Text: Ida Röök
Foto: Privat

Tre hästekipage med kuskar, så kallade forbönder, var på väg till en julmarknad när de var tvungna att färdas ungefär 600 meter på E45:an utanför Brunflo. Dessvärre påbörjade en bilist en omkörning av de tre ekipagen, men fick möte med en timmerlastbil, och olyckan var ett faktum. Två kvinnor i 60-årsåldern och en av hästarna dog.
– Det känns så onödigt, så fruktansvärt, man tänker på kvinnornas anhöriga så klart. Och allt jobb som vi har gjort med hästarna är förgäves, säger Maria Lindell, vars man, Thomas, äger de två hästarna som klarade sig fysiskt helskinnade i olyckan.

Dimmig i blicken
Hästarna Snabben och Vilden visar dock nu att de är svårt traumatiserade.
– Vi kommer aldrig kunna spänna dem framför en vagn igen. Häromdagen körde min man förbi med en annan häst utanför hagen och de fick fullständig panik. Vilden, som är klok som en bok, har blivit alldeles dimmig i blicken och har öronen bakåt hela tiden. De mår inte bra och det är helt fruktansvärt att se dem på det här sättet. De kan explodera vilken sekund som helst, så skärrade är de, säger Maria.
Hennes man Thomas var med i olyckan och körde en av vagnarna. Tillsammans har de mångårig erfarenhet med hästar men de har ändå rådfrågat många i sin närhet kring hur hästarna kommer att kunna rehabiliteras efter det trauma som de har råkat ut för.
– Alla ger samma svar och råder oss att ta bort dem, efter att ha funderat mycket har vi nu tagit det beslutet. Det är för hästarnas skull, det är inget värdigt liv de lever nu. De lider verkligen. Det är inget roligt beslut att fatta, men vi kommer aldrig kunna känna oss trygga med dem igen med tanke på hur de mår, säger Maria.

Har gjort allt
Hennes röst brister när hon berättar om Snabben och Vilden, två familjemedlemmar som har varit med i många år.
– De är alltid med i allt vi gör och vi har kunnat använda dem till mycket. Vilden har dragit vår semestervagn och han är väldigt speciellt för oss. Vilden har också gjort turer med funktionshindrade och pensionärer i bygden, men nu går inte det längre.
Maria konstaterar att klimatet med hästar i trafiken har blivit väldigt hårt.
– Det finns ingen empati kvar. Ingen hänsyn. Alla har bråttom och tänker inte på vilka konsekvenser det kan få. Egentligen vill man inte vara i trafiken över huvud taget med hästarna, men ofta har vi inget val. Bönderna stänger av småvägarna och vill inte att vi kör där. Ibland måste man ut på stora vägar, då hade det verkligen varit på sin plats att bilister och andra visar mer respekt för vad som kan hända, säger hon och fortsätter:
– Jag vill berätta om det som hänt, med förhoppningen att någon kanske tänker till och saktar ner och visar hänsyn.

Arkiv: Allvarlig olycka med hästekipage
Arkiv: Efter dödsolyckan – hade 50 meter kvar till de skulle svänga av

Ida Röök

redaktion@hippson.se