Av de hästägare som förlorat sin häst upplevde 72 procent sorgen som fruktansvärd och jämförbar med att förlora en nära familjemedlem eller vän. En mindre grupp, 27 procent, tyckte det var riktigt jobbigt men inte som att förlora en nära människa.
– Det är så mycket känslor involverade när en häst tas bort och det kan vara svårt att veta hur man ska hantera situationen emotionellt, men också rent praktiskt. Att rådgöra med en veterinär och alltid sätta hästens bästa först kan vara vägledande vid svåra beslut, säger Agnes Fabricius, hippolog och vd för Agria djurförsäkring, i ett pressmeddelande.
En av de frågor som upplevs svåra är just att ta det slutgiltiga beslutet. När är det dags? När lider hästen? Håller jag hästen vid liv av egoistiska skäl? Det kan hända att man slipper ta beslutet om det sker en olycka eller om hästen avlider i hagen, men de allra flesta behöver förr eller senare ta ansvaret för att bestämma när det är dags att avsluta hästens dagar.

Så när är det dags att avsluta hästens liv?
Undersökningen visar att 92 procent tycker det är rätt att avliva hästen när den har smärtor som inte längre går att behandla och att 85 procent tycker det är rätt att avliva en häst som inte längre kan leva ett naturligt liv. Knappt var femte hästägare kan tänka sig att ta bort hästen när den inte längre går att använda som det var tänkt. En mindre grupp om sju procent anger att ägarens ekonomi kan vara ett skäl.

Med vilka metoder avlivas hästar?
Hälften av de medverkande hade avlivat sin häst med mekanisk bedövning med bultpistol och avblodning, medan 40 procent hade valt att låta veterinären avliva med injektion. Knappt tre procent lämnade hästen till slakt. De flesta hästar, 70 procent, avlivades hemma i stallet, på stallplan eller i hagen. Medan 16 procent fick avsluta sina liv på en veterinärklinik.

Vem håller i grimskaftet?
56 procent av hästägarna höll i hästen vid avlivningstillfället, medan 44 procent valde att inte göra det.
– Det kan vara väldigt svårt att stå bredvid sin häst när den rasar i marken och flera upplever ett stort obehag inför situationen. Andra menar att man är skyldig hästen att följa den till sista andetaget. Jag tror det är viktigt att var och en får avgöra vad som känns bäst och hitta en bra lösning utifrån det personliga beslutet, säger Agnes Fabricius.
Av de hästägare som inte närvarade vid dödstillfället angav nära 60 procent att de inte klarade av att se sin häst dö. I fritextsvar rekommenderar många att man i stället lämnat över grimskaftet till en vän eller annan person som hästen är trygg med. I vissa fall beskrivs hur veterinären fick ta över. Nästan alla de som valde att närvara upplevde att det kändes fint och rätt att finnas vid hästens sida in i det sista.

Vad händer med hästkroppen?
Sex av tio hästkroppar transporterades bort för destruktion, det vill säga används för energiåtervinning. Drygt 14 procent av hästägarna valde att kremera kroppen, medan var femte begravde sin häst.