Text: Frida Bank
Foto: Privat
  
Johanna Lindbom beskriver sin häst som ett riktigt original. Putte, en korsning mellan fullblod och New Forest, importerades från Irland som femåring och började arbeta som ridskolehäst i Stockholm. När han var 16 år köpte Johannas bästa kompis honom. Två år senare frågade kompisen om Johanna ville köpa Putte.
– När min gamla häst dog 2011 bestämde jag mig för att aldrig mer ha häst. Men min kompis hade försökt sälja Putte utan att lyckas. Många tyckte att han var för liten med sina 153 centimeter. Andra tyckte att han var för gammal, lite tjock och slö. Så till midsommar det året hämtade jag hem honom, bara för att jag tyckte synd om honom. Jag tänkte ha honom som skogsmulle, säger hon och skrattar.
  
Skogsmullen blev hopphäst
Puttes nya hem blev på en ridklubb i Östergötland.
– Den lilla knubbiga skogsmullen verkade tycka att livet i ett stort stall var roligare än i ett litet, så han kom snabbt i form och visade sig vara riktigt trevlig att rida. Det slutade med att han lånades in av verksamheten som en trygg barnponny, läromästare och erfaren hopphäst. Några lugna skogspromenader dök aldrig upp, inte ens i dag.
Putte älskade att hoppa och var riktigt duktig på det. Johannas medryttare började träna honom i hoppning och tävlade både på lokal och regional nivå. 
– Han åkte också på fälttävlansträning och allt sådant som jag aldrig trodde att en gammal skogsmulle skulle göra. Snabbast vinner var hans motto, så ibland flög tjejerna in i sargen för att tempot var så högt. Men hoppade, det gjorde han.

Putte innan han flyttade in hos korna, 2012.
  
Väntade med pensionen
Ena dagen var det fart och fläkt som gällde. Andra dagen tog Putte varsamt hand om ryttare med funktionsnedsättningar.
– Han kunde gå på moln med handikappade ryttare och aldrig ta ett kliv fel, Putte är hästen med flera personligheter. Man får det man förtjänar, är man ödmjuk mot honom gör han allt! Men har du en besserwisser-syn så är han en drake att rida. Han fick vara luciahäst på julshower och hoppa över ”eld” på uppvisningar. Putte bangar aldrig, säger matte.
Johanna berättar med ett skratt att hon försökte pensionera honom i flera år, så att hon skulle få ha den skogsmullen hon trodde att hon hade köpt. Men det gick inte, han tyckte att det var roligt att träna och tävla och hade mycket energi. När Johanna flyttade till Hjo i Skaraborg stannade Putte och Johannas russ kvar i Östergötland och jobbade på ridskolan.
  
Blev bästis med kossorna
Sommaren 2016 fick hon till sist hem Putte och hans russkompis. De fick börja med att gå på sommarbete tillsammans med korna.
– Jag red lite i början, men nu började Putte få andra intressen. Han har alltid varit extremt noga med sina mattider och täcken, ja, han var lite känslig. Men så försvann det. Helt plötsligt var det tre hästar och 250 kor, där hästarna styrde och korna lydde.
De första åren bodde Putte i stall under vintern, tillsammans med korna. Men när russet såldes förra året ville han inte gå in mer.
– Killarna på gården byggde en lösdrift till honom och några andra hästar. Putte började sköta sig själv. Han tyckte mest att jag var jobbig som ville pyssla och greja med honom. Att bli borstad och så var så tråkigt. Han vill helst ha lera över hela sig, han är en dammig lortgris, säger Johanna.



Lever tillsammans i kohagen
I dag äter Putte tillsammans med korna. Han sover med dem, kliar dem och vaktar dem. När han ska sova ställer sig korna i en ring runt honom och håller ett vakande öga på omgivningen.
– Putte säger till dem när de är olydiga och han hjälper oss att fånga in djur. Man ställer honom som en stoppkloss så vågar ingen ko passera. Det är jättesmidigt, säger Johanna och fortsätter:
– Som fri häst har han fått fina hovar. Han har ingen mugg, inga fukteksem eller problem med flugor eller mygg. Sådant som kunde vara ett problem i ett vanligt stall är helt borta. Puttes ben är smala och fina som på vilken unghäst som helst. Han är aldrig svullen, varm eller öm. Han har egentligen inte en enda krämpa, har aldrig varit sjuk utan tuffar bara på. 

"Ska aldrig lämna gården"
I hagen visar Putte fortfarande upp sin energi. Han bockar, springer, busar och hoppar gärna över allt han kan. Ibland följer han med in i ladugården när kalvarna ska få mat.
– Sist han var i stallet var i september 2018. Putte vill bara vara ute, men vi tar in honom för verkning, vaccinering och sådant. Han ska få leva så här tills hans sista dag kommer. Den dagen ska han få tillbringa med sina kovänner. Putte ska aldrig lämna gården och han ska aldrig behöva ha ont någonstans. Men som läget är nu lär han hålla ihop i många år till.






Putte, nyfiken på kalvarna som ska få mat i ladugården.