Text: Åsa Pernes
Foto: Tomas Holcbecher och Anki Yngve
   
När vi ställer frågan till Lisen Bratt Fredricson, erfaren hästhandlare på hög nivå, säger hon att det där med bud inte är så vanligt.
– Det handlar nog oftast om att du har satt ett pris på din häst och att du sedan blir kontaktad av någon internationell handlare, säger hon.
Vad gäller kontrakt vid sådana här försäljningar av dyra tävlingshästar svarar både Lisen och Pia Levin, som sysslar med hästförmedling på internationell nivå, att det sällan förekommer i de här sammanhangen.
– Om man vill skriva kontrakt och säger det till köparen kommer han eller hon nog att se ut som ett levande frågetecken, småskrattar Lisen och fortsätter:
– Men köparen kommer att skriva på kontraktet, det är nog inga problem. Ska man skriva ett kontrakt så ska man dock göra det ordentligt, då ska du anlita en jurist, menar hon.
Samtidigt konstaterar Lisen att vi har ingående lagstiftning i Sverige, som skyddar vid köp och försäljning av hästar. Det som är viktigt att tänka på är om det är privatpersoner eller företag som gör upp hästaffären, det gäller nämligen olika lagar.
  
Kolla upp potentiella köpare
Vi frågar Pia Levin vad man bör tänka på när det gäller försäljning av en lovande unghäst i exempelvis Falsterbo. Alternativt om man har en dyr tävlingshäst som någon intresserar sig för.
– Om du får en köpare som vill betala mycket pengar för din unghäst under Falsterbo-veckan, så tycker jag först att du ska ta reda på vem köparen är, råder hon.
Du kan till exempel skaffa dig information om köparen genom att prata med svenska ryttare som tävlar internationellt. De brukar känna igen de internationella handlarna och kan nästan alltid tänka sig att dela med sig av sina kunskaper.
– Våra ryttare brukar vara mycket hjälpsamma. De här köparna är oftast proffs, de är internationella hästhandlare och har för det mesta med sig egna veterinärer. Eller så flyger de in veterinärerna till besiktningen, de gör mycket noggranna besiktningar, säger Pia.
När man pratar besiktning och exportröntgen i Sverige handlar det ofta om runt 15 röntgenbilder. Men vid de här besiktningarna tar veterinären kanske 60 bilder.
– Och då är det inte för att leta fel. Det handlar mer om att se vad hästen har, och om det är något allvarligt vad man kan göra åt det. Har hästen en lös benbit hittar man exempelvis den och gör en bedömning av om den sitter dumt till eller inte, förklarar hon.
   
Gör det tydligt vem som betalar
Enligt Pia ska köparen betala besiktningen och man ska ha gjort upp att den ska betala oavsett om han eller hon köper hästen. Detta är mycket viktigt eftersom de här besiktningarna brukar bli dyra, de kostar cirka 15 000 till 20 000 kronor.
– Säljer du sedan hästen ska du givetvis ha ett kvitto på att pengar finns på ditt konto!
Hur skyddar man sig mot dolda fel och skador?
– Du kan inte skydda dig mot dolda fel, hur många papper du än skriver, om du inte är proffs som säljer till proffs. Då blir det sällan bråk eftersom man gör allt så noggrant innan man ska köpa en häst, säger Pia.
Hon berättar att alla erfarna handlare tar reda på hästens resultat, genom att gå in och titta via databaser.
– Det gör jag alltid, jag följer hästarnas resultat, om de har ett uppehåll i tävlandet vet jag det och kan ta reda på varför. Man gör en bedömning om det är allvarligt eller inte. Den här informationen ger jag sedan till mina kunder, förklarar Pia Levin och fortsätter:
– Man provrider hästarna och har som sagt god koll på alla hästar som tävlar på internationell nivå. Och som jag sa tidigare så ”röntgar man nästan ihjäl dem”. Man vet vad man köper!
Pia frågar retoriskt om vi någonsin har hört talas om någon försäljning av en dyr tävlingshäst på internationell nivå, där man har bråkat om dolda fel. Hon exemplifierar med en mycket dyr häst där det troligtvis inte gjordes någon besiktning alls. Detta eftersom hästen hade gott om meriter och färska tävlingsresultat.
   
Se till att veta ”allt” om hästen
Lisen Bratt Fredricson instämmer i det Pia Levin har sagt om besiktningen, men lägger till att man oftast lyser senorna vid sådana här besiktningar och att man nästan alltid tar dopningsprov på hästarna.
Hon förklarar att när du handlar med hästar på den här nivån, då tycker köparna att det mer är upp till dem själva. De ser det som deras eget ansvar att ta reda på allt om hästarna och det är något hon vill att fler ska ta till sig.
– Jag vill att svenska hästköpare ska ta reda på mer innan de köper en häst. I dag köper folk hästar på nätet från exempelvis Holland för mellan 40 000 och 60 000 kronor, som de inte vet något alls om. Jag förstår inte hur de vågar! De får några konstiga röntgenbilder… Det här kan bli jättedyra pengar i längden om det inte fungerar och det är ett förfarande man ser oftare och oftare, menar Lisen.
Är hästen svenskfödd kan du gå in på Blup och läsa om den, eller varför inte ringa till uppfödaren och prata lite?
– Dessutom kan du få ut information från tävlingsdatabasen. Du ser kanske att hästen inte tävlade i juni till juli, varför inte? Ring och fråga, den kanske hade en hovböld, då vet du varför och får ta ställning till den informationen.
Lisen tror att hon själv och andra som arbetar professionellt med hästar generellt sett är lite mer förlåtande när det gäller skador och ”fel” på hästarna.
– Vi vet att det inte finns någon häst som är helt prickfri. Tänk om någon skulle göra böjprov på mig? Jag skulle aldrig klara det, säger hon med ett skratt.
   
Viktigt med samarbetsavtal
En annan, angränsande fråga är hur man gör om man har bestämt sig för att äga en lovande häst tillsammans med någon annan, och vill ha ett avtal. Vad ska man tänka på?
– Det här är jätteviktigt, utbrister Lisen med eftertryck.
– Ska man samäga en häst eller arbeta med en häst, då ska båda parter tillsammans med en jurist skriva ett avtal om hur man ska göra. Jag fattar inte att folk inte gör det! Mycket saker hade inte blivit som de har blivit om man hade skrivit ett bra kontrakt från början, säger hon.
Enligt henne måste ni när som helst, under den resa ni gör tillsammans, kunna känna att ni kan byta stolar med varandra. Båda parter måste vara nöjda med avtalet. Det gäller även om det är en tre- eller fyraåring som precis har börjat ridas.
– Det är lika viktigt då. Jag har till och med avtal med min mamma, just för att jag ska komma ihåg saker. Vad vi har bestämt, vilka kostnader som ska delas och så vidare. För det är lätt att glömma, säger Lisen.
Hon berättar att man i hennes företag har kontrakt och samarbetsavtal med alla kunder. Och en gång om året, senast den 31 januari, gör revisorn en sammanställning över de hästar som Grevlunda har avtal om.
– Sedan redovisar vi det här till våra hästägare, på ett proffsigt sätt. Vi har en del standardkontrakt, men ibland är det något speciellt och om det är den minsta tveksamhet tar vi in en jurist som hjälper oss med kontraktet. För det är viktigt att alla parter är nöjda och förstår avtalet, förtydligar Lisen.
   
Vad är målet med hästen?
Ett sådant här samarbete är ett risktagande för båda parter och man ska vara medveten om vad man går in i. Det ska finnas ett tydligt mål med det man gör och det ska vara dokumenterat.
– En del vill tjäna pengar på hästen och vill att vi ska sälja den så dyrt som möjligt, någon annan vill att vi tävlar deras häst så att den får meriter och så att man sedan kan avla på den. Vi har kunder som vill att deras hästar ska gå mästerskap och så vidare. Det är väldigt varierande vad kunderna har för mål, men det ska dokumenteras, säger Lisen.
Något som lätt glöms bort i de här sammanhangen är att själva inköpet av en häst inte alltid är det mest kostsamma, det är snarare kostnaderna på vägen som är det dyra. Att tävla på internationell nivå kostar cirka 250 000 till 300 000 kronor om året. Det tänker inte alla på.
Kan du ge några exempel på vad ett sådant här samarbetsavtal kan innehålla?
– Det kan vara information om hur vi ska redovisa vad som händer med hästen, hur resultat ska rapporteras. Dessutom kan det handla om prispengar, vem som får dem, ska man dela på dem och så vidare. Vem bestämmer träningsupplägget, vem får rida hästen och vem får hantera den. Hur gör man med veterinärkostnader, vem betalar försäkringen och vilken sorts försäkring ska hästen ha?
Lisen poängterar återigen hur viktigt det är att vara överens om och ha avtalat vad målet är med hästen. Vad vill man att den ska uppnå och vad gör ni när den har nått målet? Allt detta ska vara tydligt.
– Vi har haft hästar tillsammans med folk i hur många år som helst, det är viktigt att alla parter är nöjda och medvetna om vad man går in i och vad man gör.
   
Pengar kan göra människor giriga
Även om det kanske inte bråkas så mycket om dolda fel, så hör vi gång på gång talas om tvister om dyra tävlingshästar. Inte så sällan handlar det om samarbeten som har inletts när hästen var ung. Pia Levin förklarar:
– Det är oftast när hästarna ökar i värde som vi ser de här tvisterna. Det handlar ibland om enorma summor, så man ska alltid ha avtal. Oavsett om man är vänner eller släkt. För det är så onödigt med sådana här tvister. Man ska ha bra och tydliga kontrakt, säger hon.
Pia tycker att man ska gå igenom kontrakten varje år och kanske förnya dem om det uppstår nya omständigheter.
– Så att man är överens hela tiden, det tror jag är jätteviktigt. Ökar hästen i värde, då ska man skriva ner det. Pengar gör att folk blir giriga, man tycker att man har gjort mer än den andra parten. Det har man kanske gjort, men har man ett kontrakt så har man. Då är det kontraktet som gäller, konstaterar Pia.
Sedan är det givetvis svårt att värdera en häst när framgångarna gör att värdet stiger.
– Har hästen haft stora framgångar, då kommer oftast de där riktigt bra buden. Har man då ett kontrakt är det enklare. Sedan gäller det att parterna är ärliga mot varandra, fortsätter hon.
Pia menar att vi i dag har brist på hästar, eftersom betäckningarna gick ner ordentligt för ett par år sedan och sporten har ökat.
– Folk letar hästar och det är stor efterfrågan på dem som är riktigt bra. Det är alltid dyrt att köpa dessa hästar och nu när efterfrågan är stor blir de ännu dyrare, säger hon.
Pia Levin vill dock förtydliga att hon menar hästar som är lägst nio och högst elva–tolv år och som går de högsta klasserna.
– 1,60 och inte 1,40. Det är viktigt! Det är skillnad, vi ser att det finns en del som övervärderar sina hästar.