Text: Annika Grundberg
Foto: Anahita Arai
  
– Jag var på Hubertus i 26 år och nu har jag varit på Södertälje ridklubb i 14 år. Så jag gick från den lilla ridskolan till den stora kan man väl säga. I Trosa hade vi 20 lektionshästar och här har vi 45, berättar Maja som är utbildad ridlärare Level II, även om utbildningen hette RIK II när hon gick den på 70- och 80-talet.
Hos Södertälje RK vilar verksamheten på tre ben; lektioner, privathästar och tävling.
– Här finns hela registret och det gör arbetet både roligt och omväxlande.  
Hur har arbetet förändrats genom åren?
– På mockarsidan är det ingen förändring. Det är fortfarande grep, skottkärra och sopkvast som gäller. Jag vet inte varför inte mer händer där. Både sättet att ha lektion och hästarna som går lektion har utvecklats. Pedagogiken är bättre och inte så militärisk längre, de flesta ridskolor har utbildad personal och även säkerheten har blivit bättre. Hästarna är ädlare och har mer gång i dag och de är kanske lite mer tävlingsinriktade. Vilket ställer högre krav på eleverna. Men om hästarna därmed har blivit mer hållbara vet jag inte, säger hon och fortsätter:
– Det är svårt att hitta lektionshästar. De ska vara snälla men inte för snälla, pigga men inte för pigga. Man måste ha från "tråkiga" hästar till nybörjarna till lite vassare hästar till dem som har kommit långt i sin ridning. Och det är ingen enkel ekvation att lösa.
  
Elever från sju till 84 år
Efter 40 år som ridlärare finns det inga tankar på att sluta.
– Jag håller på så länge hjärnan hänger med, kollegorna får väl säga till om jag börjar bli snurrig. Men jag håller väl på till jag är 65 i alla fall. Jag känner mig fortfarande stark och motiverad. Jobbet är kul och så måste det vara.
Med ridhus som är isolerat och kläder efter väder blir arbetet lätt.
– Det finns ingen klädkod utan vi klär oss efter vad det är för väder, jag har min overall. Jobbet är omväxlande med härliga hästar och människor, min yngsta elev är sju år och den äldsta 84 år.
   
Egna hästen ger inspiration och motivation
I privatstallet på ridklubben står den egna hästen Donovan, elva år efter Don Romantic, som Maja har tävlat upp till Medelsvår B.
– Jag är glad att jag har honom, han ger inspiration och motivation. Han står här i stallet och jag rider honom på min fritid.
Har du några andra fritidsintressen?
– Det blir ju inte så mycket annat, men jag har två cairnterrier. Det är väl mitt fritidsintresse utöver hästarna.
Maja lever själv och har inga barn. Eller jo, det har hon ju, alla elever på ridskolan.
– Det är ett härligt gäng och man möter så många olika människor i jobbet, säger ridläraren som absolut inte kan tänka sig att byta jobb.
 
FOTNOT: I dag, den 1 oktober, firas Maja på "40-årsdagen" av elever och kollegor på Södertälje ridklubb. Grattis säger vi på Hippson!