Johanna Wedelsbäck har haft fjordhästen Alena i cirka ett och ett halvt år. Under den tiden har de tränat mycket på lastning och att köra korta turer, då hästen tidigare upplevt det som obehagligt och blivit stressad.
– Vi har kört små korta turer, haft med en hästkompis och sådant. Den 5 augusti gick hon på nästan direkt, lastningen tog kanske två minuter. Hon åkte utan kompis och stod i släpet och var nöjd. Vi var helt överlyckliga och kände att vi äntligen var i land med detta, berättar Johanna.

Johanna och hennes man körde med hästsläpet mot riksväg 13, cirka en mil norr om Sjöbo i Skåne. Innan Johanna svänger ut på vägen ser hon en lastbil längre bort, hon bedömer att hon har gott om tid att köra ut.
– När jag är uppe i cirka 60 kilometer i timmen kommer lastbilen i fatt oss, men ganska snabbt är jag uppe i 80 kilometer i timmen, vilket var hastighetsbegränsningen. Jag reagerar på att lastbilen låg så nära, men tänkte att den borde bromsa in eftersom den inte får köra fortare.

Livrädd för att bromsa
Lastbilen låg mellan tre och fem meter bakom hästsläpet.
– Den ligger så nära i runt en mil. Jag börjar pumpbromsa, men min man säger att chauffören nog inte ser det eftersom lastbilen ligger så nära. Sedan sätter jag på varningsblinkers, men utan resultat. Jag funderar på att köra in i en parkeringsficka, men jag är livrädd för att bromsa och att han då ska köra på oss. 

Fönsterrutorna i Johannas bil är nerrullade och hon berättar att de hör tryckluften från lastbilen väldigt tydligt.
– Jag vill inte ens tänka på hur högt det lät inne i släpet. Min man tar fram sin mobil och filmar det hela, främst för att vi ska kunna få lastbilens registreringsnummer. Till slut kör den om oss i en rondell.

När de kommer fram till hovslagaren och ska lasta ur är Alena mycket skärrad.
– Hon är svettig, stirrig och okontaktbar. Vi får kämpa för att få grepp om henne och för att få sko henne. Sedan vägrar hon att gå i närheten av släpet igen. Hon reser sig, kastar sig och vi försöker med linor och morötter, men hon vägrar. Det slutar med att vi får ge henne lugnande när vi ska hem, berättar Johanna.

Kontaktade åkeriet

Dagen efter ringer Johanna till åkeriet och ber att få prata med vd eller ansvarig chef. 
– Han säger att "det var du som körde ut mitt framför lastbilen". Jag menar att det inte alls var så, jag skulle aldrig göra det med det dyrbaraste jag äger i släpet. Det låter på honom som att lastbilschauffören blev irriterad på mig och därför valde att ligga så tätt bakom oss för att straffa mig. Han hävdar att jag körde i 60 kilometer i timmen, men jag körde i 80, säger hon och fortsätter:
– Jag ber om namnen på åkeriets anställda, eftersom jag vill polisanmäla händelsen. Det vill han inte ge ut, så jag ber honom prata med chauffören och berätta för honom hur min häst reagerat på hans körning. I efterhand har jag förstått att mannen var ensam att arbeta på företaget. Det var alltså han som körde lastbilen som jag pratade med.

Fick inte anmäla händelsen
Johanna ringde polisen via 114 14 för att göra en anmälan. Men de rådde henne att släppa vad som hänt, berättar hon.
– De tog inte emot någon anmälan eftersom den bara skulle läggas ner. Det känns konstigt, det är ju inte polisen som jag ringer till som ska avgöra om ett brott har begåtts eller inte. De sa att polisen måste ha varit på plats för att de ska kunna gå vidare med detta. Det hjälper inte att vi filmat.
Ewa-Gun Westford är presstalesperson för polisregion Syd. Hon känner inte till händelsen i sig, men menar att Johanna ska kunna anmäla det som inträffat.
– Vi är skyldiga att ta upp anmälan om någon tar kontakt med oss. Enligt mig låter det som att det har blivit ett missförstånd under samtalet till 114 14. Eftersom händelsen finns på film måste det ju finnas substans i berättelsen som hon vill lämna. Jag kan inte uttala mig om det skett ett brott eller ej, men eftersom det finns på film så menar jag att man måste kunna göra en anmälan och få sin sak prövad, säger hon.

"Måste upp till debatt"
Johanna har berättat om händelsen i ett inlägg på Facebook. Hon vill väcka debatt kring trafiksäkerheten och upplever att många som kör häst har varit med om liknande händelser.
– Det har varit så många olyckor med hästar och transporter i trafiken, jag känner att det måste upp till debatt. Kanske krävs det mer utbildning eller nya lagkrav. Hela trafiksituationen blir bara allt hetsigare, något måste ändras. Vi kör med levande djur och bilister och lastbilschaufförer måste visa hänsyn. Hade jag behövt bromsa hade det smällt. Släpet hade blivit spillved, säger hon och fortsätter:
– Jag är inte så rädd av mig i vanliga fall, men det känns inte alls säkert att köra ut på vägarna. Och all lastträning vi gjort med Alena... Nu är vi tillbaka på ruta ett och får börja om från början.