Text: Jennie Börs
  
Elke Hartmann har disputerat vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och har forskat inom exempelvis hästens sociala beteenden, grupphållning, interaktioner mellan häst och människa samt träningsmetoder. Som konsult i sitt företag ”Equitation Science Sweden” hjälper hon hästägare och hästverksamheter att implementera forskningsbaserad kunskap, för att främja hästvälfärd och människors säkerhet.
  
Framtaget av beteendeforskare
Under föreläsningen utgick Elke från ett antal av de grundläggande träningsprinciper som forskarsammanslutningen International Society for Equitation Science (ISES) har tagit fram.
– Om vi förstår dessa i minsta detalj förstår vi ganska mycket om hästen, dess inlärning och välfärd. Personligen tycker jag att dessa träningsprinciper ska tillämpas oavsett vilken disciplin inom hästnäringen vi ägnar oss åt, säger hon.
Träningsprinciperna finns i dag översatta till flera olika språk. Inom kort kommer det även att släppas en svensk översättning.
  
Främja hästens och människans säkerhet
Elke börjar med att poängtera att säkerheten är en väldigt viktig aspekt, för såväl vår egen del som hästens.
– I allt vi gör med hästarna måste vi tänka på säkerheten. Vi höjer den genom att tidigt känna igen hästens flykt- eller försvarsbeteende och genom att ta hänsyn till hur hästen lär sig. Allt för att kunna undvika missförstånd som kan äventyra människans och hästens säkerhet.
  
Ta hänsyn till hästens naturliga behov
För att uppnå en god hästvälfärd hänvisar Elke till att det är viktigt att utgå från hästens grundläggande behov. En häst behöver exempelvis social kontakt med artfränder, långa ättider och möjlighet till fri rörelse.
– Detta är en viktig del av välfärdstänket. Om vi inte tar hänsyn till hästens naturliga behov, hur ska den då kunna prestera i träningen? Vi måste därför se till att tillgodose behoven på bästa sätt och tänka efter vad hästen faktiskt får göra de 23 timmar om dygnet vi människor inte gör någonting med den.
Elke menar att vi, i interaktionen med hästen, ska undvika att grunda kommunikationen på ledarskap och dominans.
– Varför ska vi tänka att vi är hästens flockledare? Vi är inte en häst och vi vet heller inte om hästen ser oss som en flockmedlem, svaret är troligtvis nej. Dessutom finns det för närvarande inga bevis på att ledarskap är unikt för specifika individer inom den sociala gruppen.
  
Rangordning hos hästar ifrågasätts
Vidare förklarar Elke att det här med dominans och rangordning hos hästar är en struktur som i dag har börjat ifrågasättas. Frågan är om hästen har den kognitiva förmågan att ha som en ”karta” som inkluderar alla gruppmedlemmar, där den kan avgöra vem som är hög respektive låg i rang.
– Vi vet att dominansen kan vara kortlivad och att strukturen kan ändras ganska snabbt i en flock, så fort en främling tillkommer. Ofta handlar dominans om begränsade resurser, som till exempel tillgång på mat eller möjlighet till utrymme, säger hon och fortsätter:
– Av naturen undviker hästar konflikter eftersom det innebär en stor skaderisk. En skadad häst kan inte fly och riskerar därmed att bli ett lätt byte i det fria.
  
Ta hänsyn till hästens mentala förmåga
Elke förklarar att vi måste ta hänsyn till hästarnas mentala förmåga, som varken ska överskattas eller underskattas. Till skillnad från människans har hästens hjärna en dåligt utvecklad prefrontal cortex.
– Vi människor kan tänka logiskt och avancerat. Men hästen saknar förmågan till logik, planering och att lösa problem på förhand, säger hon.
En häst som till exempel kan öppna en boxdörr utövar ett inlärt beteende. Elke refererar till klipp som cirkulerar på nätet och menar att frågeställningen är vad som har hänt innan.
– Hästen står inte och tittar på boxdörren samtidigt som den funderar ut en lösning för hur den ska få upp dörren. I stället har hästen försökt med detta upprepande gånger och har lärt sig hur dörren fungerar genom ”trial and error”, det vill säga genom att försöka och misslyckas, tills den har förstått sambandet.
  
Förstärka önskade beteenden
I träningen av hästen kan önskande beteenden tas fram med hjälp av förstärkare. Genom att hästen till exempel får en belöning när den gör rätt lär den sig och beteendet kommer att återkomma. Det gäller att hitta vad som motiverar din häst.
– Genom att förstärka ett önskat beteende kan vi få det att upprepas. Förstärkningen måste dock komma direkt för att hästen ska göra kopplingen.
Beteendet kan endera förstärkas med hjälp av en primär förstärkare, det vill säga något hästen blir motiverad av som till exempel mat eller att bli kliad på rätt ställe. En sekundär förstärkare är å andra sidan något hästen kopplar ihop med en primär sådan. Genom att använda sig av exempelvis klickerträning eller röstkommandon indikerar man att den primära förstärkaren är på väg.
  
Korrekt användning av klassisk betingning
Hästar lär sig hela tiden genom att snappa upp saker som återkommer. Elke förklarar att det kan vara anledningen till varför hästen kan göra kopplingar i vardagen.
– En häst kan till exempel känna igen veterinären genom att den känner igen personen eller kläderna han eller hon bär, men även genom att den minns platsen, säger hon.
En annan sak som kopplas till klassisk betingning är vår hjälpgivning i ridningen.
– Vi börjar med att sätta ihop vikthjälp och tygeltryck för att få hästen att associera vad vi vill, till exempel att den ska stanna. Till slut kan vi ta bort tygeln och enbart använda våra vikthjälper, men hästen förstår ändå vad vi vill för något. På samma sätt kan vi lära hästarna att lyssna enbart för våra rösthjälper.
  
Korrekt användning av operant betingning
Elke förklarar att hästar, enkelt beskrivet, kommer att upprepa eller undvika beteenden beroende på dess konsekvenser. För att öka sannolikheten att ett beteende upprepas kan förstärkning användas.
– Dels har vi den positiva förstärkningen, som handlar om att vi lägger till något hästen tycker om. Det kan exempelvis vara mat eller att klia på rätt ställe, säger hon och fortsätter:
– Dels har vi den negativa förstärkningen som innebär att vi tar bort något hästen upplever som mindre behagligt. Exempelvis kan det vara trycket av en skänkel.
Elke frågar publiken om det går att träna och hantera en häst helt utan negativ förstärkning. Själv menar hon att mycket kan åstadkommas med positiv förstärkning, men i slutändan sitter vi ofta på hästen eller leder den i grimman.
– Om du så rider i halsring, troligtvis har du då lärt hästen att sakta av genom ett litet tryck från halsringen eller i slutet av inlärningen bara via din vikthjälp. Båda formerna innebär negativ förstärkning. Det vi ska ta med oss är att använda en så lätt hjälpgivning som möjligt, för då kan en negativ förstärkning ge positiva upplevelser för hästen, säger hon och fortsätter:
– En fördel är att kunna kombinera de två typerna av förstärkning. När hästen lyssnar på trycket, ge efter och ge hästen något den tycker om.
  
Bestraffning i träningen av hästen
Bestraffning är å andra sidan något som minskar sannolikheten för att ett beteende upprepas.
– En positiv bestraffning innebär att vi tillför något, ofta obehagligt. Exempelvis kan vi använda oss av ett spöslag, säger Elke och fortsätter:
– En negativ bestraffning handlar om att ta bort något hästen tycker om, som mat eller möjlighet till frihet ute i hagen.
Att undvika all bestraffning i träningen av hästen är det bästa, förklarar Elke, eftersom det medför många nackdelar. För att hästen ska förstå konsekvensen av en bestraffning måste tajmingen vara helt rätt.
– När du bestraffar hästen sänker du oftast dess motivation att visa upp andra, önskade beteenden. Hästar har ett dåligt korttidsminne i relation till förstärkningen, så vill du att hästen ska sluta med ett beteende måste tajmingen vara exakt rätt. Annars förstår inte hästen vad den bestraffas för och kopplar inte ihop beteendet med bestraffningen. I värsta fall tränar du hästen att bete sig på ett icke önskvärd sätt, säger Elke och utvecklar:
– Tänk också på att hästar, eftersom de till stor del tränas med negativ förstärkning, är väldigt mottagliga för oavsiktlig bestraffning. Förseningar i eftergift kan bestraffa ett önskat beteende och därmed göra det mindre sannolikt.
    
Korrekt användning av signaler och hjälper
I träningen av hästen förklarar Elke att den måste kunna särskilja olika typer av signaler.
– Träna bara på att få svar på en signal i taget, annars blir det svårt för hästen att veta vad vi vill och det kan leda till stress. Varje signal får heller inte betyda mer än en sak, för att göra det tydligt för hästen.
När signalerna har övats in en i taget kan de sättas ihop med tätt mellanrum. Detta för att hästen ska utföra en annan, kanske mer komplex rörelse som en piruett.
Tänk dock på att inte ge konstant hjälpgivning. Hästen ska helst bibehålla sin gångart, takt, steglängd och så vidare tills du ber den att göra något annat. Använd alltid lätta signaler innan du höjer kravet på att hästen ska svara. Kom ihåg: Signal – beteende – förstärkning.
– Ta en sak i taget och tänk på att ha en liten paus mellan signalerna. Det handlar även om att ge signaler vid rätt tillfälle i förhållande till hästens biomekanik.