Text: Linnea Lindahl
Foto: Adobe Stock

Thea såg en jobbannons på Facebook som arbetsgivaren hade lagt ut. I februari 2023 beslutade hon sig för att ta med sin häst och flytta för att jobba i stallet. Den första veckan kändes ok, berättar hon, innan hon började inse att det var flera saker som inte stod rätt till.
– Jag började få hudutslag på ben och armar och jag visste inte vad det berodde på. Efter några dagar blev det bara värre och jag började fundera på att uppsöka en vårdcentral. När jag visade utslagen för min arbetsgivare så sa hon att jag inte behövde oroa mig. Hon sa att det bara var köldutslag och att jag var för dålig på att klä på mig. Hon sa även att hon haft flera anställda med samma problematik och att det helt enkelt berodde på att vi var för dåligt klädda.

Mådde allt sämre
Efter ytterligare en tid började Thea känna sig trött och hade ofta huvudvärk.
– Det blev värre med tiden, jag kände mig allmänpåverkad och hängig. Samtidigt var det svårt att få en tid på en vårdcentral de få dagar man var helt ledig, säger hon.
Thea tog kontakt med vårdpersonal via en digital vårdapp i mobilen.
– Då fick jag rådet att uppsöka vårdcentral så snart som möjligt för provtagning, för de trodde inte att detta hade något med köldutslag att göra. Men min arbetsgivare menade då att de personer jag pratat med hade fel kompetens och att det fortfarande handlade om köldutslag.

Sa upp sig efter en månad
Efter en månad beslutade sig Thea för att säga upp sig från sitt arbete.
– När jag storstädade lägenheten som jag skulle lämna så upptäckte jag att det var mögel och fuktskador i hela lägenheten. Det var vattenpölar och mögel under sängen och längs väggen. Jag tänkte att utslagen skulle kunna bero på det, men just där och då så sa jag inget till min arbetsgivare. Hon var så otrevlig mot mig så jag ville bara komma därifrån.

Långa arbetsdagar
Det var inte enbart på grund av utslagen och möglet som Thea valde att säga upp sig.
– Min arbetsgivare hade svårt att hantera att jag hade synpunkter på min arbetsmiljö. När arbetsdagen började ta slut kunde hon plötsligt börja fördela nya uppgifter som tog väldigt lång tid. Jag behövde ofta jobba över flera timmar för att hinna bli klar. VI började jobba klockan sju på morgonen och skulle sluta vid klockan 17. När jag fortfarande var kvar i stallet klockan 21, vid flera tillfällen, så insåg jag att det här går inte längre. Jag hade med min egna häst, men det var ofta som jag inte hann eller orkade rida efter att jag jobbat klart, eftersom jag var slutkörd och dessutom sjuk, säger Thea.

Skillnad på häst och häst
Hon menar även att arbetsgivarens hästar och kundhästarna inte behandlades lika.
– Jag kände också att jag ville lämna eftersom jag inte ville stå bakom deras sätt att hantera flera av kundhästarna, det var mycket som gjordes slarvigt och det kändes inte schysst mot hästägarna som inte visste om det. Jag ville inte stå bakom det. Hon kunde vara ganska hård mot hästarna. Vid ett tillfälle var det en rädd häst som inte ville bli lastad. De försökte i tre timmar och piskade och skrek. Vid ett annat tillfälle red jag i ridhuset samtidigt som de skulle lasta och jag hörde genom ridhusväggen hur de slog hästen, säger Thea.

Problem med lönen
Hon menar även att det varit problem med lönen för de anställda.
– Det var sagt att jag skulle få ut ungefär 10 000 kronor, men det blev istället 7000. Det var inte tal om semesterersättning, pensionssparande eller något liknande. Det kanske jag hade tyckt var ok om jag hade fått vad jag var lovad från början. Jag skulle få mycket hjälp med träningar med min häst för att kunna utvecklas, men jag fick knappt någon hjälp alls.

Fick två dagar på sig
– När jag sade upp mig och flyttade därifrån så kändes allt som om det var mitt fel, hon fick mig att känna så. Jag skulle egentligen haft en månads uppsägningstid, men jag fick en helg på mig att packa mina saker och ta mig därifrån. Jag bor långt ifrån Skåne och kunde inte bara åka hem med min häst men kunde flytta till en vän.
Nu, några månader senare, har Thea ett nytt jobb som inte har med hästar att göra.
– Nu mår jag bättre och planen är att jag ska flytta hem. Jag har en fantastisk tränare där hemma som ska hjälpa mig att få tillbaka självförtroendet. Den här upplevelsen fick mig att tappa intresset ett tag. Det är det som är sorgligt också. Att min tidigare arbetsgivare dödar folks intresse för hästar.

Arbetsgivaren slår ifrån sig
Kristianstadsbladet har pratat med andra tjejer som delar Theas erfarenheter. Men arbetsgivaren själv slår ifrån sig och säger till tidningen:
– Man försöker svartmåla mig. Det är sorgligt att säga det. Jag vet vad jag gjort och inte gjort. Om man vill knäcka mig, för det är det man vill, då gör man så här. Varför man vill det handlar om den svenska avundsjukan. Jag tänker inte ta någon strid med någon av dessa människor. Händelsen är polisanmäld.
Hon säger vidare att alla anställda fått sina löner. De anklagelser som riktas mot henne är grovt förtal menar hon.
Om anklagelserna som riktas mot henne och hur tjejerna beskrivit upplevelsen av att arbeta på hennes anläggning säger hon:
– Jag är extremt ledsen över att det är så som du säger. Jag är en enkel människa med känslor. Det är extremt sorgligt, men jag tror att det ibland kan vara svårt när deras hobby blir arbete och kraven är annorlunda.

Läs mer på Hippson.se:
Utebliven lön och kränkande behandling – läs två anställdas erfarenheter