Text: Annika Grundberg
Foto: Privat och Linnéa Åberg (skäck)
  
Vi börjar från början. Trebarnsmamman Lena Eriksson kallar sig själv inbillningsfrisk. Hon hade aldrig tidigare uppsökt en akutmottagning och äter knappt Treo. Men när hon den där dagen i juni tappade synen, blev yr och till slut trillade ihop ringde sambon efter ambulans.
Väl på sjukhuset röntgade man Lenas huvud och fann tre tumörer. Ytterligare undersökningar visade att hon hade spridd lungcancer som inte går att bota.
– Jag har spridd lungcancer i stadie fyra. Men jag har aldrig gått med på att jag inte ska leva.
  
Drömde om en lipizzaner
Familjen har en äldre D-ponny som de alla kan rida, men Lena har ändå alltid drömt om att äga en alldeles speciell häst.
– Min dröm har varit att skaffa en lipizzaner när jag blir gammal. Men nu insåg jag att jag kanske inte ska bli gammal så jag bokade ett föl.
Läkarna hade gett Lena mellan ett och fem år att leva. Men lipizzanerhästar är ovanliga i Sverige, så just då var ett ofött föl enda sättet att uppfylla drömmen.
– Mitt mål var hela tiden att jag skulle träffa mitt föl och rida in det själv.
Men så dök ett nioårigt lipizzanersto upp, fölet kunde avbokas och Lena kunde få hem sin lipizzanerdröm.
– Jag har inga andra tankar än att vara med henne tills hon blir gammal. Och jag är väldigt glad för henne.
  
Har ridit hela tiden
Ända sedan Lena fick diagnosen har hon genomgått tuffa behandlingar, man har också tagit bort halva ena lungan.
– Jag har ridit varje dag under behandlingarna och red fem dagar efter lungoperationen, berättar hon från jobbet.
För hon jobbar nämligen 75 procent som högstadielärare också.
Tumörerna i hjärnan gör att Lena ibland får epileptiska anfall och hon får inte köra bil. Så de 7,5 kilometrarna till stallet avverkar hon på cykel. Hästarna har hon tricktränat så att de kan ställa sig vid pallen och låta Lena kravla sig upp i sadeln.
– Hästarna har varit lika viktiga för mig som den medicinska behandlingen, det är de som håller mig uppe, säger hon och fortsätter:
– Vår ponny är väldigt klok. Hon märker när jag är dålig och då blir hon lugn. Lipizzanerstoet, däremot, har aldrig daltat med mig när jag är sjuk. Men det är klart att de känner och läser av hur jag mår.
  
Läkarna har haft svårt att förstå
Lenas cancer upptäcktes i juni, en dålig tid att bli sjuk enligt henne.
– Även läkare ska ju ha semester så jag träffade fem olika innan jag fick den läkare som blev min.
Läkarna har haft problem med att förstå Lenas inställning till att leva livet fullt ut så länge det pågår.
– De har haft svårt att ta min inställning, men jag motbevisar dem hela tiden.
Fast sanningen är ju den att hon faktiskt är sjuk, ibland måste hennes läkare påminna henne om det.
– Jag tänker att jag ska leva tills jag blir 100 år, då kanske jag blir 80.
  
Vill inspirera andra
Lena har själv valt att kontakta Hippson och hon gör det för att ge inspiration och hopp till andra. Dessutom vill hon belysa hästarnas läkande och helande betydelse.
– Hästar är friskvård på så många sätt. Ridningen ger kondition, koordination och fysisk träning. Man kan också anpassa sin ridning efter hur man mår. Stalljobbet ger styrketräning och du får vistas utomhus.
Lena har fått igenom att vara i stallet med hästarna i stället för att gå på sjukgymnastik. Hon har också, från det att friskvårdsbidraget gick igenom, använt det till träningar.
– Det behöver uppmärksammas att djur är friskvård. Har man något extra roligt att leva för så blir det lättare. Jag hoppas att jag kan inspirera och hjälpa någon genom min berättelse.

Följ Lena i hennes blogg