Text och foto: Natalie Lindholm 

–  Det har faktiskt varit väldigt skönt att inte tävla i år, erkänner Rose där vi sitter i köket hemma på Gränsbo. Efter många år med internationella tävlingar på landslagsnivå, först med Bocelli (f. 1999 e. Blue Hors Don Schufro ue.  Bernstein 761) och senare Zuidenwind 1187 (f 2004, e. 00 Seven ue. Jazz)  har det blivit många långa resor. I och med försäljningen av Zuidenwind förra året gick livet in i en lite lugnare fas. Vi pratar om Roses långa ryttarkarriär och om de två hingstarna som varit allra viktigast för henne genom åren. Den senare har hon haft störst framgångar med men Bocelli är kanske den som stått henne allra närmast om hjärtat. 
–  Det är så svårt att jämföra dem för de har väldigt olika temperament. Bocelli var mycket lugnare att ha med sig, han var avspänd och fann sig överallt. Med Zuidenwind fick jag hela tiden se till att allt blev rätt för för att han skulle må bra. 

Många och långa resor tillsammans
Hon säger att alla resor hon gjort själv med hästarna, bara de två och hunden i lastbilen, gjort att de utvecklat ett väldigt speciellt förhållande. Trots många långa mil på vägarna, och ett och annat motorhaveri har hon aldrig känt sig orolig. 
–  Visst var det mindre kul när lastbilen plötsligt dog på en avfart i Tyskland på väg ner till Patrik (Kittel, reds anm) och jag stod där själv med häst och hund. Men det löste sig snabbt det med, minns Rose och ler lite.
22 år gammal står Bocelli kvar på Gränsbo. När han inte betäcker lever han pensionärsliv och strosar nöjt runt i sin gräshage. Han är i väldigt fin form för sin ålder och vet precis hur betydelsefull han är. Rose hade gärna sett att samma framtid väntade Zuidenwind så småningom, men förra året såldes hingsten till den japanska ryttaren Akane Kuroki,  som håller till hos Jessica von Bredow–Werndl och Benjamin Werndl i Tyskland. Rose erkänner att även om hon är säker på att hingsten kom till rätt ryttare försökte hon undvika försäljningen in i det sista.  
–  Hade jag ägt honom själv hade han aldrig sålts, jag hade inte varit förnuftig nog att sälja. Men nu ägde jag bara en liten del och det handlade om stora pengar. 

Försökte hitta delägare
Innan försäljningen hade Rose försökt hitta delägare som kunnat hjälpa henne behålla hingsten, men förgäves. Zuidenwind hade hunnit fylla 15 och det var året före OS. Skulle han säljas var det nu eller aldrig.   
– Jag hoppades in i det sista att han inte skulle gå igenom besiktningen, säger hon halvt på skämt. 
Men Zuidenwind seglade igenom besiktningen och affären blev av. Efter elva år ihop var det en fruktansvärt tung dag för Rose.  
– Jag hade en enorm separationsångest, säger hon allvarligt, men fortsätter berätta att det hjälper att veta att hingsten fått det bra. 
–  Vi har lite kontakt och jag har fått höra att hans nya ryttare är väldigt glad i honom. Dessutom vet jag att han står på ett ställe där det är bra att vara häst.  

Nya stjärna i stallet
I skrivande stund har Rose inga storslagna tävlingsplaner, hon behöver vintern på sig för att få sin nya framtida stjärna startklar i de större klasserna. Nioåringen Heston for U (e. Zuidenwind ue. Prestige, uppf. Carin Strand, Ugglarps gård) är precis en sån häst Rose vill ha. Väldigt vänlig men med våldsamt mycket motor.  
– Det är mycket häst och det bär verkligen iväg när man rider honom, säger hon glatt. 
Heston vann sitt bruksprov som hingst. Som fyraåring vann han brukschampionatet och som femåring gick han till final. Om allt går som planerat ska han vara klar att starta Grand Prix 2021.  
– Det känns skönt att få styra med allt här hemma just nu. Jag har fått mer tid till att träna alla hästar, hålla kurser och träningar, förklarar Rose. 
Långtråkigt blir det inte. Förutom hästarna och alla elever har Rose precis köpt sig ett projekt.  
– Jag har skaffat en liten gård jag håller på att renovera, precis på Hallandsåsen! Tanken är att vi ska ha ett ställe att åka till när vi vill komma ifrån lite. 
Gården ska inte husera några hästar. Där blir det semester för hela slanten. 

Rose om sin typ av häst: 
–  Jag tycker om hästar som vill springa. Hellre att jag får hålla i mig i några år än att jag måste motivera dem att jobba. Jag vill ha hästar som blir glada av att få jobba. Om hästen vill jobba gäller det bara för mig att styra den rätt. De som är lite lata tycker ofta det är jobbigt att vara ridhäst. Jag tycker om hästar med lite nerv, de passar mig bäst. Visst måste jag ibland kunna rida alla sorters hästar men just nu har jag bara mina egna och då kan jag välja vilka hästar jag vill ha.  

Rose om sitt finaste tävlingsminne: 
–  EM I Göteborg var fantastiskt! Ett mästerskap på hemmaplan, mitt inne i stan. Stämningen var otrolig och man kände hur alla höll tummarna när man red in på banan. Så är det ju inte när man rider i Tyskland eller Holland. Att vi lyckades ta medalj just då var väldigt roligt. Det var en upplevelse jag verkligen är glad att bära med mig.