Text: Ida Röök
Foto: Privat 
  
I söndags skulle Camilla och Helena hämta hem Chiquita SG, ett dräktigt sto som Helena hade köpt. Helena bor i Örkelljunga och hästen stod strax norr om Uppsala. När allt var klart i stallet lastade de för att köra den långa vägen hem.
– Precis innan vi skulle åka började det snöa. Vi kollade väderprognosen med mobilen och den visade att det skulle vara snöfritt efter Stockholm. Det gjorde att vi ville komma iväg så snabbt vi kunde för att undvika dåligt väglag, säger Camilla.
  
Många körde snabbt
Med en fyrhjulsdriven bil och ett fint släp modell större kände de sig ändå säkra.
– Vi körde riktigt sakta, i ungefär 60 kilometer i timmen, eftersom det snöade en del. Men det var inte så att marken täcktes av snön. Vi förfasades över att många bilar och bussar körde om oss i en rasande fart, de hade liksom ingen respekt alls, berättar Camilla.
De hade kommit en bit på E4:an och i en backe i höjd med Upplands Väsby känner Camilla, som kör, att det händer något bakom henne.
– Det känns liksom som att det är något som trycker på bakifrån. Det blir bara värre och värre när släpet tappar kontakten med marken och vi vobblar fram, säger hon.
  
En annan bil kör in i dem
Det är mycket trafik på den fyrfiliga motorvägen, många tankar hinner passera i Camillas huvud innan den stora smällen kommer.
– Släpet skjuter in i bilen bakifrån och gör att vi snurrar runt ett helt varv. Det slår till oss i sidan innan vi stannar, med fronten riktad mot den mötande trafiken. En annan bil kör in i oss framifrån, säger Camilla.
Paniken blir så klart total, Helena ringer 112 omgående och de tar sig snabbt ur bilen.
– Det var glashalt på marken, det var knappt att vi kunde ta oss fram till fots. Först var det liksom helt tyst i släpet. Jag tänker att hästen är död där bak, men ganska snart började hon bröta runt. Det var en lättnad ändå att höra att hon levde.
Camilla beskriver scenerna som följer som totalt kaos. Både hon och hennes vän får panik, de gråter och har svårt att hantera situationen.
– Släpet har hamnat på sidan och hästen ligger ner inne i det, lite som att hon låg och vilade. Det tror jag var avgörande för att hon klarade sig så bra ändå, att hon inte blev liggande i en konstig ställning.
  
Chiquita var helt lugn
Snart anländer räddningstjänst, polis och ambulans. Alla gör sitt yttersta för att lugna Camilla och Helena.
– Det diskuterades fram och tillbaka om huruvida det var bättre att ta bort Chiquita direkt, räddningstjänsten ville inte ha en häst i panik bland alla bilar på E4:an. Vi övertalade dem att ändå försöka få ut henne, säger Camilla.
Medan hon och Helena togs omhand i en av räddningstjänstens bilar jobbade man febrilt med att få ut stoet. Hon sparkade en del men var i övrigt väldigt lugn.
– Jag fattar inte hur hon kunde vara så cool i den situationen. Jag är så klart glad för det i dag, men kan inte förstå att hon inte fick panik. Räddningstjänsten gjorde ett fantastiskt jobb, det ska de ha all cred för.
De sågade upp taket och sidan på släpet, medan stoet låg osederad därinne.
– Det är helt ofattbart att det gick, säger Camilla.
  
Hade bara skrapsår
Snart var Chiquita uppe på benen utanför transporten. Veterinären hade då anlänt till platsen och gav henne lite sedering, innan hon fick åka med Djurambulansen till Universitetsdjursjukhuset i Ultuna.
– När hon kom in på sjukhuset var hon okej och kollade liksom efter mat i boxen. Hon hade bara tre små skrapsår, senare kunde veterinärerna även konstatera att fölet i magen hade klarat sig.
På måndagen fick stoet åka till ett stall där hon nu eventuellt får stanna över fölningen, beräknat datum är den 18 april.
– Hon gick på transporten direkt när hon skulle åka igen. Det känns helt otroligt att en häst kan vara så cool, säger Camilla.
Händelsen har fått henne att fundera över det här med att köra med häst och släp.
– Bara en sådan sak som hur människor uppträder på en olycksplats. Det var många bilar som försökte tränga sig och ta sig förbi trots kaoset. Man blir verkligen förvånad över hur folk kan bete sig, säger hon.
Släpet är helt demolerat och går inte att laga, liksom bilen som ju fick ett par rejäla smällar.
– Vi hade en riktigt bra bil och jag är glad att släpet ändå höll så pass bra som det gjorde. Det här får en ju att tänka efter ännu mer, vi ska definitivt köpa en ännu bättre dragbil och ett ännu säkrare släp nu, konstaterar Camilla.