Text: Frida Bank
  
Maria Gretzer var inbjuden att berätta om sitt liv som hästföretagare under Hästföretagarforum i Göteborg den 20 februari. Sedan hon började att rida som barn har Maria bland annat hunnit med att tävla OS och vara förbundskapten för det svenska hopplandslaget.
I dag arbetar hon både som tränare och föreläsare, hon har konsultuppdrag som domare, är expertkommentator i radio, har uppdrag i det internationella ridsportförbundet (FEI), föder upp några föl per år, tävlar och är hingstägare. Men någon expert på att driva företag är hon inte, säger Maria bestämt.
– Jag har haft fördelen att lära mig mycket av min mor, som redan från början sa att jag aldrig skulle klara det. När jag startade mitt företag efter att ha kommit hem från Tyskland menade mamma att jag snart skulle gå i konkurs. Jag fick absolut inte belåna mig för henne. I dag är jag glad för det. Det har gjort mig stark, tuff i mina beslut och har fått mig att tänka sunt kring ekonomin.
  
Social, envis och öppensinnad
Det har varit en lång och krokig väg som lett fram till hur Marias liv ser ut i dag. Som ung ville hon egentligen bli skådespelare. Men så tog hästarna allt mer av hennes tid och intresse.
– Jag skulle ta ett sabbatsår efter nian, åka utomlands och lära mig att rida bättre och jobba med hästar. Det sabbatsåret varar än, säger hon och skrattar.
Under åren har Gretzer haft nytta av att vara envis och öppensinnad. Att hon har stor social kompetens har också varit viktigt.
– Det har hjälpt mig mycket. Jag har inte så mycket utbildning i bagaget, men jag kan umgås både i slott och koja. Dessutom förstod jag tidigt att man måste ha många ben att stå på och inte bara fokusera på en sak.
  
Föder upp och förädlar hästar
De senaste åren har Maria dragit ner på antalet hästar på gården i Skåne. För 30 år sedan fanns det runt 25 hästar i stallet. I dag finns bara 18 boxplatser kvar, varav cirka tio är till inackorderingar. Maria har själv bara unghästar, de äldsta är fem år. Hon föder upp några föl årligen och brinner för att utveckla och förädla hästar.
– Det är enklare att köpa ett föl eller en unghäst. Visst är det en lång väg till färdig hopphäst men man kan välja utseende, kön, storlek och hinner se lite. När man föder upp själv blir det vad det blir. Jag tycker att jag är ganska bra på att hitta fina hästar. Alla blir inte stjärnor, men några blir.
När Maria köper häst i dag är det viktigt att den har bra balans och galopp. Sedan ska den även vara hyfsat korrekt exteriört. Och snygg!
– I dag är det superviktigt att de är snygga. De måste ha fina ögon, inte små grisögon som ser ut som russin man stoppar in i lussebullar. Det är jätteviktigt för mig, säger hon och skrattar.
Löshoppning är inget hon lägger någon större vikt vid.
– Det är kul när de löshoppar bra, men det är många som gör det och som ändå inte blir stjärnor och tvärtom. Jag visar egna hästar på treårstest, så jag säger inte att man inte ska göra det. Men de växer och utvecklas, det kan vara lite chansartat med löshoppning.
  
Fecybelle är bästa försäljningen
Maria har sålt flera hästar i Sverige och cirka tio utomlands. Hennes bästa försäljning är Fecybelle. För ett halvår sedan såldes stoet till USA, efter att ha tävlats mycket framgångsrikt av Shane Carey som var delägare i henne.
– Jag köpte Fecybelle som treåring med siktet inställt på att förädla och sälja. Det var bestämt och då håller jag mig till det. Hon hade varit till salu i några år, det var inget hysteriskt pris men det var vad hon var värd. Jag visste vad jag hade och i dag är jag nöjd att jag hade is i magen.
Maria säljer ungefär en eller två hästar per år och ser sig inte som en hästhandlare. Visst har det hänt att hon har gjort en och annan dålig affär, men det viktigaste för Gretzer har varit att ha en sund ekonomi i företaget. 
– Jag har fått höra att jag sålde en fyraåring för tidigt, som jag kanske hade tjänat mer på om jag hade behållit ett tag till. Men jag behövde pengarna där och då, så det var ett beslut jag fick ta.
Hon säger att hon inte är bra på att sälja hästar, men att hon tar hjälp av dem som är bäst på det.
– Jag tror att det är en fälla många går i, att de är livrädda att någon annan ska tjäna på hästen. Den som förmedlar kanske har lagt på en summa, men jag är jättetacksam att få hjälp att hitta rätt köpare. Det kanske hade varit svårt för mig att sälja till samma pris. Så det gäller att ställa sig frågan vad man själv vill ha för hästen.
  
Hingsten var bästa sponsorn
Att Maria har haft flera godkända hingstar har också hjälpt hennes företagande under åren. 
– Det är svårt att livnära sig bara på hingststation. Jag hade en godkänd hingst rätt tidigt. Lemon 769 var inte jättevälkänd, men jag köpte honom för 7 000 kronor. Han blev godkänd och betäckte 30 till 40 ston om året. Han var min bästa sponsor på den tiden, det gjorde att jag hade råd att tävla utomlands.
Inkomsterna från hingstarna är dock aldrig något hon räknar med när hon planerar årets budget.
– Det kan hända så mycket, de kan bli sjuka eller skada sig. Jag ser det alltid som en bonus.
 

Drömhästen stannar hos Maria
Det är också en godkänd hingst som har tagit Marias hjärta med storm, Singular LS La Silla 1385.
– Han är min drömhäst. Jag hade tyvärr slutat rida på den nivån när jag fick honom. Även om jag inte har honom hemma nu mer än då och då på jullov, han står hos Linnea Eriksson Carey, så kommer han aldrig att lämna stallet. 
Maria bestämmer sig tidigt om en häst ska tränas och säljas vidare eller inte.
– Folk har sagt att jag är dum i huvudet. Jag fick ett otroligt bud på Singular när han var åtta år, men han kommer inte att lämna mitt stall. Aldrig. Det är min drömhäst, även om det inte är jag som rider honom.
  
Har en anställd på gården
På gården i Skåne finns i dag bara en anställd, unghästberidaren Sara Sjöstedt. Men när det är dags att rida in en häst tar Maria och Sara hjälp utifrån.
– Det gäller de allra första stegen, att sitta upp. Jag vill inte riskera att det händer Sara något. Man ska alltid vara två när man gör det och jag är ofta bortrest. Visst kostar det en slant, men vad hade det inneburit för oss om något hänt Sara och jag varit av med henne ett tag? Som företagare måste man hela tiden tänka ett steg vidare.
  
Räds inte skit under naglarna
Livet som egenföretagare är ofta ganska osäkert, menar Maria. Men det har blivit bättre med åren. Förr var det många fullspäckade dagar och sena arbetskvällar men nu är den tiden förbi. Däremot mockar hon fortfarande och gör annat "skitgöra" i stallet.
– Jag gillar blandningen mellan att ha skit under naglarna och mer "glamourösa" uppdrag, säger hon och fortsätter:
– Som företagare måste man veta att det inte tickar in en fet lön på kontot bara så där, det får man se till själv. Det har varit nära några gånger att mamma har fått rätt. När det har varit kärvt har jag fått strypa kostnader. Jag har sett över allt från antalet hästar till frisörbesök. Mamma har äntligen insett att jag nog har lyckats med det här ändå, det värsta tjatet är slut. Men hon har tjatat hela mitt liv om en sund ekonomi. "Du kan inte köpa om du inte kan betala det med en gång". Det har varit nyttigt för mig.
  
Kämpade på med hästen hon hade
En person som sitter i publiken frågar Maria om det finns något hon skulle ha gjort annorlunda om hon fick börja om från början.
– Det är inte direkt något som jag skulle ändra på, men när jag ser tillbaka tänker jag på att jag fick min drömhäst först när jag hade slutat min karriär som hoppryttare. Singular. Det är lite för mycket häst för mig, men ändå närmare drömhästen än de andra som jag har ridit faktiskt.
Det har varit en spännande och krokig väg och det går enligt Maria inte riktigt att jämföra nutid med dåtid.
– Jag kan undra hur det skulle ha gått för mig om jag hade köpt hästar som passade mig från början, som många ryttare gör i dag. Många med mig, som Rolf-Göran Bengtsson och Peter Eriksson, fick ta vad vi hade. Kunde hästen hoppa tillräckligt bra så kämpade man med den, man hade inget annat. Det var både bra och dåligt. 
  
Hårt arbete gav stabil ekonomi
En annan fråga är hur Maria i dag ställer sig till det här med att inte ta några lån. 
– Ekonomer säger att man måste satsa pengar för att tjäna pengar, förklarar en person i publiken.
Gretzer svarar:
– Jag har sagt det till min mamma många gånger. "Men alla andra har ju fina lastbilar..." Då svarar hon "Det är bara på leasing". Och det stämde ju. Jag har faktiskt ett litet lån i dag, som jag tog för att lägga nytt underlag i paddocken. Men nu är jag i en annan situation med ekonomisk stabilitet.