobba förebyggande och stärkande. Diskussioner med barn och unga om integritet och vad som är okej och inte.

Svårt att säga nej
För barn och unga kan det vara svårt att säga nej när ”belöningen” är att få rida den där speciella hästen.
– Vi kan aldrig garantera att förövare inte tar sig in i våra verksamheter för barn och unga. Vi vet att personer med ett sexuellt tändningsmönster mot barn söker sig till just verksamheter där barn finns, säger hon.
Därför är det viktigt att involvera samtliga inom en förening, ideellt engagerade, tränare, föräldrar och barn – och ta aktiv ställning utåt.
– Det bör vara tydligt för alla vad ridklubben står för.
Ett sätt att stärka arbetet är att ordna löpande aktiviteter såsom temakvällar, föreläsningar och samtalsgrupper. Det kan också vara bra att han en kontakt in i föreningen dit man kan höra av sig och vara anonym. Kanske är man själv inte utsatt men sett någon annan bli det.

Till ECPATs hemsida
ECPATs sida för barn och unga – hit kan barn och unga vända sig genom chatt, telefon och mail samt ta del av tips och råd.