Forskargruppen konstaterar att känslan för hästen ofta är en förvärvad och ”tyst” kunskap, som är svår att förmedla via sociala medier. Här berättar de själva om slutsatserna från sitt projekt – genom de sex punkterna nedan:
  
Inom den svenska ridvärlden är frågan om säkerhet central. Ämnen som nya hjälmmodeller, ridekipage i trafiken och lastning av hästar är återkommande. Men hur blir man egentligen säkerhetsmedveten och hur diskuteras säkerhetsfrågor?
I dag skaffar många hästintresserade personer egen häst, trots att de har relativt kort erfarenhet av både hästhantering och ridning. Övergången mellan ridskoleryttare och hästägare sker i många fall efter bara en kort vistelse på ridskolan. Ridskolan har ju för många av oss varit det ställe där säkerhetstänkandet har inpräntats i vårt medvetande. 
  
Lättillgänglig information
En annan förändring som påverkar ridvärlden är den ökade användningen av sociala medier såsom Twitter, Facebook och Instagram. Det finns i dag olika diskussionsforum, Facebook-grupper och bloggar där häst- och ridrelaterade frågor ställs, diskuteras och besvaras. Kombinationen ryttare med kort ridskoleerfarenhet och en uppsjö av tillgänglig information, som bara är ett klick bort, gav oss anledning att studera hur säkerhetstänkande utvecklas.
Vi är en grupp forskare som valde att studera hur hobbyryttare – alltså personer som rider och hanterar hästar på sin fritid – använder sociala medier för att söka efter, tala om och sprida information som har med säkerhetsfrågor kring ridning och hästhantering att göra. Under ett år arbetade vi med projektet ”Hobbyryttare och sociala medier – information om säkerhetsrelaterade frågor på nätet” där vi analyserade hobbyryttares användning av olika sociala medier riktade till hästintresserade.
  
Svårt att bedöma trovärdigheten
Sociala medier är numera en del av vår vardag och mycket forskning handlar om hur grupper av människor – såsom studenter, unga föräldrar eller personer med specialintressen – använder olika sociala medier i skilda syften.
Aktiviteter på sociala medier handlar till stor del om kommunikation och interaktivitet. Användare av sociala medier utbyter snabbt erfarenheter med varandra genom att de läser, söker, skapar, informerar, förmedlar, stödjer och kritiserar.  
Mycket av användningen av sociala medier framhålls som positiv, inte minst då vi får tillgång till en stor mängd material och viktig kunskap. Samtidigt finns det många utmaningar. En utmaning handlar om att det kan vara svårt att bedöma olika påståendens tillförlitlighet.
De diskussionsforum, Facebook-grupper och bloggar som vi har valt att studera i projektet är sinsemellan olika – men vissa tydliga gemensamma drag kunde vi urskilja. Här beskriver vi några av våra resultat.
  
1. Vad är säkerhet?
Vi märkte tidigt i projektet att det inte är självklart vad säkerhet är. Vad ett säkert beteende innebär och hur det kan uppnås, förstås på olika sätt i olika sammanhang beroende på tradition, inriktning och egna erfarenheter.
Ett exempel är att inom den engelska ridtraditionen betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet. Inom andra ridtraditioner är det snarare förtroendet mellan häst och ryttare som står för säkerheten och utrustning kan i stället ses som negativ. Här kan hätska diskussioner uppstå, när den mer traditionella synen på säkerhet utmanas av alternativa ridtraditioner.
  
Många har begränsad erfarenhet
Bland dessa intensiva diskussioner, ställda frågor och givna svar, framkommer det tydligt i vår forskning att många av användarna – både de som ställde frågor och de som kommenterade eller svarade på frågorna – har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridning.
I vårt material kunde vi se exempel på unga ryttare med unghästar som de skulle rida in själva. Utifrån frågor som ställdes om unghästar och inridning i sociala medier kunde vi utläsa att frågeställarna verkade oerfarna inför en så krävande uppgift. I flera fall framgick att de inte hade hjälp av någon tränare eller annan hästkunnig vuxen.
Flera som skrivit drog paralleller till hur de gjorde med andra husdjur som till exempel hundar, och någon frågade huruvida det var okej att ha hästen inne i köket. Frågorna visade på ganska grunda kunskaper om hästens beteende. De här exemplen illustrerar att diskussionerna i sig kan utgöra en säkerhetsrisk, eftersom det är svårt att skilja de goda råden från de farliga. 
  
2. Hästens säkerhet prioriteras framför människans
I vårt material framkom tydligt att hästens säkerhet sätts främst, och betraktas som långt viktigare än människors hälsa och säkerhet. Denna prioriteringsordning är föga överraskande inom hästvärlden där det finns en stark kultur av att prioritera hästens väl framför människans, genom att till exempel omgående ta hand om hästen efter ett tufft ridpass och att sköta hästens eventuella sjukdomar bättre än sina egna.
I de sociala medierna har vi sett flera exempel på att ryttarna har betydligt större tilltro till veterinären än till sin läkare. I en av kommentarerna i vårt material menar inläggsförfattaren att man som hästintresserad är beredd att punktligt följa veterinärens instruktioner in i minsta detalj, medan man med en lätt axelryckning struntar i den vila som läkaren har ordinerat.
  
3. En riktig hästtjej är modig och stark
I sociala medier finns en bild – eller kanske snarare en föreställning – om ryttaren och hästtjejen som modig och stark, som inte backar inför utmanande eller farliga situationer. Precis som i fallet med den ovannämnda prioriteringsordningen, där hästens behov sätts före ryttarens, är bilden av den modiga hästtjejen en del av den rådande hästkulturen och känns säkert igen av de flesta.
Intressant är dock att båda dessa framkommer så tydligt i sociala medier, kanske till och med mer tydligt än i den fysiska världen.

Projicerade egna känslor
I stället för att tala om sin egen rädsla, kunde vi i diskussionerna se att användarna projicerade sin egen osäkerhet och rädsla på hästen. Snarare än att skriva att man var rädd för att rida ut, skrev man att hästen hade dåligt självförtroende och var rädd under uteritter – och undrade hur man skulle lösa detta.
Oviljan att erkänna och prata om sin eventuella rädsla kan i sig medföra en säkerhetsrisk genom att man kanske pressar sig till handlingar eller utsätter sig för situationer vilka man varken vill hamna i eller behärskar. Det tycks som att trycket att förstärka föreställningen om att “en riktig hästtjej är stark och modig” är starkt, därför att det skapar spännande berättelser i de sociala medierna. Det kan också bero på att man vill undvika att bli påhoppad och kritiserad av de andra medlemmarna i diskussionsforumet, Facebook-gruppen eller i bloggen.
  
4. Goda råd finns också
Givetvis finns det också många positiva aspekter av sociala medier, bland annat när människor som aldrig har träffat varandra erbjuder hjälp och stöd. Ett uppmärksammat exempel från förra sommaren är då skogsbranden i Västmanland hotade många stall. Via social medier erbjöd fler människor hjälp än vad det fanns behov av.
Det finns också många exempel på goda och konstruktiva råd i forum, grupper och bloggar – men svårigheten för den som använder dem är att kunna identifiera just de goda råden.
  
5. Sociala medier är inte ett socialt medium – utan många olika
Vi har också, under projektet, märkt att olika sociala medier används på olika sätt och i olika syften. Stora Facebook-grupper används mer som ett anonymt diskussionsforum med många användare som är okända för varandra. Mindre och slutna Facebook-grupper fungerar som sociala sammanhang, som påminner om en bekantskapskrets där man känner varandra ganska väl – även om man aldrig har träffats fysiskt.
Detta påverkar attityden och tonen i inläggen och kommentarerna. I de slutna forumen vågar skribenterna skriva om sin rädsla och osäkerhet i större utsträckning. I många av bloggarna är tonen stundtals mycket hård, men här finns också gott om uppmuntrande tillrop och uttryckt beundran.
  
6. Hur lär man sig gott hästmannaskap?
Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. Det som ofta kallas “en känsla för hästen”, eller mer allmänt “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till.
Att förmedla den här typen av kunskap är en särskild utmaning i sociala medier. Sociala medier ger tillgång till ett hav av information och erfarenheter, men samtidigt är det viktigt att inse betydelsen av att kunna navigera och sålla i informationsflödet. Här står ridskolorna och tränarutbildningarna inför en stor utmaning.
När barn och unga söker kunskap och svar på hästfrågor på nätet – i stället för från ridskolor, erfarna ryttare eller från vedertagna handböcker – borde kanske ridskolorna utbilda eleverna i hur de kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information som de når via de sociala medierna. 
  
Viktigt att utbilda utbildarna
Utbildningsbehovet torde även röra all personal som arbetar på ridskolorna. Ett praktiskt exempel på hur detta utbildningsbehov kan hanteras är genom workshops. I mars 2015 genomförde vi en workshop på Tämta ridklubb i Borås. Under workshopen fördes en livlig diskussion, både om säkerhet generellt och om hur säkerhet framställs i just sociala medier. I vårt forskningsprojekt och under workshopen framkom att det är uppenbart att sociala medier nyttjas flitigt av hästintresserade och att säkerhetsrelaterade aspekter sprids medvetet och omedvetet i inläggen och kommentarerna.
Vår slutsats är att dessa forum både är en riskfaktor och ett potentiellt värdefullt redskap i hästvärldens strävan efter ökad säkerhet. Vi menar också att det behövs ett medvetet arbete med att uppmärksamma säkerhet inom ridkulturen – i samspel mellan människor på ridskolor, i stall, på ridbanor, på tävlingar och i sociala medier.
  
Sara Ahlryd
Katriina Byström
Cecilia Gärdén
Karen Nowé Hedvall
Katarina Michnik
Eva Wahlström
  
Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT
Högskolan i Borås
 

Forskargruppen samlad, dock saknas Cecilia Gärdén på bilden.