Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Jessica Jakobsson började som många andra att rida på ridskola som barn, ganska snart blev hon skötare på en ridtravare och sedan dess har hon fastnat för den lite speciella typen av häst. Nu har hon specialiserat sig på det här med att skola om dem från kapplöpningstravare till ridbara atleter, och hon tog nyligen en seger i LA-dressyr med en av sina älsklingar.
– Jag lever med inställningen att ingenting är omöjligt, vi siktar på att nå medelsvår nivå. Även om jag vet att det krävs ännu mer styrka för att komma dit, säger hon.
Genom åren har Jessica haft många fina hästar, som hon har jobbat stenhårt med att lära om för att bli ridbara i dressyr och hoppning. Flera av dem har gått lätt dressyr med stora framgångar och placeringar, men Jessica har också stött på motgångar.
– En av mina hästar, Saphira, fick jag dessvärre ta bort förra året. Jag sörjer henne fortfarande och tappade till viss del motivationen när hon försvann. Hon hoppade med lätthet 1,20 hemma, hon var helt fantastisk.
  
Skadade sig i gaffelbandet
Just nu har Jessica flera fina hästar i stallet, men den hon tror mest på i dagsläget är Lulu Face.
– Hon är lite ”den fula ankungen” till utseendet, men det visade sig snabbt att hon hade ett steg som jag inte har fått känna på förut hos någon av mina ridtravare. Hon rör sig lite mer svävande, ofta är ridtravare väldigt markbundna i sina steg.
Ganska snabbt gav de sig ut för att tävla och gjorde fina resultat på LC- och LB-nivå.
– Jag la krutet på att bli bättre i dressyren. Och vilka framsteg hon gjorde!
Dessvärre skadade stoet sig i hagen och fick en stor blödning på gaffelbandet.
– Då tappade jag all motivation igen. Efter några dagar hade jag dock gett mig sjutton på att hon skulle bli frisk, hon är ju den bästa hästen jag har. Så jag promenerade sex–sju dagar i veckan, minst 30 minuter om dagen på hårt underlag. I solsken, i blåst, i spöregn och i snöstorm. Jag ville verkligen mer än något annat få henne tillbaka i form igen. Månaderna gick, i mars i år var vi tillbaka och gjorde vår första start, ganska exakt åtta månader efter blödningen i gaffelbandet. Hon var superfin och ritten kändes helt magisk.
  
Världens finaste häst
Så för någon vecka sedan var det dags för debut i LA för Jessica och Lulu Face.
– Jag hade som mål att jag ville rida på 60 procent. Vi kommer in på banan, får signal att starta och min lilla travare förvandlas till världens finaste häst! Vi dansar tillsammans hela programmet, utan missar eller felridningar.
Efter sista halten slängde sig Jessica runt hästens hals och ropade ”duktiiiiiiiig”. Hon gick ner till transporterna för att klä av stoet grejerna, men hennes kompis gjorde henne uppmärksam på att hon skulle vänta lite.
– Med resultatlistan i telefonen ropade hon att jag hade vunnit. Då kom glädjetårarna, vilken häst Lulu Face är. Hon är en hel saga av drömmar som blir uppfyllda, säger Jessica.
Jessica har gång på gång bevisat att travhästen kan prestera som ridhäst.
– Visst stöter jag på fördomar, men jag skulle nog säga att de mest kommer från de som själva har ridtravare. Jag tror att det till viss del handlar om avundsjuka. De som rider halvblod är ofta väldigt snälla, de peppar mig och skojar ibland om att de vill byta häst med mig.
  
Rider innanför spåret
Hon har hittat ett sätt som funkar när hon utbildar sina ridtravare. Inte minst handlar det om att göra dem stadiga.
– De brukar vingla ganska mycket, jag jobbar ofta innanför spåret på ridbanan för att få extra koll på att jag får dem dit jag vill. Sedan är en av de största svårigheterna galoppen, så klart. De vill ofta rusa in i en supersnabb galopp, säger Jessica och fortsätter:
– Mina främsta tips är att göra många övergångar mellan trav–skritt–trav–halt, för att få hästen stadig och att den lyssnar på kommandon. Dessutom stärker de sig i kroppen av det arbetet, innan man börjar med galoppen.
  
Här kan du följa Jessicas resa
  
Se ritten i LA:

Fotnot: Jessica hälsar att det går fortsatt bra för henne och Lulu Face, under gårdagens (söndag den 27/5) tävling vann de en LB:2. Grattis!