Text: Annika Grundberg
  
Stina menar att fotona och modellerna i Hööks-katalogen inte speglar verkligheten.
– Det kan hända att det är hästtjejer på fotona, men det är en typ av hästtjejer som ser ut som modeller. Det ska handla om sport och vardag men bilderna har ingen verklighetsförankring, menar Stina.
  

Hööks vd Joachim Höök. Foto: Svenssonmolin.se
  
Joachim Höök är vd på Hööks och han känner inte igen sig i Stinas beskrivning.
– Det är viktigt för oss att våra modeller är hästtjejer, de är ofta inga vanliga modeller. Och om man jämför dem med modeller hos andra modeföretag är de inte så smala. Vi vill att de ska se friska och sunda ut, säger han.
  
Nästan alla är blonda
Det är främst två saker som Stina vänder sig mot i katalogen. Det är att modellerna är av en viss längd och har ett visst BMI (body mass index, reds anm.), samt att alla är så ljusa.
– Jag känner mig inte hemma, säger hon.
– Vi har inte jättemånga modeller med i en katalog så det är svårt att spegla hela samhället vad gäller hårfärg, kroppsmått eller etnicitet. Våra modeller har mer genomsnittliga mått än andra modeller, svarar Joachim Höök.

Här nedan följer Stina Qvarnströms öppna brev till Hööks:

”Det här är ett öppet brev ämnat till Hööks Hästsport. Dela gärna vidare om ni håller med! Hööks Hästsport - Sverige

Hööks har i mångt och mycket bidragit till att öka tillgängligheten i ridsportvärlden, som länge varit, och fortfarande i många avseenden är, en sport som kräver mycket pengar. Men Hööks butiker med relativt låga priser och det faktum att butikerna ligger på platser som går att komma åt även utan bil, har sänkt tröskeln.

Det är därför jag blir så väldigt besviken varje gång katalogen trillar ner här hemma. År efter år är det samma typer av långa, ljusa modeller som poserar. Jag känner mig aldrig hemma. Som ryttare i Höökskatalogen är du lång, blond eller brunhårig, ser ut som en alv med andra ord. Det är otroligt omodernt, tröttsamt och exkluderande.

Det är två faktorer här, dels att ingen, någonsin, i katalogen är något annat än modellsmal och modellång. Vi är många som inte ser ut så, som vill vara en del av målgruppen, som vill sluta känna oss utanför. Att det sen för många är svårt att hitta till exempel ridbyxor i lite större storlekar bidrar till utanförskapet.
Dels att mångfalden på modellerna är helt obefintlig, de flesta är blonda, alla är ljushyade.

Är det inte dags att ta sig in i det här århundradet, Hööks? Ni avfjärmar en stor del av befolkningen och sprider kroppsideal som borde hålla sig långt ifrån ridsporten. Det är dags för Hööks att modernisera och diversifiera, både vad gäller kroppstyper och vad gäller etnicitet.”