Text: Ida Röök
Foto: Privat

Katarina Remnemark hade hästarna i ett stall utanför Uppsala, där stod även hennes vän Marianne Branzells hästar.
I branden dog totalt fyra hästar – ett sto med föl, en unghäst och ett dräktigt sto.
Det var på natten mot torsdagen den 13 juni som stallet fattade eld efter ett blixtnedslag sent på kvällen.

"Diamanten" fick en tuff start i livet, och dog sedan i branden.

Fölet Diamond Dior, kallad Diamanten, hade bara några dagar tidigare kommit till världen under dramatiska omständigheter.
– Det var ett extremt felläge och jag lastade stoet, Diorissima eller Doris som vi kallar henne, när benen från fölet hängde ut från henne. På UDS var de fem personer som hjälpte till att dra ut honom, medan fyra andra koncentrerade sig på att lugna stoet.  Alla var övertygade om att fölet var dött men där kom han. Direkt så pigg och vaken och tittade på oss och undrade varför det var sånt ståhej, berättar Katarina.

Hade koll
Doris och Diamanten fick stanna på Universitetsdjursjukhuset ett par dagar, men kom sedan hem till stallet utanför Uppsala.
– Jag hade stenkoll på dem. Den där dagen när blixten slog ner var jag ute hos dem hela tiden. Det regnade om vartannat och jag tog in och jag tog ut stoet med fölet för att de skulle ha det bra. I och med fölets start i livet var jag extra noggrann med att ha koll på dem, säger Katarina.
Så på kvällen den 12 juni lämnade hon stallet runt 23-tiden.
– Jag övervägde att sova i husvagnen men det var väldigt kallt och jag hade ju kameror i stallet eftersom vi väntade ett till föl. Så jag kände att jag kunde åka hem med gott samvete.
Innan hon gick och lade sig tittade hon på kamerorna och allt var lugnt. Men så slutade de att fungera.
– Jag försökte få i gång dem men inget hjälpte. Men eftersom Doris redan fölat, och Marianne vakade sitt eget sto, tänkte jag att det var något med tekniken som strulade så jag gick och lade mig. Men bara en kort stund efter att jag lagt mig ringer telefonen.

Skrek rakt ut
Det är en av grannarna till stallet som hörs på andra sidan luren.
– Hon skriker ”det brinner i stallet, det är övertänt, det är övertänt”. Det blev fullständig panik. Jag drog på mig kläder över pyjamasen och jag och min man kastade oss in i bilen.
På vägen dit frågar Katarinas man henne om de fått ut hästarna ur stallet.
– När jag svarade ”nej, de är kvar inne, det fanns inget att göra”, bara skrek han rakt ut. Han bara skrek.
Katarina är dämpad när hon pratar om den fruktansvärda händelsen.
– Det här är nog första gången som jag inte gråter när jag berättar om vad som hände. Vi har precis varit på kristerapi som vi fått genom vårt försäkringsbolag. Det är nog därför jag trots allt kan hålla mig från tårar just nu.
Det går inte att beskriva den senaste tidens chocktillstånd som hon och hennes nära har gått igenom.
– Det är en mardröm, en otroligt djup sorg. En enorm chock och man tvingas att vakna upp till denna mardröm varje morgon. 

Många ifrågasatte och spekulerade
Samtidigt som hon skulle hantera sorgen efter sina fina hästar blev det många kommentarer och frågor kring händelsen på sociala medier.
– Folk ifrågasatte varför de inte var ute. Hur vi hade kopplat elen och så vidare. Jag blev faktiskt väldigt illa berörd och oerhört frustrerad och gick in och svarade på några av kommentarerna. Då blev det knäpptyst. Vi hade dem inne för att fölet hade fått en dramatisk start på livet och jag kan inte tänka mig att ha ett föl ute i sådant oväder, samt för att vi ville fölvaka det andra stoet. Jag förstår inte varför vi ens ska behöva förklara oss, säger hon och fortsätter:
– Vi hade jordfelsbrytare och elen var kopplad korrekt. Att blixten skulle slå ner i en snart 100 år gammal byggnad var bara maximal otur. Jag tror att folk kan relatera till det även om det alltid finns de som måste ifrågasätta och spekulera.

En minnesplats har skapats på gården där hästarna har begravts.

Under veckan har kropparna efter de avlidna hästarna tagits fram ur askorna i stallet.
– Jag var inte med när kropparna lyftes ut men min man var där och han sa att det var lugnt, fint och värdigt. Först kunde vi inte hitta det lilla fölet i bråten, men senare fann vi honom. Han låg bakom sin mamma.

Tackar för allt stöd
Det är svårt för Katarina att se framåt just nu. Sorgen är för djup och påtaglig.
– Men jag har fått låna en häst av en god vän, då jag behöver rida och träna, även om det är oerhört tungt just nu.
Två av stallets hästar stod på andra platser när det började brinna.
– Så även dem har vi ju och de gör att jag håller mig uppe trots allt.
Katarina är extremt tacksam över det stöd som hon fått från omgivningen.
– Folk har hört av sig, de har skänkt både pengar och saker. Det är överväldigande och jag vill verkligen rikta ett stort tack till alla som på något sätt tänkt på oss.

Tidigare på Hippson.se:
Granne till brandhärjade stallet: "Vi har gråtit tillsammans"

Ida Röök

redaktion@hippson.se