Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Privat
  
Kajsa Ryder har i dag två hästar i stallet på gården utanför Halmstad. Under bara ett års tid har hon lärt sig rida och nu hoppar hon 1,20-klasser.
– I stallet hittar jag någon slags ro. Jag har sedan jag blev sjuk funnit både glädje och tröst hos hästarna. Det känns på något sätt som att hästarna känner av vilket humör jag är på och anpassar sig efter det. De har varit som en slags tillflykt under de här åren, speciellt när jag förlorade min mamma för två år sedan efter en tids kämpande mot cancer, säger Kajsa.
  
Rehabiliterades under flera år
Det var på hennes födelsedag 2012 som en plötslig huvudvärk kom. Det blev bara värre och värre och till slut åkte hon in akut till sjukhuset.
– Där gjorde de ett ryggmärgsprov där de konstaterade att jag hade en inflammation i hjärnan, säger Kajsa och fortsätter:
– Jag rehabiliterades under flera år med dagliga besök och terapi på sjukhuset. Det var som att börja om från noll med allting.
Hon brottas fortfarande med en svår "hjärntrötthet" som det kallas, som är väldigt vanligt efter en hjärnskada.
– Det handlar främst om att jag måste hushålla med min energi. Om en frisk människa har 100 procent energi att nyttja på en dag så kanske jag har 50 procent.
Hon brukar förklara det som att hon är ett gammalt dåligt batteri som snabbt laddas ur och som tar lång tid att ladda.
– Jag behöver alltså mycket återhämtning, dessutom är jag väldigt stimulikänslig. Jag har alltså svårt när det är för mycket som händer, för mycket människor, när det kommer ljud från olika håll. En middag med familjen kan i sämre perioder vara outhärdlig. När jag är i mataffären använder jag mig fortfarande av öronproppar när det är mycket folk.
  
Började rida sent i livet
Stallet har blivit en frizon för Kajsa, där finner hon ro och tröst under jobbiga stunder. Och så har hon lärt sig att rida, riktigt bra. Från noll till 1,20 på bara ett år är inte fy skam.
– I och med att jag började rida så pass gammal har jag inte känt den pressen som kanske många ungdomar som satsar gör. Jag har tagit det i min takt och har njutit längs vägen. Sedan är jag en extrem tävlingsmänniska och vill alltid mäta mig med andra. Kanske har jag ett mer "moget" sätt att se på allting, säger hon.
Kajsa är ambitiös och vill gärna utvecklas i det hon tar sig för.
– Jag hoppas och tror att jag är ganska lyhörd och jag försöker alltid göra mitt bästa. Jag är väldigt nyfiken som person och går alltid in för det jag gör, läser på och blir nästan supernörd inom "mitt" ämne. Dessutom är jag en extrem perfektionist vilket kan vara är en nackdel, men det är också min stora styrka tror jag.
  
Hästar är som terapi
Under de sämre dagarna, när tröttheten sätter in, hjälper hästarna henne mycket.
– Jag älskar att bara vara i stallet. Att klappa, kela och få vara med hästarna har för mig blivit någon slags terapi.
I dag har hon två hästar i stallet på Bäckatorp gård utanför Halmstad. Den ena – Carolina – har gått 1,35 liksom ”Toto” som är en åttaårig valack.
– Carolina är en fantastiskt positiv häst som går som tåget. Jag har haft henne i tre månader nu. ”Toto” har gått 1,35 internationellt, honom har jag precis fått hem. Han är väldigt trevlig och försiktig samtidigt som han är modig. Jag ser fram emot att säsongen kommer i gång nu, säger Kajsa, som inleder året med två månader på tävling i Spanien.