Text: Annika Grundberg
Arkivfoto: Tomas Holcbecher

Henrik von Eckermann visste tidigt att det var hästar han ville hålla på med och att han var tvungen att stå på egna ben när han fyllde 21.
– Mina föräldrar var fantastiska med att stötta mig när jag var junior och young rider. Men de var tydliga med att de hjälper mig till jag var 21 sen fick jag stå på egna ben.
Så 22 år gammal startade Henrik eget på familjens gård. Han hade tillridning och utbildning av hästar på dagarna och höll träningar på kvällarna.
– Jag fick det att snurra och det betalade mina räkningar. Men drömmen om sporten som jag hade den såg jag inte riktigt. Så på det sättet kunde jag inte nå mitt mål. Det var långt borta och samtidigt ville jag ju bli bäst. 

Ville satsa på ridningen
Henrik sökte möjligheter för att kunna satsa på sporten och den kom genom en kompis som jobbade som hästskötare hos Ludger Beerbaum.
– Jag sökte en dörröppning för att komma till sporten och inte fastna i att bara utbilda hästar och hålla träningar. Jag fick komma ner en månad till Ludger och självklart fastnade jag och kände att det var det jag ville göra och inte det jag hade hemma.
Det var också en realitet att det är ekonomiskt svårt att satsa som ryttare på egen hand och få ekonomin att gå runt.
– Som anställd så kunde jag fokusera på ridningen och få min lön varje månad.
Samtidigt var det en bra skola.
– I vår sport är det så mycket mer än bara kunna rida för att lyckas på lång sikt. Jag lärde mig mycket om teamet runt hästarna med veterinär, hovslagare, hästägare och sponsorer. Varje ryttare hade som ett eget stall och skötte det men med Ludger som chef. Vi fick skaffa egen personal till exempel, det var en bra skola jag fick gå i.

Ville planera för framtiden
Även om Henrik hade en bra lön och fick rida topphästar var det inget som säkrade framtiden den dagen han slutar tävla.
– Jag fick ju en lön som jag klarade mig bra på men det var inget pensionssparande eller något sådant. Så jag kände att om jag skulle skada mig eller så står jag utan någonting. Så jag kände att jag behövde få en säkerhet i min framtid genom att jobba för mig själv. Det växte långsamt fram, fem år tidigare hade jag ingen tanke på det och när jag lämnade Sverige tänkte jag aldrig mer egen gård igen. Men det är väl som det är med tider i livet. Men viljan att ha en familj någon gång i framtiden fanns nog.

Förtroende och samarbete viktigt
När Henrik lämnade Beerbaum startade han sin verksamhet i stallet hos hästhandlaren Karl Schneider och där fanns stoet Mary Lou.
– Jag ville inte ha något stort utan mindre och jobba med kvalitet och inte kvantitet. Karl hade en anläggning som var liten men trevlig och med honom hade jag en bra personkemi. Jag ville fortsätta att rida och tävla, det ville jag inte släppa för att jag blev självständig. Så då måste jag jobba med någon som inte gör det jag gör. Karl är hästhandlare så han jobbade med det och jag jobbade med att rida. Så det blev otroligt bra för mig då jag bara hade ett litet startkapital så blev det en win-win för båda. Och den största vinsten var Mary Lou som ägdes av honom.
Redan efter fyra dagar åkte Henrik och tävlade henne.
– Även om det inte gick bra till en början så fick jag en känsla.
Mary Lou blev en viktig del i Henriks framgångar som egen. Samtidigt började folk dra i stoet och ville köpa henne.
– Men Karl var bra med att hela tiden fråga mig vad jag ville göra. Så min dröm levde vidare, att vi inte skulle sälja henne. Att behålla henne skulle ge mer än pengarna jag skulle få om vi sålde henne.
Men till slut blev buden så höga att Schneider hade svårt att säga nej. Då kom familjen Tovek in i bilden, de köpte stoet och säkrade henne för Henrik resten av hennes aktiva tävlingskarriär.
– Det var en väldigt viktig del och utan det hade jag nog inte suttit här i dag. Utan de här personerna så hade det inte hänt så mycket.

Träffade kvinnan i sitt liv
En tid efter att Henrik lämnat Beerbaum träffade han Janika Sprunger som flyttade in hos honom. Samtidigt fanns Evelina också på anläggningen och det började bli trångt.
– Jag visste tidigt att Janika var kvinnan i mitt liv och när hon förstått att jag var mannen i hennes liv började vi planera för framtiden.
Hos Schneider fanns inget boende och varje månad gick mycket pengar bara till att betala hyra för boende för dem själva och personalen.
– Då väcktes tanken på om vi skulle ha något eget. Även om man får gå till banken så är det ju något eget.
Fem hektar hästhage utanför Eindhoven i Nederländerna blev platsen där paret von Eckermann-Sprunger byggt sin drömanläggning.
– Där fanns ett bygglov så vi kunde börja förverkliga vår dröm.
På gården finns plats för 26 hästar i två stallar. Ett för parets egna hästar och ett för elevernas. Inflyttning var det dagen före sonen Noahs födelse. En del av gården har de betalat själva men banken äger en stor del i gården.
– Det är fantastiskt att kunna ha betalat en del av det själv tillsammans med Janika. Varje månad då vi betalar till banken blir mer av gården vår. Den här anläggningen kommer alltid att stiga i värde. Så vi kommer alltid att kunna sälja det och klara oss och det skulle behövas.
För att driva runt anläggningen har de fyra hästskötare, en anställd på kontoret och en som sköter gården.
– Jag har haft fantatiskt folk omkring som har hjälpt mig och stöttat mig. Utan personal går det inte och vi har en fantastisk grupp hemma som tar hand om våra hästar.

Världens bästa hoppryttare
Framgångarna under 2022 har inte betytt så mycket för hästverksamheten tycker Henrik.
– Framgångarna har inte påverkat så mycket som man kan tro. Skillnaden är inom mig men inte så mycket för företaget. Vi försöker fortfarande hålla det så litet som möjligt så att jag kan hålla på med mina hästar och det jag tycker är roligast.
Henrik skickar med ett par råd till de hästföretagare och studenter som lyssnar på hans föredrag:
– Försök att jobba med bra människor runtomkring dig för du kan inte göra allt själv. Hitta personer som du kan lita på. Drömmar är bra men dröm inte för mycket utan håll dig inom ramen och börja inte för stort.