Text: Annika Grundberg
Foto: Adobe Stock

– Det var stor respons på annonsen och många kom och provred. Även köparen provred och var nöjd. Jag hade annonserat ut henne som en känslig häst som kräver mjuk ridning. Köparen hade lite problem att hitta alla knappar vid provridningen, men såg det som en utmaning, säger Sara.
Stoet gick igenom veterinärbesiktningen utan anmärkning och hämtades av en hästtransportör för flytt till en annan del av landet. I början flöt allt på bra. Sara fick uppdateringar både på telefon och sms.
– De hade hopptränat och det gick bara bra, bland annat, berättar hon.

Blev istadig efter ett par månader
Efter två och en halv månad blev stoet istadigt och ovilligt att komma till arbete. Köparen tänkte att det kanske var något fel och tog henne till klinik, men de fann inget.
– När ridningen inte fungerade ville köparen sälja tillbaka henne till mig, men jag var inte intresserad då jag kände att jag hade gått vidare.
Då ställdes stoet hos en beridare för tillridning och försäljning. Även där gick det till en början bra men sedan visade hon tendenser till istadighet även där. Ungefär ett halvår efter köpet valde köparen att reklamera hästen.
– Jag trodde inte att det var möjligt, säger Sara.
När hon inte ville ta tillbaka hästen valde köparen att stämma säljaren. Då tillkom krav på ersättning för utlägg för hästen förutom själva köpeskillingen. Stämningen lämnades in vid årsskiftet och en första förlikningsförhandling hölls i maj.
– Vi ville väl båda förlikas men kunde inte komma överens. Därmed gick det vidare till huvudförhandling som skulle hållas först i november.

Hotade att avliva hästen
Eftersom köparen inte var intresserad av att stå för alla kostnader för en häst som ansågs oridbar och livsfarlig ville denne avliva hästen.
– Köparen kontaktade mig på telefon efter förhandlingen i maj. Det lades stor vikt vid att hästen skulle avlivas och att det hela skulle stå mig dyrt, berättar Sara om det obehagliga samtalet.
Det slutade med att köparen backade och Sara köpte tillbaka sin häst för försäkringsvärdet, vilket motsvarade ungefär halva köpesumman. Dessutom fick hon betala sina egna advokatkostnader, vilket efter fem månader motsvarade ungefär summan hästen tidigare hade sålts för. Hon hämtade hem sin häst i början på juni.

Tävlar igen och plockar rosetter
När Sara fick hem stoet hade hon inte blivit riden på över ett halvår. Hon började sätta i gång hästen lite försiktigt.
– Hon var lite reserverad i början, det tog väl två veckor innan hon var som vanligt mot mig. Hon har inte visat några tendenser till istadighet med mig varken innan försäljning eller sedan hon kom "hem" igen.
De började så småningom hoppa på nytt och har tävlat. Det har blivit tre tävlingar, varav två segrar så här långt.
– I nuläget är hon inte till salu. Jag hade tänkt ha en paus men man hittar tiden. En gång hästtjej alltid hästtjej.

Även säljaren bör ta referenser
Så här efteråt har hon samlat på sig erfarenheter att ta med om hon någon gång ska sälja häst igen.
– Vi är bra på att kolla upp hästar när vi ska köpa häst. Men det är lika viktigt att som säljare kolla upp den som ska köpa hästen. Jag borde ha tagit referenser. Sedan kan man inte skriva med för mycket i köpekontraktet. Information som förmedlats muntligen har i en tvist inget värde då ord står mot ord.
Det blir dyrt att hamna i en rättsprocess.
– Man känner sig liten men jag hade ett starkt stöd av min advokat och framför allt min familj. Det var så klart en psykisk påfrestning även om jag visste att jag inte hade gjort något fel. Det är skönt att det är över.

Fotnot: Sara heter egentligen något annat.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se