Text & foto: Karin Moberg Granström
  
Den kunskap och erfarenhet som byggs upp på naturbanan ska spridas till ryttare på alla nivåer över hela landet.
– För mig och för många av er är det en självklarhet att rida i naturen, men så ser det inte ut överallt. Det är viktigt för oss att styra kulturen till en mer varierad ridning, säger Strömsholms stallmästare Jens Fredricson.
Agnes Fabricius, som är vd på Agria, fyller i: 
– Här på Strömsholm fostras framtidens ryttare, tränare och ridlärare. Därför känns det extra viktigt att skapa rätt förutsättningar här.
Naturbanan på Ridskolan Strömsholm är en del i försäkringsbolagets satsning på hållbara hästar genom kunskapsprojektet #stoppahältan. Banan har anlagts i skogen utanför Röda ridhuset – där det nu finns flera slingor med naturliga serier för skritt-, trav- och galopparbete. På raka och på böjda spår, runt träd och runt buskar får hästarna naturliga förutsättningar att forma sig.
  

Jens Fredricson klippte bandet. Detta tillsammans med Agnes Fabricious från Agria och Ridskolan Strömsholms verksamhetschef Jonas Jonsson.
    
Viktigt att variera underlaget
På plats under invigningen möter vi en kunnig och entusiastisk trio bestående av stallmästaren och elitryttaren Jens Fredricson, Agrias Agnes Fabricius och veterinär Karl-Henrik Heimdahl.
– Sporten har blivit bättre och dagens hästar är fantastiskt fina, säger Agnes.
Samtidigt menar hon att problemet med hältor har blivit allt större. I bolagets statistik står hältor orsakade av skador på leder, senor och ligament för 50 procent av alla skadeanmälningar.
– Det är också den i särklass vanligaste anledningen till att hästar avlivas. Men så behöver det inte vara! De här typerna av skador kan förebyggas med allsidig ridning på varierande underlag.
Enligt Agnes och Karl-Henrik är bristen på variation en av anledningarna till att hästar blir halta.
– Hästar mår inte bra av att gå på samma underlag dag ut och dag in, instämmer Jens.
Fibersand är jättebra om hästen ska prestera, till exempel på tävling. Men i vardagen måste underlaget varieras.
Karl-Henrik berättar att han som veterinär visserligen har livnärt sig på skadade hästar, men drivkraften har alltid varit att både läka skadorna och att förebygga att nya uppkommer.
– Det är extremt viktigt med variation för hästarna, både vad gäller underlag och intensitet i arbetet. Ensidigt arbete är förödande för hästens hållbarhet, menar han.
 

Underlaget på slingan är preparerat med träflis.
  

Agrias vd Agnes Fabricius.
  

Veterinär Karl-Henrik Heimdahl.
    
Eliten kan inspirera andra
För Jens och hans bror Peder Fredricson har dressyrlegendaren Ulla Håkanson varit en stor förebild och inspirationskälla. I sin ungdom, när de fick rida för Ulla, skedde träningen alltid ute i naturen.
– För något år sedan satt Peder och jag vid en middag och pratade om att inspirera fler till mer uteritt. Sedan tar det ju alltid lite tid innan man har åstadkommit något nytt på en riksanläggning som Strömsholm. Peder, som har sin egen gård, var snabbare och såg till att det hände direkt. Han snodde min idé, skämtar Jens.
Peder kontaktade Agria som hade startat projektet #stoppahältan, samarbetet resulterade i den första naturbanan som anlades förra året på Peders och Lisen Bratt Fredricsons gård Grevlunda. Sedan dess används den varje dag.
– Peder rider antingen ett helt pass på banan eller använder den till uppvärmning. Han vittnar om att hästarna har blivit både fysiskt starkare och mentalt mer positiva, berättar Jens.
  
Menar att kunskapsbrist råder
I dagens samhälle handlar mycket om att snabbt nå resultat. Förr fick ryttaren lära hästen att hoppa och det fick ta sin tid. I dag är hästarna så pass bra, genom avel, att de inte behöver lära sig hoppa. De kan snabbt tas upp på en ganska hög nivå, vilket gör att det är lätt att ta ut hästen lite för tidigt och att låta den prestera för mycket innan den har mognat i kropp och knopp.
– De gamla hästkarlarna hade med sig ett djurtänk hemifrån och från exempelvis kavalleriet. Dagens ungdomar växer inte upp med samma naturliga djurkontakt. Många rider ett tag på ridskola, skaffar sedan snabbt egen häst och börjar tävla. De har inte grundläggande kunskap om vad som krävs för att en häst ska må bra och bli hållbar, säger Karl-Henrik.
Jens efterfrågar också mer kunskap, men inte nödvändigtvis från ”den gamla hästkarlen”.
– Hästkarlarna är kanske ingenting jag skulle vilja ha tillbaka. De var ganska hårda och såg ofta till den ekonomiska vinningen. I dag är det hästkvinnan vi ska ha respekt för. Jag träffar dagligen kvinnor som besitter massor av hästkunskap, säger Jens.
Något de alla tre ser som problematiskt är att många ungdomar snabbt riktar in sig på en gren, och därmed förlorar allsidigheten i ridningen. Även om du vill satsa på dressyr är det viktigt att få bredd och variation, både för din egen ridnings skull och för hästens välmående.
   
Rädsla sätter stopp
– Förr fanns det inte så många ridhus. Man red ut i skog och mark och det var bara i undantagsfall man åkte till ett ridhus för att träna, säger Agnes.
Antalet ridhus har ökat explosionsartat. Samtidigt har hästar avlats mer mot hoppning respektive dressyr och har blivit allt mer elektriska. Därmed är många ryttare rädda för att ramla av om de rider ut.
– Jag tror att det kan kännas tryggt att rida ut på en anlagd naturbana, säger Agnes. Man vet vad man får och kan känna sig hemma ute i naturen.
Hon poängterar att det inte behövs några stora resurser för att ordna en egen naturbana. Det kan räcka med att röja upp bland stock och sten i närmaste skogsglänta eller på en äng.
Trion är övertygad om att hästarna dessutom blir lugnare och trevligare att rida om de jobbas kontinuerligt ute i naturen. Lika viktigt är att de får röra sig i stora hagar.
– Om vi ryttare som är förebilder och idoler står upp för att rida ut, så kan vi motivera och inspirera andra att göra detsamma, säger Jens.
  

Dressyrstipendiaten Saga Kullberg på Zacha.
  
Naturbana är första steget
Det är inte bara rädslan för att ramla av som gör att många ryttare undviker att rida ut. Det finns också en oro för att hästar, som är vana vid slätt och fast underlag, ska trampa snett och skada sig på det ojämna och naturliga underlaget.
– Har hästen aldrig gått på något annat än fibersand krävs det kanske en invänjningsperiod. Då skulle jag börja med att leda hästen i naturen, tipsar Agnes.
Det gäller ju att bygga upp sin häst långsamt.
– Jag tror att vi i och med den här satsningen på naturbanor föder en ny ridkultur med Peder i spetsen, säger Jens.
Han utvecklar:
– Det är bra för hästarna och bra för ridningen. För det går inte att sitta på en naturbana och titta ner på hästens nacke, då rider man in i ett träd. Här måste du lyfta blicken och planera din ridning.
– Naturbanan är starten för mer hållbara hästar, men det är ett långsiktigt arbete. Vi förväntar oss inga snabba resultat, tillägger Agnes.

Här testar några elever och skolhästar banan: