Text & foto: Annika Grundberg
  
Vi ses på Stora Höga Ridklubb där de alla, för ett par år sedan, spenderade ett par timmar i veckan som en del av skolarbetet. Samarbetet mellan ridskolan och Nösnäsgymnasiet har delvis finansierats genom Idrottslyftet.
I dag har ungdomarna spridits för vinden; några läser på komvux, några går på gymnasiet och så vidare. Men sammanhållningen är ändå stor när de strålar samman i stallet.
– Här kan man bara vara och slappna av, säger Zahra.
 

"Här kan man vara rädd", säger Ali, och menar den sortens rädsla som kittlar. Inte den som gör en dödsförskräckt.  

  
I stallet kan man bara vara
Camilla är kurator och hästintresserad, familjen har hästar. För henne har det varit en självklarhet att använda hästarna i arbetet. Hon har också gått en utbildning vid Malmö högskola om hur man använder häst i vård och i socialt arbete.
– Det är en utbildning som har gett mig mycket inspiration och kunskap, säger hon och fortsätter:
– Här i stallet kan man bara vara. Det blir en naturlig kontakt mellan oss som jag inte tror att vi hade fått på skolan. Eller vad tror du Zahra, om vi inte varit här i stallet, hade du haft lika mycket förtroende för mig då?
– Det tror jag inte, säger Zahra, och berättar att hon kan gå till Camilla om hon behöver hjälp med någonting.
    

Zahra har inte ridit på länge och är lite nervös inför passet på Findus. Men väl på hästryggen går allt bra.  

Karineh klappar om Leika inför ridpasset.
  
Viktigt att få göra roliga saker
När de först följde med till stallet hade några av ungdomarna bara varit i Sverige några veckor.
– Det känns viktigt att de får komma ut och göra roliga saker som man mår bra av ganska snart efter att de har kommit till Sverige, säger Camilla.
De flesta som går SPRINT (en förkortning för "språkintroduktion") på Nösnäs har fått följa med till stallet, några valde att vara med några gånger medan andra fortsatte. Till exempel gruppen Hippson träffar.
  
Hjälper till med språkutvecklingen
Carina är lärare i svenska och hon menar att timmarna i stallet är viktiga för språkutvecklingen.
– När vi är ute och rider ser vi saker och kan prata om vad de heter. Vi kanske går förbi en bäck och vi ser olika träd. Visst tar timmarna här tid från lektionstimmarna i klassrummet, men jag ser hur det betalar sig i längden, säger hon.
  

  
Jawad vill bara galoppera
Jawad vill helst av allt galoppera under lektionen. Hemma i Afghanistan hade han en åsna och han vill rida fort, fort, fort.
– Jag vill rida snabbt, när jag får galoppera är jag glad.
Han är en munter spelevink som lever ut i stallet, i slutet av ridpasset ställer han sig upp i sadeln. Men vid frågan om hans väg till Sverige, och om framtiden, drar en mörk skugga över ansiktet. Det syns inte utanpå hur tufft många av ungdomarna har haft det.