Text: Frida Bank
Foto: Privat
  
Jasmin Chamoun är uppväxt i södra Stockholm och började rida lektion på Botkyrka ridsällskap när hon var tio år.
– Jag och min syster hängde i stallet varje dag. Vi blev skötare och hjälpte även privatryttare med deras hästar. Nu i efterhand är jag så tacksam att min mamma hade råd att betala terminsavgifterna. Jag är också glad att vi gjorde något bra efter skolan. Ridsporten har nog hjälpt många unga att få en meningsfull fritid, säger hon.
Jasmin och hennes syster köpte en häst tillsammans, när det var dags för gymnasiet valde Jasmin en inriktning mot hästar och hoppning.
– Sen blev jag sjuk.
  
Trodde att stress orsakade huvudvärken
Under flera år hade Jasmin haft återkommande huvudvärk, hon trodde att det var på grund av stress. Men läkarna upptäckte att hon hade en hjärntumör.
– När jag först fick beskedet trodde de att det var en "bra" tumör. De opererade bort den. Två veckor senare sa de att den inte alls var godartad. Det var en ovanlig tumör. De patienter som har haft den tidigare lever inte i dag och forskningen är mycket begränsad. Fem läkare stod framför mig och sa att chanserna inte var så stora, att jag inte kommer att bli mer än 25 år. Då var jag 20.
  
Hämtade kraft genom att vara i stallet
Efter operationen fick Jasmin genomgå både strålnings- och cellgiftsbehandling. Hon var sjukskriven i ett och ett halvt år. Under den tiden följde hon fortfarande med sin syster till stallet. Hon orkade inte längre rida eller mocka, men att bara komma dit var värt mycket.
– När jag fick beskedet om tumören tänkte jag att nu är hela livet kört. Men man inser ganska snabbt, även om man tappar håret och allt det där, att man inte har något val. Något kommer och tar över ditt liv och du kan inte bestämma om du ska vara sjuk eller om du ska skita i det, säger hon och fortsätter:
– Man får försöka göra allt man kan. Det är en hemsk sjukdom, oavsett form eller vem som drabbas. För mig var det jätteskönt att komma till stallet för det blev ett sätt för mig att undvika att jag isolerade mig.
  
Har drömt om att starta eget
När hon började jobba igen, som väktare, insåg Jasmin snabbt att hon inte skulle klara av de långa passen och nattskiften.
– Efter alla behandlingar fanns det inte någon styrka eller kraft kvar. Hjärnan vill en sak men kroppen orkar inte.
Systrarna bestämde sig för att sälja hästen. Jasmin sa upp sig och började jobba på Hööks i stället. Samtidigt tog hon upp ridningen igen som medryttare. Efter tre år på Hööks var det dags att säga upp sig igen, för i sommar väntar ett nytt äventyr.
– Jag ska öppna en egen ridsportbutik. Det har varit en dröm i många år, men det är först nu som jag har hittat lämpliga lokaler i Vårsta centrum.
  
Bra för både plånbok och miljö
Den 10 juli öppnar dörrarna till butiken Hästfyndet. Planen är att Jasmin ska sälja både nya och begagnade varor.
– Jag vet ju själv efter alla år i stallet att man gärna samlar på sig mycket prylar. Schabrak, träns och ridkläder ligger oanvända. Då kan man lika bra sälja det och tjäna en slant. Det känns som att efterfrågan på begagnade häst- och ryttarsaker är stor och det är bra både för miljö och plånbok.
För Jasmin har drömmen inneburit att hon har fått lära sig mer om företagande och ekonomi. 
– Jag kan varorna och försäljningsbiten, men bokföring och ekonomi är sådant jag inte har haft så mycket intresse av tidigare. Man måste dock vilja lära sig allt man behöver för att uppnå ett mål, du måste våga och vilja satsa för att vinna. Jag önskar att fler vågar satsa på sina drömmar.
Jasmin har nu fyllt 25 år och tumören har inte kommit tillbaka. Hon går fortfarande på regelbundna kontroller och så kommer det att fortsätta.
– Jag mår bra i dag och har fått tillbaka mycket av min kondition och styrka. Man vet aldrig hur framtiden ser ut, men jan kan ju inte gå runt och vänta på att bli sjuk och missa livet som pågår här och nu. Vem som helst kan bli sjuk eller drabbas av en olycka och det kan hända när som helst.

Frida Bank

redaktion@hippson.se